Bekymrad.... *langt*

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Bekymrad.... langt
Skrivet av	Mamman
Hej! Det verkar vara en del med 6aringar som läser här inne. Min 6aring är otroligt intensiv nu och verkar likna era 6aringar men jag har lite funderingar som kanske inte handlar om "trots" men kanske om utveckling.. Jag är orolig över var 6aring.. att 6aringar har det lite tufft(och deras föräldrar!)har jag hört manga vittnesmal om men..var 6aring har börjat med nagot som jag inte vet hur jag ska bemöta. Hn fastnar i tankar som hn säger att hn inte vill tänka. tex: Vi bor i hus med 2 plan och det finns ett räcke pa övervaningen sa att man kan titta ner till nedervaningen (alltsa övervaningen är inte lika stor som nedervaningen..fy vad jag är kass pa att förklara!),och det är HöGT(det är 8 meter i takhöjd i vardagsrummet och övervaningen som sträcker sig över halva rummet är rätt högt upp...). var 6aring har flera ggr sagt att "det känns som att jag vill hoppa fast det vill jag ju inte" osv. Detta kan hn ibland upprepa flera ggr. Andra tankar är tex "att säga att farmor och farfar är idioter är bara en dum tanke" eller om hn far nagot,typ en leksak,eller pysslar/ritar ng kan han säga:Hjärnan säger att jag inte tycker om den här men det är bara en dum tanke" osv osv. jag vet inte hur jag ska bemöta detta. Försöker säga till 6aringen att tankar kan komma och ga men att hn ska känna efter vad han känner osv. Vi pratar mycket om det men ibland kan hn inte släppa det utan det mesta blir "knäppa tankar" som hn kallar det. Jag är orolig att mitt barn inte mar bra. Har pratat med förskolefröknarna som säger att allt fungerar jättebra osv de ser inga tecken pa oro eller liknande.Har era 6aringar ocksa funderingar om allt möjligt nu? Jag vet att det händer mycket nu; h*n är nykär varje dag(alltid nagon ny!! ;-)),pratar mycket om döden osv. Jag vet inte vart jag vill komma. bara skönt att skriva av sig lite och om ni har rad/tips/erfarenheter far ni gärna dela med er. Kram, Mamman
Svar på tråden: Bekymrad.... langt

"knäppa tankar"..
kan lätt bli tics och ritualer och så småningom tvång. Jag tycker ni ska bryta hans \"onda\" tänk och inte gå in i så många prat/disussioner med honom då dessa verka köra igång honom ännu mer och tänket blir mer och går på annat håll. Det är rörigt i en 6-årings hjärna, endel kallar det för \"lilla puberteten\" så det är inte så konstigt att han har många funderingar. Men ibland tror jag att klar fakta är bättre än att gå in i djupa disussioner då dessa kan bli \"värre\" än vad det redan är.
Skrivet av Nettan
många sexåringar...
...har extstensiella funderingar. de undrar över döden och livet och dess förgänglighet. Jag tycker inte det verkar konstigt. Ibland hör man ju om skuldmedvetna mammor som berättar att de får konstiga tankar om att kasta ut sin bebis genom fönstret osv. Utan att de nånsin gör det. Jag tror inte du behöver oroa dig.
Skrivet av glada fröken, också med sexåring

Känns igen
det där snacket om hjärnan och tankar. Min sambos 6-åring är en ganska typisk hormonstinn (vad jag läst härinne ;-) kille med en massa funderingar. Han resonerar lite så att hans hjärna styr det han ska tänka, ibland tänker han bara på allt dumt och blir ledsen/arg och säger att han inte kan tänka på ngt annat. Han pratar också mkt om döden, blodet, kroppen, mm så det är nog inte helt ovanligt och säkert ingen fara!
Skrivet av tindra

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv