Hjäp! Är jag onormal?

Hjäp! Är jag onormal?
Skrivet av	På besök
Min sambo (ej biologisk far till barnet) hävdar att jag borde kunna vila en halvtimme eller plugga när (min nyss fyllda) tre år gamla son är hemma. Han tycker till och med att jag kan låsa in honom i hans rum så att jag skall kunna vila en stund. Han menar att när han har honom själv så har han inga problem med att sitta timvis framför datorn trots att sonen är där. För mig är det omöjligt att slappna av så pass att jag skall kunna sova eller sitta ned och koncentrera mig för studier. Sonen kan leka själv men plötsligt får han tråkigt och då kan han hitta på vad som helst eller så vill han ha vatten eller något att äta och det är svårt att sova under sådana omsändigheter eller att få något sammanhang i studierna. Sambon menar att jag inte har tillräcklig diciplin gällande sonen och att jag inte sätter tillräckligt tydliga gränser. Han menar att om jag, på "rätt" sätt, skulle säga till sonen att sitta ned med sina leksaker i lugn och ro så skulle han göra det. Det sker ju när han har hand om honom. Jag menar att deras relation inte är densamma som den sonen har till mig. Sambon är ny i familjen sedan ett halvår tillbaka och han är dessutom mycket hårdare med min son än vad jag är. Jag hävdar att framöver så kommer sonen att bete sig liknande mot min sambo då han blir mer "säker" på sambon. Sambon antyder att det är fel på relationen till sonen samt att jag borde vara tydligare med gränserna. Jag tycker att han är för hård mot sonen och häri ligger en stor konflikt som har tvingat oss att söka hjälp hos en psykolog. Alltså: Är det fel på mig som inte kan koppla av med min aktiva treåring hemma eller är det normalt att man inte kan studera eller sova i samma rum som ens barn vid tre års ålder? Jag blir snart galen av att inte veta hur en treåring skall vara eller vad som är normalt familjeliv med en treåring i familjen.
Svar på tråden: Hjäp! Är jag onormal?

Det är du inte!
Att din sambo kommer in efter ett halvår och försöker tala om för dig hur du ska umgås med din son tycker jag däremot är, kanske inte onormalt, men ett rejält övertramp. Råd i all välmening tycker jag att man kan komma med som styvförälder, men man måste ju lyssna på föräldern i första hand. Att sova med en vaken 2,5-åring i huset har jag faktiskt gjort en gång. Jag var sjuk, sonen också lite hängig, så han var väldigt lugn och lekte fint, TV:n var på så han slötittade lite med mig. Då somnade jag nog till sisådeär tio minuter, med ett halvt öga fortfarande öppet. Men att verkligen sova för att få egentlig vila med en treåring, är det alls möjligt, frågar jag mig? Inte för mig i alla fall. Samma med annat som kräver mer än 3 minuters koncentration. Det finns säkert människor som kan skifta fokus på olika saker väldigt fort (från böckerna till att rädda ledset barn), men jag är inte en av dem, och tydligen inte du heller. Nä, lås in sambon i hans rum nästa gång han kommer med dessa förslag. Eller förresten, släng ut honom, vill du verklgen leva tillsammans med någon med den människosynen??? (Ursäkta mina hårda ord, men det var just så min första reaktion på ditt inlägg var..)
Skrivet av tesa
Låsa in??!!
Jag reagerade väldigt starkt på att han tyckte du skulle låsa in ditt barn. Är det det han gör när han är själv med din son eftersom han då tydligen kan sitta vid datorn flera timmar i sträck? Jag vill inte verka hård men jag försår inte hur man kan resonera som han gör...
Skrivet av Fia

Oj oj oj
Jag skulle aldrig anförtro honom med min son! Det är tydligt att han inte är ditt barns riktiga pappa. Väldigt tydligt! Man skulle nästan kunna tro att din sambo egentligen tycker att ditt barn bara är i vägen för er. Han pratar om barnet som om det vore en hund, om ens det.
Skrivet av Lena
Tycker inte din sambo har där att göra!
Hade någon talat eller behandlat mina barn på det viset om det så vore deras egna far så hade jag tagit ungarna å gått. Sånt beteende är farligt, tänk om han låser in din son när du inte är hemma! Pojken kan ju få men för livet! Du skall inte se dig själv som onormal utan endast din sambo! Han har inga egna barn förstår jag, eller så är han känslomässigt ärrad för så behandlar man inte ett barn! Skynda dig att fixa till hemmamiljön innan din pojke tar skada av det!
Skrivet av Sofia m Markus-02 & Emmali-04
Men herregud, jag hoppas du skämtar...
Låsa in??? Du är barnets förälder och det är ditt ansvar att se till att han tas om hand bra. Och det görs INTE om du tillåter din sambo att låsa in barnet. Jag blir så upprörd så jag inte vet vad jag ska ta vägen. Hur kan du acceptera nått sånt? En treåring leker, klättrar och utforskar och jag förstår dig precis vad gäller det att kunna slappna av under tiden, jättesvårt. Jag tycker du ska ta dig en rejäl funderar på om du vill att din son ska behöva växa upp med en sån som din sambo.
Skrivet av Pepparkakan m 2 grabbar + bf juli

Surfa och passa barn samtidigt...
...är faktiskt möjligt - utan att barnet låses in som Fia skrev här ovan. Både jag och maken kan arbeta vid våra datorer samtidigt som vår dotter antingen sitter vid sitt skrivbord i samma rum eller leker i angränsande rum. Jag anser att barn måste lära sig att hitta på saker på egen hand. Man behöver inte sysselsätta dem hela tiden. Där tycker jag att din sambo har en poäng - frågan är hur han framfört den, för på dina ord låter det helt galet sätt att säga det på, men det är ju oxå möjligt att du kan ha förvrängt hans ord efter din tolkning av dem (ingen kritik - bara ett konstaterande).
Skrivet av anna m EoM
Man låser INTE
in ett barn på rummet. Det är inte ok. Din sambo verkar ju bara se ditt barn som någon som är i vägen. tycker han om honom? Snälla, låt det inte gå för långt! Jag har nämligen sett det på nära håll och vet hur illa det gör barnet. Det är ditt barn och det är du som ska sätta gränser och bestämma, inte han. han har precis kommit in i din sons liv. Sambon måste ju börja med att bygga upp en relation innan han börjar disiplinera honom.
Skrivet av -Sara-
På besök
Jag vill börja med att tacka alla för all respons och alla de svar jag har fått. Sedan vill jag ge en något mer nyanserad bild av vår familj. Min sambo kom in i bilden för ca ett halvår sedan och har sedan dess fåttt större och större del i ansvaret och i uppfostran av min son. Detta har jag valt då jag ser det omöjligt för mig att orka ge något av mig själv till min sambo om jag även skall ha ensamt ansvar över sonen och sköta honom helt själv. När jag var ensamstående fanns varken tid eller ork att ägna förhållanden så det här blev en naturlig utveckling då vi flyttade ihop och ännu mer viktigt då vi nu väntar vårt första gemensamma barn till vintern. Min sambo är i många avseenden helt fantastisk med min son och han är verkligen engagerad och villig att omvärdera sig själv och sitt förhållande till sonen. Han har varit lika drivande som jag gällande våra besök hos psykologen för att ge \"vårt\" barn en så bra uppfostran som möjligt. Till detta hör att han inte har någon erfarenhet av barn och att han inte på långa vägar känner den kärlek som jag gör för sonen, vilket är naturligt och inget jag kan begära av honom. Förhoppningsvis kommer någon form av kärlek att växa fram dememellan framöver. Jag levde ensam redan från graviditeten med min son och vår relation har således blivit mycket tät. Dett har varit svårt för sambon att komma in i vårt liv och ofta har vi hamnat i svartsjukesituationer där min son har visat ren ilska gentemot sambon. Min son är och har alltid varit mycket aktiv och ett ganska krävande barn och det har gjort att både jag och sambon har hamnat i situationer då vi varit helt mentalt slutkörda. Min sambo tycker fortfarande att det är konstigt att jag inte kan studera eller vila när jag har sonen hemma. Jag tycks inte kunna ändra denna syn hos honom. Vad jag jag har förstått från alla reaktioner så är det inte jag som är annorlunda eller lider av svåra koncentrationsproblem. Det är skönt att veta men det vittnar även om min sambos okunskap och oförståelse och hans idé om att låsa in sonen i rummet är helt befängd. Jag är dock övertygad om att han själv aldrig skulle göra det. Sambon har utvecklats och mognat en hel del sedan vi träffades, han ryter inte längre åt min son och han har blivit lugnare i relationen till honom. Han har också fått mer förståelse för barn i den här åldern men har har en del kvar att lära och det gäller mig också som är mamma för första gången. Frågan är om jag förstör min son genom att ha en sambo som kanske inte handlar rätt i alla lägen? Jag handlar inte heller rätt i alla lägen och det är med tiden och med ett intresse som man lär sig. Men man kommer ändå aldrig att nå den punkt att man blir helt felfri, som männsika gör man misstag och kanske är det viktigt för barn att se oss vuxna göra misstag. Min sambo är hård mot min son, ibland kanske en aningen för orubblig och stelnackad. Konsekvens är han ledord och jag har genom litteratur precis lärt mig att man inte bör vara så konsekvent att man aldrig skall kunna ändra sig. Här har han en del att lära sig. Jag tror att med vårt gemensamma barn så kommer han att få ytterligare kunskap och förståelse och så länge min son har en grundtrygghet i mig så torde inte sambons (numer få) små felsteg eller dåliga förståelse påverka min son alltför mycket. Här har alltså jag en mycket viktig roll att fylla. Det här är mannen som jag vill dela resten av mitt liv med, mannen jag vill bilda familj med. Vi har lite olika syn på barnuppfostran men jag var nog mer som honom innan jag fick ett eget barn. Han är inte perfekt och det är inte jag heller men har har viljan och intresset att fundera över sig själv och sina handlingar, viljan att utvecklas och det har jag aldrig mött hos någon annan man tidigare. Jag vill också tillägga att min son redan ser sambon som en grundbult i sin tillvaro och att han finner mycket trygghet i honom. Så, jag hoppas att hans attityd och okunskap kommer att ändras med tiden och med den erfarenhet som han kommer att få med tiden och sedan det nya barnet. Han har all potential. Tusen tack för all respons och allt stöd! Med vänliga hälsningar
Skrivet av Anonym

Inlägget ovan är svar till alla från "På besök"
...
Skrivet av På besök/Anonym
Psykologen?
När du berättar för psykologen vad din sambo anser om ditt sätt kontra hans sätt, vad blir rekationen. Det är ju trots allt ett proffs. Jag som lekman säger spontant - Släng ut sambon!
Skrivet av Annette
Nej,du är absolut inte onormal.
Jag skulle inte kunna koncentrera mig om några studier även om jag \"bara\" hadde min treåring hemma.Däremot klarar jag att sitta vid datorn längre stunder men det är ju sådant jag kan abryta utan problem dessutom sitter jag mitt i smeten så at säga.Var har han fått iden om att låsa in en treåring för att vila.Vilar gör man när barnen sover eller med ena ögat öppet s a s.Visst är det viktigt med regler och att man är konsekvent men det betyder INTE att en treåring uppför sig som man vill alla gånger ändå.Slappna av i vetskapen om att din treåring med all sannolikhet är helt normal.Kram
Skrivet av Martina med B-00+V-02+Gabriel 14/6-05

Hjäp! Är jag onormal?

Det är du inte!

Låsa in??!!

Oj oj oj

Tycker inte din sambo har där att göra!

Men herregud, jag hoppas du skämtar...

Surfa och passa barn samtidigt...

Man låser INTE

På besök

Inlägget ovan är svar till alla från "På besök"

Psykologen?

Nej,du är absolut inte onormal.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information