I går var det ett år sedan

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

I går var det ett år sedan
Skrivet av	Birgitta, since 1997
Fattar inte att min mamma varit borta ett helt år! Det var ju alldeles nyss vi sov växelvis hos henne, först på sjukhuset och sen på hospice, min syster och jag. Magnoliorna blommade då som nu. Liljekonvaljerna vi lade på hennes kista var nyss utslagna, då som nu. Körsbärsträdet blommade, då som nu. Var det inte i går det hände? Var det verkligen ett år sen? Mamma, jag saknar dig! Var är du?
Svar på tråden: I går var det ett år sedan

ja, tiden rusar iväg..
min mamma dog för hela sex år sedan-hur kan det kännas som så nyligt?? Hon dog en plågsam cancer-död,mitt i den underbaraste tiden.Björkarna stod just utslagna utanför hennes sjukrums- fönster.Det kändes så fruktansvärt hemskt att hon skulle dö just då,när hela naturen liksom exploderade i grönska.. Det var så oerhört mycket jag o min bror skulle fixa,mitt i förberedelser av dotterns studentfirande,samt skolavslutningen. Aldrig trodde jag att jag skulle behöva sitta med almanackan i handen och nästan inte hitta \"rätt\" tid för hennes begravning-det kändes väldigt sorgligt. Hon begravdes den 3 juni-dagen efter hade vi skolavslutning i kyrkan för våra skolbarn,det var så vackert. Samtidigt höll mitt hjärta på att sprängas av sorgen efter min älskade mamma. Det var svårt att både firande o sorgen måste ske \"samtidigt\". Men jag fick också två dagar efter begravningen veta att jag var gravid med vår yngsta som är fem år nu,en stor lycka mitt i det svåra. Men sånt är ju livet-både glädje o sorg. Kram på dig Birgitta!!
Skrivet av utan mamma
2 år nu
Det är två år sedan min mamma låg två veckor på sjukhus efter hjärnblödning och dog i början av juni. Detta är den värsta tiden! Just som du säger med blommorna och allt. Hela stämningen i luften känns som den värsta tiden i mitt liv, när mamma dog. Det är synd på en så fin årstid! Jag kommer ihåg att du började skriva för ett år sedan. Samtidigt som jag gick igenom min värsta tid efter den chockartade tiden alldeles efter det hände. Kram!
Skrivet av Anathie

Års-dagen närmar sig
Det har varit ett tungt år. Den-första-utan-mamma av allting Midsommar, kräftor, höst, jul, födelsedagar.... Jag har fått lov att stå helt på egna ben utan min bästa vän och back-up. Jag vet fortfarande inte om jag klarar det. Hur självständig och självgående man än är och även om ens förälder blir mer och mer skröplig och behövande så utgjorde hon i alla fall för mig, grundryggheten. Ju närmare årsdagen kommer så känns det som om jag omströmmas av svarta sorgedimmor. Som mörka rökdemoner virvlar de runt mig och suger kraft ifrån mig. Jag vill ha min mamma!
Skrivet av lynxan

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv