Mormor är död....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mormor är död....
Skrivet av	Carro
Ja visst var hon gammal , 84 år. Men för mig var hon den enda jag hade kvar. mamma och pappa är döda sedan flera år. Farmor och farfar kan jag inte ens minnas så länge som de varit döda nu. Det skiäär så i hjärtat att jag blir rädd. Jag känner mig totalt ensam. Inga mostrar eller morbröder, en faster som jag inte känner och som inte vill veta av mig. Vart sjutton tar man vägen? Vart det så här livet skulle bli ?? Jag har man och barn, men min man förstår inte alls hur jag känner....det värsta som har hänt i hans liv var typ när vår hund tvingades att flytta, och visst kanjag inte förringa hans sorg på nåt sätt men just det att jag inte känner att han förstår vad jag just nu försöker ta mig igenom. Ville bara skriva av mig lite granna.......
Svar på tråden: Mormor är död....

förstår
att du känner dig ensam när du inte har någon äldre kvar i din närhet. Så tänker jag på alla äldre som inte har någon alls och som skulle vara jätteglada om de hade dig...vet inte om man kan ta kontakt på något vis.
Skrivet av Cina
Hej!
Jag är ledsen att din mormor dött och jag hoppas att hon har det bra där hon är nu. Våren -03 dog min farmor hastigt och oväntat och 5 veckor senare dog även min mormor (som dock varit dement i flera år, så min riktiga mormor var borta sedan länge). Dessa var mina 2 sista \"äldre\" i livet. Farmor var dessutom en av mina bästa vänner som jag kunde prata med allt om. I samma veva flyttade vi från ett hus fullt med äldre, underbara människor till ett eget hus. Så från att ha haft äldre runt mig hade jag plötsligt ingen... Jag har också man och barn, och även mina föräldrar är i livet, men den saknad och det behov jag känner efter äldre människor är starkt. Min lösning är att prata med äldre jag ser. Och de är alltid jätteglada för det! Så hittills har mitt äldre-behov tillfredsställt i affären, i parken osv. Jag har även haft funderingar på att söka mig till hemtjänsten eller till någon frivilligorganisation som hälsar på ensamma äldre. Jag känner så med dig och jag hoppas att du finner ett sätt att leva vidare i din sorg. För mig tog det ett år innan jag kunde prata om farmor igen utan att börja gråta. Prästen citerade någon som sagt; \"Tänk inte med sorg på att jag är död, tänkt med glädje på att jag har levat\". Detta var svårt att ta till sig i början, men efter hand har sorgen över farmors död gått över till en glädje att hon funnits och att mina 2 äldsta barn hann lära känna henne. KRAM!!!
Skrivet av Matilda

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv