vad tycker ni?

vad tycker ni?
Skrivet av	ulrica
Hörde ofta folk säga att "ett barn är inget barn, och två barn är många fler" innan vi blev föräldrar. Tycker ni att det stämmer? Vi har två barn med ett års mellanrum och jag är nästan beredd att hålla med. Tänk om man hade vetat hur lungt det var att ha ett barn (fast det ändå blev så mycket roligare med två) och vilka möjligheter man hade att göra "vad man ville" och ränna hit och dit och ta med barnet. Det är svårare med två tätisar. Hur har ni upplevt det sedan ni fick två el fler tätisar? Skulle vara intressant att höra!
Svar på tråden: vad tycker ni?

Ja absolut!
Med enbart Wille var det ju lugna gatan hemma oftast fastän han är en ganska aktiv kille. Det jag märker är att Wille och Filip triggar igång varandra väldigt ofta och kommer upp i en ljudvolym som inte är av denna världen..Ler Jag var ganska feg med Wille att åka iväg och så..men hade jag vetat nu hur otroligt lätt det faktiskt var så hade han nog fått hängt på oftare. Nu är det ju ett mindre projekt att ta sig iväg bara på affären, tar det en halvtimme så är det bra..( tex en börjar skita samtidigt som den andra måste ha vatten på stört! L) Nå, det är ju dubbel glädje och man är ju så tacksam för de små liven!
Skrivet av Liv m Wille o Filip
Lättare med 1:an
fast det fattade jag ju inte då... Lilla Fjodor är en jättesnäll liten bebis. Kan säkert ha att göra med att man är säkrare som mamma nu. Tar allt med mer ro och fattning liksom. Nu är det ju planering som gäller! När man ska ut är det ju två små knoddar som ska fixas i ordning, även om Fjodor ligger still i vagnen. Simon får man jaga runt lite... Sedan är man ju glad om man själv hinner gå på toaletten innan.
Skrivet av mamma till s och f

Håller med
Skillnaden mellan att ha ett barn och två var mycket, mycket större än jag någonsin kunnat tro. Men det är ju kul också.
Skrivet av Madde m Sara 0211 & Isak 0406
Absolut inte!!!
Mycket lättare med två än med en. Har en ganska mycket äldre och han fick man ständigt underhålla. De små underhöll varandra. Kan lätt säga att det var mycket mindre än hälften så jobbigt med två tätt en med en ensam.
Skrivet av bettis
Än så länge...
...är ju Tore inte så gammal (6 månader), så jag tror inte att vi riktigt fått känna på hur det verkligen är. Vi hade nog inte direkt några förväntningar om att det skulle vara lätt - tvärt om. Så jag tycker nog faktiskt så här långt att det inte är så farligt. Att jag just nu känner mig lite \"låst\" och \"ofri\" har nog mer att göra med att jag är föräldraledig och ammar. Något jag däremot funderar över är det där med barnpassning till 2 vildbasingar. Det kanske inte går lika lätt att hitta barnvakter nu. Än så länge har vi bara haft barnvakt 1 gång, då var dom på två olika håll. Malte sov över hos morfar och Tore var hemma här med farmor. Men det krävs kanske 2 tappra personer för att hålla ordning på grabbarna ;-)
Skrivet av Maja med Malte 030320 och Tore 041113

Fast det är ju så att...
så länge man bara har ett barn, så upplever man det ju nästan lika jobbigt som med två... bara det att man inte vet hur mkt jobbigare det faktiskt är med två. Jag har iaf känt så att för varje barn så har det blivit något jobbigare... men känslan av jobbighet har vart lika stor. Har bara höjt ribban för när jag når punkten när jag känner att det är jobbigt. När ett barn gnäller nu, så känns det inte jobbigt utan snarare tvärtom, rätt lugnt. Men när jag bara hade ett barn och han gnällde... så kändes det som att allt var kaos och skit och jag var i upplösningstillstånd. Ungefär på samma sätt som jag känner nu när alla tre barnen skriker samtidigt. Så ett barn är inget barn tycker jag... Inte så länge man bara har ett iaf. Men visst kan jag idagsläget känna att det var löjligt lätt med bara ett barn :0) Visst håller jag med om att det blir lite svårare med två små (eller tre för min del). Ettan hängde ju med på det mesta och hindrade mig varken från att fika, shoppa eller nåt annat. Men två eller tre små springar jag itne gärna i affärer med. Men det är mest såna saker som känns lite till en nakdel. Allt annat klarar vi ju fortfarande. Resa är inga större problem, varken i Sverige eller utomlands. Å middagar fixar vi rätt bra oxå... Och shoppa kan man ju faktiskt göra helt ensam nu istället. Även om det inte blir lika ofta då... men då kan man ju istället handla dessto mer när man väl gör det! Ja du förstår nog vart jag vill komma... Det mesta handlar ju i slutändan ändå om inställning! :0) Och min inställnig är nog \"Ju fler, dessto bättre, härligare och mysigare\"
Skrivet av Linn m. Neo, Ronja & Juni
Jomenvisst
När det bara var ett barn att ta med så var det ju plättlätt. Ett par år senare så kom våra två tättisar. Det var väldigt omständigt ett tag. Nu är de \"stora\"(5,6, o 10 så inte sååå stora,men relativt självgående) och klär på sig själva och går själva,man behöver inte ha med sig blöjor och barnvagn \"överallt\". Däremot är vi glada att vi köpte en minibuss lagom till att trean kom,det är ganska mycket packning om man ska iväg någonstans. Nu är det plättlätt igen,så allt är nog relativt :O)
Skrivet av -Dellen-
klart
att det är \"enklare och lugnare\" med bara ett barn ler jag har juh tre tätisar och måste säga att övergången mellan 1 och 2 barn var mycket mer märkbar än mellan 2 och 3 barn. vi planerade juh våra två första tätt och lyckades bli gravida på första försöket båda gångerna. vår trea var juh inte ett dugg planerad men lika välkommen ändå. hon är juh bara 3 mån än sålänge så hon får liksom bara hänga med. jag visste juh att det skulle bli mer jobb med 2 eftersom min storasyster har 7 barn och jag har varit barnflicka i en familj med 3 barn (de var 5 år, 3 år och 2 mån då jag kom dit). jag har juh liksom \"övat\" innan kan man säga ler det finns juh många fördelar med tätisar och i vårt fall tyckte vi att dom var klart fler än nackdelarna! kramar från oss
Skrivet av Myzan o Co

ett barn
var jättesvårt! Hela världen kretsade runt ettan. Under första året hann jag knappt äta en smörgås sittandes på en stol. Det var en pärs att handla med ett klättrande krävande barn att hålla koll på. Vi önskade oss syskon men var oroliga för hur vi skulle orka. Förberedde oss på att aldrig mer kunna gå på bio :-) Så kom tvåan. Han fick allt lov att vänja sig vid att ibland få vänta på sin tur. Ingen tretimmars nattning med förälder som höll handen i ett tyst och mörkt rum då inte! Resultatet blev två barn som lärde sig rutiner och plötsligt kunde man ge sig ut på utflykter. Ett år senare kom trean. Trean flyter med. Han älskar när det händer saker och somnar varsomhelst. Tre barn är en baggis! Jag tar med dem att storhandla, på bussutflykt till djurparken eller så bakar vi veckans matbröd. Det händer att jag undrar hur jag kunde tycka det var så jobbigt med ETT barn och \"tänk hur mycket vi kunde göra då\". Men så erinrar jag mig att jag gav upp att ta mig till ÖF efter ett par gånger (nu går vi varje vecka) , att vi sällan var klädda före 10. Det är jätteskillnad mellan att ha 0 barn och ha 1 barn! Mellan 1 och 2 är det inte alls samma klyfta.
Skrivet av Viktoria m3pojkar+1

vad tycker ni?

Ja absolut!

Lättare med 1:an

Håller med

Absolut inte!!!

Än så länge...

Fast det är ju så att...

Jomenvisst

klart

ett barn

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information