Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

elias 21 mån..

Skrivet av yamna
Min son har blivit så jobbig! Vet inte längre hur jag ska bete mig mot honom!
Han skriker på mig elr på saker då det går fel! då det inte går som han vill.. han slänger sig i golvet och skriker något hejdlöst, ibland slår han sig själv i ansiktet.. beteenden som jag inte vet var han har nappat det ifrån.. jag skriker inte på honom utan har tålamod och förklarar med ord att det är fel. Ibland höjer jag rösten för att markera! Igår satte jag honom i sitt rum med öppen dörr och han fick inte komma ut förrän han lugnat sig! bra elr dåligt sätt.. ngn? hjälp!!
Svar på tråden: elias 21 mån..

Låter bra tycker jag

När min dotter var runt 2 år var det likadant. Jag satte mig på golvet brevid henne och väntade ut det värsta. Ofta övergick det i gråt och då kunde jag trösta. Ilskan måste ju liksom få komma ut. Min dotetr är 3½ nu och jag säger också till henne att´hon får vara i sitt rum tills hon har lugnat ner sig eller om hon vill att jag ska trösta henne. Ibland lugnar hon ner sig och kommer ut och ibland vill hon att jag ska komma och trösta henne och då lugnar hon ner sig på det sättet. Jag tror på att man ska finnas till hands som ett stöd, men jag tror att dom måste lära sig att ta hand om ilskan själva. Hur det nu ska gå till....:-)
Skrivet av    Frugo

MIn älsta dotter

var på det viset, jag tolkade det som att hon inte riktigt kunde hantera sin egen frustration, jag tycker att det låter som att du hanterar det som jag skulle ha gjort... markera felet... man kanske inte ska bli arg, men det kan man ju inte hjälpa om man blir heller... Det går över!... Förresten! hur gick det när du satt han i sitt rum... stannade han kvar?... för då får han också tid att lugna sig jag tror attt man måste ta bort det som frustrerar honom så att han får tänka på annat en stund...
Skrivet av    FruC

Oj kunde varit jag som skrev det där

Gick in här för att kika lite då jag misstänker att sonen har kommit in i nån form av trotsålder. Han är 22 månader och betr sig precis som du skriver. Han är så frustrerad och det är alldeles för mycket skrik och gap här hemma just nu. Mer än vad man orkar med ibland känns det som... Jag har bra tålamod och väntar ut det och ibland har jag satt ner honom i spjälsängen 15 minuter och gått därifrån, sen har han lugnat ner sig. Jag behöver höra att det är normalt och gärna lite tips på hur man kan hantera det hela. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig men jag hoppas du (vi) får massor av bra tips. Lycka till!
Skrivet av    Sara

japp det är frusterande..

Jag lägger honom aldrig i sin spjälsäng,, e lite rädd för att han ska ha negativa känslor och vibbar inför läggdags.. men i sitt rum med öppen dörr! där kan han leka men inte nära mig.. o så gör jag när tålamodet har givit med sig.. usch detta är så kraftigt jobbigt!! skönt att veta att man inte är ensam med detta..
Skrivet av    carro med elias

Artiklar från Familjeliv