"Är hon lydig?"

"Är hon lydig?"
Skrivet av	Vildänglarnas mamma
I dag var min sexåring med sina jämnåriga på besök i förskoleklassens lokaler där de ska gå till hösten. På väg för att hämta henne från besöket träffar jag en annan mamma som jag aldrig mött förut. Med mig hade jag min lilla dotter. Vi sa "Hej" och mamman frågade hur gammal min flicka var. Jag svarade att hon är 18 månader. Sen kommenterade mamman att hon gick på det våta gräset och blötte ner sig och jag svarade att det var ju bra att det inte fanns några stora vattenpölar i närheten. Så kom nästa fråga, som totalt överumplade mig: "Är hon lydig?" Jag förstod inte vad hon menade, men hon trodde nog att jag inte hörde för hon frågade igen. Mitt svar blev: "Tja". "Ganska lydig då?" frågade mamman. Då räddade dottern mig genom att springa iväg åt fel håll, så jag fick springa efter henne. Jag kunde inte sluta fundera på detta, dels varför mamman frågade som hon gjorde och dels på vad jag egentligen skulle ha velat svara. Det ärligaste och kanske bästa hade nog varit om jag sagt"Det har jag aldrig funderat på." För mig är ordet "lydig" förknippat med djur. Lydiga barn hör till mormors tid tycker jag. Men den här mamman tror jag faktiskt var yngre än jag själv (är 36) och ändå... Vad tycker ni? Är det jag som överreagerar eller..? Vad skulle ni ha svarat (ni får ju betänketid:0) )?
Svar på tråden: "Är hon lydig?"

Lydig=snäll
Jag tror hon menade om hon var snäll. Iofs tycker jag väl snäll är ett ganska dumt ord också. Du har rätt i att man tänker på hundar. Hur skulle jag svarat om det varit jag? Jag skulle nog svarat att hon inte var nån hund;) Nej, allvarligt så skulle jag nog frågat vad hon menade. Mina barn är definitivt inte lydiga. En väldigt konstig formulering.
Skrivet av Wondergirl
Eh, öh....
... skulle nog mitt svar ha blivit, med ett undrande konstigt leende. Men om jag varit förberedd på frågan skull jag nog sagt: Va, lydig, vad menar du med det? Ska barn vara lydiga? Hon är underbar och självständig och har en härlig egen vilja, och det älskar jag! Är du lydig??? En sån fråga skulle definitivt ha väckt en stark, obehaglig rektion hos mig, så jag tycker inte din reaktion var konstig. Jag hoppas innerligt att jag vågar ta upp en diskussion om någon skulle slänga ur sig något sånt till mig, för jag vill verkligen inte att vi ska fostra våra barn i den andan...
Skrivet av tesa

Samarbetsvillig...
är ju ett trevligare ord än lydig tycker jag! Jag hade nog sagt något i stil med att \"lydig vet jag inte om hon är, men ganska samarbetsvillig\" Sedan inte sagt att ystra, vilda och glada barn är ovilliga att samarbeta... Min lilla tjej hade nog kunnat benämnas som lydig av vissa, men jag föredrar att beskriva henne som just samarbetsvillig, eller \"lätt att ha med sig överallt\". Jag vill dock betona att det är inget jag har tränat henne på eller krävt utan hon är sådan som person!
Skrivet av Mia med Amanda 03
Jag skulle blivit stum
och överumplad... tycker nog som du att lydig är en värdering man lägger på djur. Men det kanske hänger ihop med en trend som verkar pågå just nu med supernannys osv... http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/1534_normal.html http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,644091,00.html
Skrivet av KMCB
Jag hade reagerat som du...
... men antagligen funnit mig och frågat. För jag har haft anledning att tänka över det är ett antal gånger:-) Jag tycker också att ordet \"lydig\" leder tanken alldeles fel, till forna tiders auktoritetsfostran. Men jag antar att de som använder det som mamman ifråga gjorde helt enkelt menar om barnen är benägna att lyssna och ta in...
Skrivet av Betula

Konstig fråga!
Den frågan har jag aldrig fått. Däremot brukar folk ofta fråga om barnen är snälla. Den var vanligast när de var bebisar, men jag får den fortfarande ibland om dottern 14 mån. Då brukar jag ställa motfrågan om det finns elaka bebisar. Jag antar att jag hade gjort något liknande här. Eftersom jag inte vill ha något lydigt barn utan barn som vågar säga ifrån och har en egen vilja så skulle jag nog ha hållt ett litet föredrag om det också. Stackars människa! Tur att det inte var mig hon träffade:o)
Skrivet av Ulrika m 2
utan att vara
distraherad av två-tre barn skulle jag svara : nej inte direkt men det vet jag egentligen inte för jag har aldrig krävt det. Jag skulle inte gå i konflikt. Kanske var hon lättad över att du inte ryckte barnet från den blöta gräsmattan och satte henne på en medgavd skammatta så att hon skulle lära sig att lyda dig?
Skrivet av *Filur
Ja det där har man hört
Är han snäll? har jag fått höra många gånger. Nej, brukade jag svara, han är jättedum. Eller också upprepar jag bara ordet frågande: Snäll? Det hade jag nog gjort om jag hamnat i din sits. Då får de smaka på ordet själva och se hur fel det är. Jag är ju hopplöst obekväm och inte det minsta följsam när folk säger dumma saker.
Skrivet av tårtmamman

Ops!
Det nicket var lite för långt!
Skrivet av tårtmamman
Håller med
om din reflektion att det hör till mormors tid. Min observation om huruvida ett så litet barn gör det som föräldern säger till det beror på personlighet och inget annat. Vissa barn finner för bäst att följa råd medan andra har en strark drift att följa sin impuls. Att prata om uppfostran så tidigt är nästan lite fånigt.
Skrivet av Lillan
Ehh, hmm... lydig?
Mitt svar skulle nog bli \"Ehh, hmm... lydig? Med en väldigt frågande min.
Skrivet av Susanna med Tova -03 & Torkel 041116

Den frågan har jag faktiskt fått...
fast av min egen farmor. Det var när min äldste son var i tvåårsåldern, och jag svarade något i stil med \"jaa-a, han är väldigt väldreserad. Men jag har inte lärt honom allt jag kan ännu.\" följt av ett stort flin. Hon skrattade och sen var det inte mer med det. Håller med dig om att det är en ganska konstig fråga att ställa om ett litet barn.
Skrivet av .:Hella:.
Skulle nog bli
helt ställd av en sån fråga. Är barn \"lydiga\"? Vet inte ens om jag anv det ordet om vår hund?
Skrivet av Skrållan
Tack allihop för era svar!
Det är ju skönt att se att det inte bara var jag som tyckte frågan var konstig. Jag har också fått frågan om min nu sexåriga dotter, när hon var tre månader: Är hon snäll?\" Och jag fick samma känsla då. Men då var det en äldre kvinna som frågade och det ursäktade henne lite tyckte jag. Mitt svar då var iallafall att självklart var dottern snäll. Men visst är det fruktansvärt sorgligt om det verkligen är så att alla dessa böcker och barnuppfostringsprogram (som jag inte ser) påverkar människor så att de börjar se barn som något som ska synas men inte höras och vars största uppgift är att göra sina föräldrar stolta. Tur för mig att jag har goda förebilder: Mina \"extraföräldrar\" har en mycket välartad dotter i 30-årsåldern och de hävdar stolta att de aldrig uppfostrat henne det minsta. Nu tror jag inte det är möjligt att inte påverka sina barn att göra som man vill, för barn vill ju faktiskt samarbeta med föräldrarna, men någon medveten uppfostran tror jag faktiskt är helt onödig på längre sikt. Däremot tycker jag att det är mitt jobb att försöka vara en bra förebild. Hm, där kom det talet som jag borde ha hållit för mamman jag mötte idag. Tyvärr uppfostrade inte mina föräldrar mig speciellt bra när det gäller att tänka snabbt och tala klarspråk (på samma gång). :0)
Skrivet av Vildänglarnas mamma

Jag tror...
...att ordet snäll kan ha haft en vidare betydelse förr än det har nu. Precis som ordet ond som man använde som nutida arg. Ond idag betyder ju mer elak än arg. Vissa dialekter använder förresten ordet elak i betydelsen arg, tex min mormor som pratar talar gammalt mål. De äldre målen var som vitt skilda språk. Koppjärk betyder tex spindel på min mormors mål. Hon använder genomgående elak när hon menar det som jag själv kallar arg. När man pratar med äldre kan det vara viktigt att vara medveten om att språket förändras och att vårt eget val av ord inte måste vara det enda rätta. När min mormor har frågat \"är hon snäll?\" när mina flickor varit bebisar, så har jag hört frågan \"är hon nöjd?\" eftersom jag vet att det är det hon undrar. Men jag är ju så van att höra min mormors mål eftersom hon aldrig pratat rikssvenska.
Skrivet av Anso W med 3
Jo
Men sen tror jag även att relativt unga kan mena helt olika saker med ord. Så det bästa är nog att försöka fortsätta prata så att man kan komma fram till vad det är man menar. Jag använde lång tid ordet straff, jag har vuxit upp med ordet och tycker det är ett bra ord. Tycker att de nya orden är mer krångliga och svårbegripliga. Konsekvens av sina handlingar eller gränser som man pratar om här. Jag har nu lärt mej att andra tror att jag menar aga, hårda osakliga bestraffningar och så vidare när jag säger ordet straff. Men det jag egentligen menar är just gränser och konsekvens av ens handlingar. Kan ge ett exempel, ett litet barn leker med en ömtålig sak. Barnet leker våldsamt trotts att man sagt åt att man måste ta det lugnt med den saken, om barnet inte ändrar sej, så får den straffet att man tar bort den ömtåliga saken. Har nu nästan slutat använda det ordet bara för att slippa missförstånd. Men ibland när man inte tänker sej för så kommer det ändå. Tycker egentligen att det är synd, för jag tycker inte att det är något fel på ordet straff. När jag pratar med lite äldre barn så tar man ju ofta upp att vuxna straffas om det bryter mot reglerna som samhället har. Därför gillar jag ordet bättre än de nya, eftersom jag tycker att de nya är svårare att jämföra med hur det är för vuxna. Men som sagt, jag undviker ändå använda ordet. Det är ju svårt med språk. Det förändras men mycket går i arv med. Och olika ord används olika på olika ställen i samma land. Jag har flyttat och bott på tre helt olika ställen där man pratar svenska. Det är verkligen svårt i början. Vissa ord förstår man ju mycket bra och ändå känns det helt sjukt. T.ex. här jag bor säger man skithuspapper i stället för toapapper, den är svårtsmält för mej.
Skrivet av 25åringen
25-åringen
Jag tror det är viktigt att man överhuvudtaget låter bli att använda ord som kan misstolkas genom att det har olika betydelser för olika människor. Ord som lyda och straff använder jag inte alls. Sen tycker jag nog att är det straff man syftar på så är ju ordet straff rätt. Jag är själv emot alla sorter av straff för barn eftersom jag anser att det bara leder till onda ting. Straff hör hemma när man är myndig och på ett annat sätt kan ta ansvar för sina handlingar. Barn håller på att lära sig detta. Straff för något man håller på att lära sig är jättefel. Barn håller på att utveckla sin hjärna, sin motoriska förmåga, psykologiska förmåga o s v. Dessa utvecklas inte bättre och snabbare genom straff.
Skrivet av Agneta H

Fast jag tror att hon kan ha menat
att fråga om du hade det jobbigt. Kanske som en öppning för att prata om saker som hon tyckte var jobbiga/besvärliga i sitt föräldraskap. Jag har fått liknande frågor om barnen är i trotsåldern (när de varit jättetrötta och skrikit ;-)). Antagligen hade jag reagerat som du, men med betänketid (och om jag kände att det var läge för det) hade jag försökt flytta fokus från mitt barns eventuella lydnad till föräldraskap i allmänhet.
Skrivet av Elsa B
i ordboken
står det om straff bland annat. Kännbar påföljd. Det tycker jag helt bra att barn kan få, bara man ser till att det blir i den nivån de kan förstå. Tex: ett litet barn som slår och klöser mamma, och inte slutar fast man ber den. Man lägger ner barnet på golvet, vid leksaker eller något annat. Men vissar till barnet att den är välkommet tillbaka till famnen så fort den slutat slå. Men så länge den gör det så får den ett för den kännbart påföljd att den får inte vara i famnen. Tonåringar som vägrar hjälpa till hemma kan helt bra få en för dem kännbar påföljd att de inte får rena kläder, innan de lägger smustkläderna i korgen eller tvättar själv(beror lite på ålder) Barn blir inte vuxna på en dag. Det är inget magiskt som sker på 18års dagen. För att de ska lära sej klara av livet måste de få känna när de gör fel. OM man sen kallar det straff, kännbar påföljd, konsekvens av änns handlingar eller gränser - det tycker jag inte har så stor betydelse. Sen ska man givetvis även lära små barn att de har även rättigheter. Jag vet att på flera ställen lär man nu redan i förskolan ut vad barn har för rättigheter. Eller vad för krav de kan ställa på vuxna. Har själv gjort så mycket hemskheter i mitt liv, att jag är helt säker på att empati är inget medfött.
Skrivet av 25åringen
Men Agneta H
Hur ska man kunna veta hur en annan människa värderar och tolkar ett ord? Man kan ju tolka precis vad som heslt till vad som helst.
Skrivet av Anna

Jag tycker inte att
du överreagerar. Hade reagerat precis likadant! Ibland säger folk så konstiga saker. Ibland menar de kanske inte alltid så som de säger, utan kanske råkar säga fel eller har inte tänkt igeonom det som kommer råkar komma ut. Så får vi väl hoppas i detta fall! :)
Skrivet av Sol

"Är hon lydig?"

Lydig=snäll

Eh, öh....

Samarbetsvillig...

Jag skulle blivit stum

Jag hade reagerat som du...

Konstig fråga!

utan att vara

Ja det där har man hört

Ops!

Håller med

Ehh, hmm... lydig?

Den frågan har jag faktiskt fått...

Skulle nog bli

Tack allihop för era svar!

Jag tror...

Jo

25-åringen

Fast jag tror att hon kan ha menat

i ordboken

Men Agneta H

Jag tycker inte att

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information