Igår fick jag veta att mitt livs störstsa passion tagit livet av sig. Vi har inte setts på några år, tappade kontakten, men jag tänkte på honom nästan varenda dag ändå och bara "visste" att vi skulle ses igen. Nu finns han inte längre. Jag fick inte tummen ur och ringde och det gjorde inte han heller. Han fick en stor del av m itt hjärta när jag var yngre och nu har han tagit den biten med sig. Aldirg är ett hemskt konstigt ord nu. Hur ska jag förstå? Och hur mår jag då? |
Svar på tråden: Jag har ett hål i mitt hjärta
|
|
|
Ledsen att höra att din vän tog livet av sig. Det känns så fel att man tycker livet är så illa att man vill göra slut på det. Jag tror aldrig att man riktigt kan förstå en annan människa fullt ut. Man kommer alltid att undra varför?Kram |
Skrivet av
Linda
|
|
Varför han tog livet av sig? Det har jag mina aningar om men vill inte fläka ut här. Visst är det tragiskt att det ska gå så långt att man ger upp, i synnerhet som jag inte håller med honom om anledningarna.
Det är starkt och förvirrande och väldigt väldigt jobbigt. |
Skrivet av
saknar en bit
|
|
|
jag menar bara varför gick det inte att rädda honom. Tråkigt att han gav upp menar jag. |
Skrivet av
Linda
|
|
som fanns i närheten inte förstod, inte såg. Det har alltid varit så. :( |
Skrivet av
saknar en bit
|
|
...men glöm inte att du har en bit av hans.
*varm kram* |
Skrivet av
Louise med William f. 040213
|
|
|
Ja, kanske har jag en bit av hans hjärta kvar också, om han nu lämnade den efter sig.
Begravningen har varit och den var så himla fin, så himla HAN. Skittufft men jättefint. |
Skrivet av
saknar en bit
|