Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Då får vi kanske en tid imorgon...

Skrivet av sessa81a
Ska på kontroll imorgon igen, de e precis som vanligt att vi går på kontroll minst 2ggr i veckan. Har varit så dom senaste 17 veckorna. Vår läkare skulle ha tagit kontakt me barnkardiologerna tills imorgon för att höra me dom när dom ville träffa oss. Så att dom kan berätta mer om vad som kommer hända, om de blir en pacemaker lr inte.
E inte ett dugg nervös, känns som om de inte finns nån anledning till de längre för de blir ändå aldrig som tror.

De märks i alla fall att han växer på bra där inne, sparkarna mot revbenen som kommer väldigt ofta e minsann inte mysiga längre utan dom gör ont.
Blev ju så besviken i måndags när vi fick bekedet att vi inte får nåt datum ännu när de e tänkt att han ska titta ut, utan att de e bättre för honom ju längre han kan stanna där inne. O så länge hans tillstånd inte försämras så ska han få stanna där inne.
Jag berätta för en av mina närmaste vänner vad dom sagt o hon sa att de e ju bättre att om han får lov o ligga där inne o gosa ett tag till. De lät så kärt när hon sa de även om jag inte delar hennes uppfattning, för jag vill bara att detta ska vara över nu.

Har t.om tänkt tanken fler gånger att de nog inte blir fler barn efter de här. Jag som älskar barn jätte mycket o som sagt att jag skulle ha minst 4. Men vem blir inte rädd efter en graviditet som den här?????
Svar på tråden: Då får vi kanske en tid imorgon...

Hur gick det på kontrollen??

Bra hoppas jag, berätta gärna.... Vad beträffar syskonfunderingarna så lugna dig med dom...sa varenda gång att NEJ nu e det nog, inga flera barn här inte....Alla barn låg i säte, fött 4 st, o haft jättejobbiga förlossningar fr 21 h- 46h....förrutom 2an då där det var ett planerat snitt o den graviditeten var jobbigast eftersom vi hade precis förlorat vår äldste gemensamma son 1 månad innan vi fick reda på att jag var i 11 veckan( Jag var i 7:e v då sonen dog)....samt att Zacki fick de göra ett akutsnitt på....
Skrivet av    Mimmi & Zacki

Vad ska man säga...

Kontrollen gick bra, kammarfrekvensen låg på 62 o för att vara Elijas så e de bra. Nu måste jag bara vänta tills på måndag då en av kardiologerna från Lund ska ringa mig för att boka en tid då jag o min sambo ska få komma dit o prata om hur de kommer bli den dan Elijas kommer till världen. Går fortfarande o e lite arg för att jag inte har fått ett datum, hela graviditeten har varit väldigt ovis. Vi har inte kunnat få nån raka besked en enda gång. Men jag kämpar på, en dag ska nog allt bli bra
Skrivet av    sessa81a

Babysteps....

...ett ord jag använt ofta då det har varit svåra tider för vår del....livet går vidare i babysteps, korta o osäkra..... Men det går framåt... Måste ändå vara en skön känsla att veta att nu kommer Ni att ha barnkardiologerna i närheten då lill knodden föds... Har en magkänsla att det kommer gå bra för Er o lillknodden...Vi svenskar har ju turen att ha världsledande barnkardiolger o de är mycket duktiga, enligt mig helt otroliga... När det gäller raka besked så kan det vara svårt att få ibland o visst blir man frustrerad..man är ute i en gråzon=( Men det kommer en dag då man har mer hum om vad det är som spökar o vad som kan göras... Försök njut av tiden Ni nu har för då lillknodden kommer så lär Ni inte vara hemma på ett tag...Jag var ju hemifrån nästan i 7 veckor då Zacki föddes.... Du är inte ensam i din kamp...o många kan nog reletera till dina känslor just nu....
Skrivet av    Mimmi & Zacki

Tänk så här:

de flesta graviditeter är ovissa, man har inget speciellt datum, vet inte vilken sort det blir, när och hur den kommer ut. OK, nu vet du lite mer: du vet att det är en pojke, att hans hjärta inte slår riktigt som det ska, och du står under specialbevakning. Men försök att tänka, att om det var akut fara, skulle nog inte läkarna vara så lugna, låta dig vänta. De kanske vill att din graviditet ska vara så \"vanlig\" som möjligt så länge det inte innebär någon direkt fara för din bebis. Försök vara glad för det \"normala\" i din graviditet, dvs ovissheten om när, för den är ändå rätt spännande. Det tyckte åtminstone jag (utom den gången när jag gick två veckor över tiden, då kändes varje morgon när inget hänt under natten som ett misslyckande, ungen hade slagit rot därinne. Men han kom ut tillslut som en champagnekork). Bebisen kommer ut förr eller senare, och får den vara kvar länge i magen är den starkare när den kommer ut, behöver kanske inte kuvös, osv. Det blir lättare för er alla då på det sättet. Styrkekramar Pia
Skrivet av    Pia & Mimi

Artiklar från Familjeliv