Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Uppfostrar man flickor och pojkar olika?

Skrivet av Cagu med L -01 och K -05
Satt och funderade på en sak. Uppfostrar man killar och tjejer olika omedvetet? Denna fråga har blivit väldigt aktuell för mig i och med att jag fick en son i mars. Har tidigare en dotter på 3 år. Nu är inte uppfostringsfrågan speciellt aktuell vad gäller min son men däremot så är den i full blom vad gäller min dotter. Undra om jag "kör samma race" när sonen är 3 år?
Svar på tråden: Uppfostrar man flickor och pojkar olika?

Det är nog svårt att uppfostra dem lika...

Folk har så inpräntade könsroller. Jag var hemma hos Williams lilla kusin för ett tag sedan och lät henne \"flyga\" i mina armar. Hennes föräldrar tittade på mig och bad mig ta försiktigt med henne. Jag kommer allt ihåg hur hennes storebror fick \"flyga\"... Det är inte undra på att hon är så himla försiktig av sig, deras tjej. Många tolkar henne som ett lugnt barn, jag tolkar henne som rädd och tillbakadragen.
Skrivet av    Louise med William f. 040213

Här är jag igen

Läste inlägget ovan och kom att tänka på en sak. Vår dotter är definitivt inte uppfostrad till att sitta på en fin pall. Henne har vi \"kastat\" omkring sedan hon varit liten. Hon far omkring som ett skållat troll och äger mer blåmärken på benen än det finns guld i världen. Vi är rädda om henne på ett tufft men kärleksfullt sätt. Ändå tror jag att faktumet att hon är flicka skiner igenom (om än omedvetet). Ska bli roligt att se om vi gör någon skillnad sedan.
Skrivet av    Cagu med L -01 och K -05

Redan på BB!

Vetenskapliga undersökningar (som jag tyvärr inte har några referenser till) har visat att personalen redan på BB behandlar pojkbebisar och flickbebisar olika. Och jag vet att jag själv behandlar barn olika utifrån kön - trots att jag är medveten om detta och trots att jag vill undvika det. Det är gräsligt svårt att låta bli att säga med gullepluttig röst till en tjej \"Hej lilla gumman, du är så söt\" och med en tuffare röst till en kille \"Tjenare grabben, åh, vad stark du är\" (eller liknande dumheter). Prova att iaktta dig själv och omgivningen mycket noga för att upptäcka dessa skillnader, som kan vara mycket subtila, och skaffa dig utifrån det en egen uppfattning. När sonen var bebis hade han ibland på sig ett par ganska \"tjejiga\" rosaröda byxor med volang (ärvda från en flickkusin), och jag upptäckte till min förskräckelse att jag tyckte att han var mycket gulligare och pluttigare då än när han hade de tuffa blåa kläderna, då såg jag honom mest som krävande och skrikig... Så testa att sätta på sonen någon av dotterns riktigt tjejjiga kläder, och var uppmärksam om du har några liknande tendenser... Jag tror personligen att det är omöjligt att uppfostra killar och tjejer lika, vare sig man gör det medvetet eller omedvetet, det är så djupt rotat i oss. Men om vi städnigt är uppmärksamma på detta, diskuterar det med barnets andra förälder, med omgivningen och så småningom med barnet kan vi förhoppningsvis undvika att placera barnet i ett fack där det egentligen inte hör hemma, bara på grund av dess kön. Uppfostringsfrågan tror jag är högst aktuell redan nu, med tanke på vad jag skriver ovan, så försök bli medveten om det redan nu!
Skrivet av    tesa

Tyvärr så

tror jag man kan vara lite för inrotad i könsroller. Men jag försöker verkligen inte att uppfostra dem efter det kön de har. Däremot så blir det ju lite skillnader. Det är ju helt olika individer. Sen har man ju erfarenheten från första barnet med sig tillgodo när man får andra. Så jag kan säga att jag kör inte riktigt samma race med lillan nu vid 3, som jag gjorde med sonen. Delvis pga att jag försöker undvika vissa misstag jag gjorde med honom, samt att de är ganska olika i personlighet.
Skrivet av    Skrållan

Vet inte...

våra barn får samma typ av leksaker eftersom lillebrorsan vill ha allt likadant som sin idol=storasyrran. Jag tror att jag uppfostrar dem ungefär likadant, båda är med och \"spelar dator\", lagar mat, diskar, bakar, städar, byter däck (fast helst på avstånd...), skottar snö och grejar i trädgården. Om vi ska snacka tandborstar så är det Casper som har lille skutt för han gillar rosa helt enkelt. Saga däremot har gärna skalman för han är smart (lite äldre så hon analyserar mer). När det gäller hur man säger till barnen att de är fina, säger vi till båda att de är just fina, vackra eller tuffa, inte så ofta att de är söta för då blir de arga.
Skrivet av    Trillian m Saga 99, Casper 02 och Marcus 04

jag tror inte det

men å andra sidan tror jag inte att jag uppfostrar mina tre killar lika heller. Omedvetet. De är så olika och det är nog lätt att jag behandlar dem olika därefter.
Skrivet av    fru Bill

Kanske

Det är ju jättesvårt att veta, dessutom hur ska man veta vad om påverkar? Själv har jag bara en dotter, men när hon var mindre pysslade jag mycket med hennes hår. Flätade, satte hårspännen osv. När vi gjorde det, lärde hon sig att sitta stilla när man ska grejja med hennes hår (nått hon nu helt glömt bort ;)). Påverkar det att jag lär mitt barn att sitta still för att feja med håret? Inte vet jag. Att kalla båda könen för stora, starka, söta, omtänksamma. Att lära båda att städa, hoppa, klättra, snickra, tror jag däremot är ganska enkelt om man är medeveten och tänker på det.
Skrivet av    Omnia

Jag tror att alla gör skillnader, även de som...

...försöker undvika det! Jag har också ställt mig den frågan felra gånger, om jag får en flicka nästa gång, kommer jag behandla henne likadant?
Skrivet av    Louise med William f. 040213

Tack så mycket....

.... för dina kloka ord. Jag försöker verkligen säga att min dotter är en tuff tjej (hon vände kepsen bakofram idag när hon skulle till dagis för att hon skulle vara en tuff tjej). Däremot är jag dålig på att säga till min son att han är söt och gullig. Där blir det gärna stor och duktig kille. Skärpning! Hur som helst är det en intressant fråga.
Skrivet av    Cagu

Erfarenhet fr dagispicknick

Vi var på picknick med dagis förra veckan och min dotter gungade tillsammans med tre pojkar på en sån gunga som sitter på en spiralfjäder ned i marken. Bakom varje pojke stod respektive förälder, men jag såg på en gång att Embla klarade ut det galant, hon höll i sig bra och parerade perfekt, så jag satt kvar på bänken ca 2 meter bort. Då gungningen blev vildare sa en av föräldrarna: \"Ta det lugnt, Embla sitter här\", jag bet ihop och valde att inget säga, men då en annan förälder lite senare säger: \"Nu får ni vara lite försiktiga, Embla är faktiskt en flicka\" då valde jag att ingripa och förklarade för föräldrarna att ja, hon är en flicka, men hon är även ett barn i samma ålder som deras och uppenbarligen klarade hon av att gunga utan problem. Lite senare råkade Embla tappa balansen lite och slog i läppen så att det började småblöda. En av föräldrarna blev då hysterisk och började hojta \"Hon slog sig! Det blöder!\" Då jag aldrig daltat med Embla har hon blivit ett väldigt tåligt barn och lärt sig att man inte måste gallskrika då man slår sig så lätt. Så jag går fram till gungan och säger till föräldern (!) \"Lugn och fin!\" och tar Embla därifrån för att kolla hur det gått, Embla fick lite att dricka och en halv minut senare ville hon upp på gungan igen. Föräldern som jag sa till tittade förvånat på Embla och sa \"hon gråter ju inte\", då suckade jag bara och himlade med ögonen. Så nog uppfostras pojkar och flickor olika! Men inte trodde jag att det var sååå illa ;)
Skrivet av    anna m EoM

Jag tror att man gör det

omedvetet och medvetet också för den delen, det är ju olika kön. Men det beror på vad du menar. Här är det ingen skillnad i krav som att bädda sängen, göra sin frukost osv. Jag är också mån om att de ska välja de yrken de är intresserade av, inte efter sitt kön. Jag är nog ganska lika när det gäller hur jag är med mina barn, för jag har aldrig ens funderat på det förän jag läste här inne att vissa tycker att det är så olika att ha flicka eller pojk. För mig har det varit barn, inte olika kön, förutom att jag klätt dem olika och så så klart. Jag var också själv ett barn som gillade både pojk- och flickleksaker och är väl i mitt sätt att vara och tänka både manlig och kvinnlig, även om jag gillar smink och feminina kläder.
Skrivet av    Elisha

Tror som du säger att

man gör vissa saker omedvetet. Nu har jag aldrig gillat de där tuffaste kläderna och mycket har använts på både och och yngsta killen har dessutom gillat halsband mm, så det tuffa kontra mjuka har inte varit lika uppenbart här. Och jag har gullat med alla barnen, det vet jag med säkerhet. :) Men visst har man sagt att de är häftiga, tuffa och så när de gjort saker och visat för en, så är det ju, men jag tycker inte att det gör så mycket, för jag säger oftare att de är fina, killarna alltså.
Skrivet av    Elisha

Säkerligen

även om jag mer ser för en individuell uppfostran. Alla barn äv väldigt olika även mellan systrar eller bröder. Men visst faller väl de flesta i köns\"fällan\" om man ska kalla det så. Vad jag däremot gör, är att jag är lika kramig och gosig med sonen min som jag har varit med tjejerna. Sen beror det väldigt mycket på hur personligheten deras är på hur jag bemöter dem i deras uppfostran. Har man ett barn som är mer stillsamt så behöver man mer sällan ryta eller ta i med hårdhandskarna (uttryck) än vad jag misstänker att jag kommer att få göra med sonen som är 10 gånger rustigare än systrarna sina.
Skrivet av    Bian

nej

vi uppfostrar barnen lika. Superviktigt att kramas lika mycket med båda och låta båda hjälpa lika mycket hemma så man inte tjatar på \"snälla syster\" att hon ska plocka undan medan sonen får leka vidare. Och vi är stenhårda på det.
Skrivet av    Tova

Artiklar från Familjeliv