Hoppas någon av er kan hjälpa oss...

Hoppas någon av er kan hjälpa oss...
Skrivet av	Emma
Min sambo har en pojk sen innan som vi skulle hämta nu på måndag. VV har gällt under sommarn förutom nu se sista fyra veckorna. Mamman har haft pojken först i två veckor under sin semester och nu då på måndag ska min sambo ha pojken här i två veckor under hans semester. Min sambo ringde idag för att lämna tid för hämtning, då helt plötsligt enligt mamman skulle inte pojken hit. Anledningen är att de skullat i väg med husvagn under några dagar under de två veckor som gått men det har ju bara regnat varje dag. Så då ville hon ha kvar pojken så de kan kampa nästa vecka då det ska bli bättre väder. Men kan hon göra så. De kom ju överens om detta och vi har en massa inplanerat som såklart inkluderar pojken. Vad har min sambo för rättigheter här. De har gemensam vårdnad. Under skolterminerna bor han hos mamman och hos oss varannan helg. På sommar/vinderlov har vi pojken vv eller hela lov. Vad ska vi göra?
Svar på tråden: Hoppas någon av er kan hjälpa oss...

Inte mycket att göra
om ni inte vill ha förändring i vårdnad eller umgänge. Har ni avtal skrivet (familjerätten eller annan rättslig instans) om det, så är det teoretiskt sett verkställbart, men det har ingen praktisk betydelse, eftersom ni lär få sonen tillbaka långt innan de hinner agera. Jag skulle ta det lugnt och i första hand få henne att försöka ändra sig genom att vänligt tala om för henne hur mycket hon förstör er planering genom sitt handlande. Fungerar inte det så kräv någon form av kompensation i form av ett par helger extra eller ett veckolov eller så. Fungerar inte det - då bör ni fundera om det inte är dags att försöka göra något åt saken. Kan bara tillägga att jag sitter i precis samma sits som ni, med en mamma som inte lämnar ut sitt barn enligt avtal, men jag kommer inte kunna göra något åt det.
Skrivet av Adde
Rättigheter...
Vad har barnet för rättigheter, tänker jag faktiskt först. Mitt ex och jag brukar lyckligtvis komma överens om var sonen ska vara utifrån var vi tror att han kommer att ha det bäst/roligast/trevligast samt vad _han_ vill (8 år) när det gäller lov, längre helgen och så. Kanske har mamman lovat camping och då ser barnet fram emot det? Kanske blir han besviken om han inte får det? Kanske vill han det allra mest? Eller inte. Föreslår att det är _det_ ni ska fundera över, inte umgängesrättvisa eller föräldrars rättigheter till sina barn. Finns det en dom eller ett avtal så ska det förvisso följas om man är oense. Finns det inte, så är det inte mycket att göra, men kanske en god idé att snacka ihop sig om hur man ska behandla varandra och inte minst barnet.
Skrivet av Malinau

Bra inlägg! IMT
d
Skrivet av Annelie
Ska mamman lova camping?
Under pappans tid med barnet, ska då mamman gå och lova barnet något roligt?Det spolierar totalt pappans umgänge med barnet.
Skrivet av anonym
Precis!
Mamman har säkert redan sagt till ss att dom ska campa nästa vecka. Och klart vill han det. Men har hon rätt till det? Och vad gäller barnens rättigheter... Han vill säkert till oss då vi har mycket inplanerat, en del hemlisar. Ska vi avslöja dem bara för att \"locka\" till oss honom? Är det inte det mamman gör nu? Det är ju skamligt i ett samhälle där det ska vara så jäkla viktigt med jämställthet, att bara mamman är det som har något att säga till om och pappan ska bara rätta sig efter det. Kan kanske avslöja för er en sak som ska hända. På vår sons dop nästa lördag så ska även vi gifta oss. (Ingen vet något, det ska bli en överaskning för både släkt och vänner.). Är det konstigt att min sambo vill ha sin store pojk här? Ska mamman verkligen har rätt att locka med camping så att vi måste ta till samma vapen och avslöja allt för henn?. För om min ss ska välja, så lovar jag att han väljer att komma till oss då han inte fick närvara då hans mamma gifte sig för ett par månader sen!!!!!
Skrivet av Emma

Man ska inte behöva locka till sig sitt
eget barn. Låter helsjukt. Ska man marknadsföra sig till barnen också som bästa föräldern? Barnen kommer från sin mamma och pappa och om vårdnaden och boendet är överenskommet ska väl inte barnet ändå behöva stå och välja roligast aktivitet över sina föräldrars (läs: EN förälders) sorgsna min!
Skrivet av anonym
Håller med dig...
Ett barn ska inte behöva välja vart det ska vara. Det ska föräldrarna bestämma. Om ss ska till pappa på måndag då ska han det. Hur svårt är det att säga: - Nu ska du till pappa och ha mysigt så tar vi husvagnen någon annan dag. Kan säga att mammans föräldrar har egen husvagn så de kan campa när de vill. Varför just på Pappas tid?
Skrivet av Emma
Vilka skuldkänslor barnet...
...kan få när det blir äldre och inser att en förälder ville ha tid med barnet men inte fick det.
Skrivet av anonym

Emma, du har
ett privat meddelande...
Skrivet av Bonusmamma2
Adde...
Om ni upprättar ett skriftligt avtal så ÄR det ju umgängessabotage om inte mamman följer avtalet...vad menar du med att du/ni inte kan göra något åt det??
Skrivet av Bonusmamma2
I praktiken har jag
gjort allt. Man kan inte stämma någon för umgänges-sabotage för 2-3 dagar brott. Det kostar mer än det smakar. Om det sker upprepade gånger så kan man kanske göra det. Så ska man kanske göra det. Men jag har redan fått allt jag kan begära av rätterna tills vidare. Jag fick rätt (boende mm) i Svea Hovrätt så sent som i maj. Det är klart att på sikt kommer jag förmodligen bli tvungen att göra något åt det, och då ligger detta henne i fatet, garanterat, men just nu är det för tidigt.
Skrivet av Adde

Ja jag tror jag förstår
vad du menar...vi har varit i samma sits som du med upprepade besök i rätten. Något som verkligen tär på krafterna....
Skrivet av Bonusmamma2
Nej
Självklart ska hon inte lova sonen något utan att först komma överens med pappan. Däremot tycker jag att föräldrar ska se till barnets intressen och bästa i alla sammanhang. Att närmast rabiat anse att \"ska han vara med mamma eller pappa så ska han\". Även ni måste ju kunna säga till mamman att ni har saker planerade som då går i stöpet och hon får då backa. Alltså: föräldrar kommer överens först med barnets väl för sina ögon, inte sina rättigheter som föräldrar till att ha barnet hos sig. Föreslår att denna mamma och pappa tar och samtalar sins emellan om hur de vill att tillvaron ska vara, hur de ska komma överens, vad flexibilitet är och så vidare. I lugn och ro på tu man hand och _inte_ i konfliktens hetta. Om nu mamman lovat camping under \"sin\" umgängestid, men vädret uppenbarligen inte är så bra för det, kanske man kan säga att man hittar en annan tidpunkt. Det måste ju inte vara då ni ska ha erat bröllop eller annat. Att ni bestämt er för ett \"hemligt\" bröllop, eller vad annat, gör ju knappast något lättare. Ni har räknat med sonen och visst förstår jag att pappan vill ha sonen med! Men återigen, är det inte viktigt för sonen att få vara med också? Det är ju tråkigt om mamman hindrar det när annat är överenskommet och i det fallet skulle jag stå på mig, men samtidigt (och det är viktigt!) försöka hitta en lösning på campingen. Ge och ta. Visa respekt så visar andra det tillbaka. Och nej, man ska inte hitta på allt möjligt och marknadsföra umgänget med sig själv som förälder. Inte mer än man gör i en familj där föräldrarna sammanbor.
Skrivet av Malinau
Ursäkta, men det är värre än så...
Som jag skrivit innan så pratade min sambo med exet igår och hon sa att hon skulle ringa idag och se hur det blev. Idag ringde det, men inte var det mamman...hon skickade pojken (71/2 år) till att ringa och säga att de ska campa. När min sambo sa att han ville prata med mamman började pojken gråta och sa att han inte fick följa med. Om man nu har en pågående diskution om huruvida pojken ska hit eller på camping så låter man väl inte för tusan pojken ringa. Man pratar väl själv. Men det vågar hon inte. Dock stod hon fast vid att de skulle iväg och campa och dessutom skulle de köra om en timma till Öland och inte vara hemma förren tidigast fredag. Min sambo får alltså inte träffa sitt barn på tre veckor! Enda motiveringen var att pojken sååå gärna vill campa! Ge och ta säger du. Hur då? Mamman slänger på luren och vägrar prata. Det hon borde gjort är att inte lova camping från första början, inte utan att fråga min sambo första om det är ok att pojken är med henne någon dag extra. Men då hon inte gjort det så har vi planerat efter vad som gällt från början. Vi är inte såna som hindrar pojken från saker eller inte kan ge och ta. Men gäller inte det från båda håll? Men, vi har pratat med vårt ombud nu och ska som avtalat köra ner till mamman i morgon halv elva. Är hon då inte hemma med pojken så kommer en anmälan göras via vårt ombud för umgängessabotage!
Skrivet av Emma

Usch, så fel
Att blanda in barnet i diskussionen, lova saker utan att föräldrar är överens och därtill låta en sjuåring sköta snacket. Nä, fy, det är helt fel förstås! Ynkligt av en vuxen person att bete sig så mot ett barn! Barn tar ofta åt sig så otroligt mycket av en sådan situation och man skadar dem för livet. Självklart ska givande och tagande gå åt båda håll. Om det nu är så att hon inte fattar det utan beter sig hursomhelst, därtill med grabben ständigt i kläm, ja då är det väl dags att markera gränserna stenhårt. För före flexibilitet kommer alltid förmågan att hålla sig till vad man gjort upp om/avtalat/dom som finns. Ert ombud vet förstås om det finns en möjlighet att göra sak av umgängessabotage i det här läget och om inte annat så kanske en markering av det slaget kan leda till seriösa samtal i familjerätt eller på annat sätt. Om inte annat så måste föräldrar lära sig att skilja på sig och sina barn, framförallt när det gäller känslor. En tanke att det kan finnas en tredje part - kompis, mormor eller annan som båda känner - som kan gå in i konflikten och hjälpa till på ett förnuftigt sätt slog mig, men jag har en känsla av att ni hade försökt det i så fall. Eller? Hoppas nu att sonen hinner hem till bröllopet!
Skrivet av Malinau

Hoppas någon av er kan hjälpa oss...

Inte mycket att göra

Rättigheter...

Bra inlägg! IMT

Ska mamman lova camping?

Precis!

Man ska inte behöva locka till sig sitt

Håller med dig...

Vilka skuldkänslor barnet...

Emma, du har

Adde...

I praktiken har jag

Ja jag tror jag förstår

Nej

Ursäkta, men det är värre än så...

Usch, så fel

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information