Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

får man skriva här?

Skrivet av irriterad
Har bara en fundering...

När man läser här på sidan är det en massa trista kommentarer om biomamman och hennes agerande, nästan bara gnäll, och jag kan kanske förstå att de som inte har problem med bion kanske skriver här, men min fråga är:
Varför ger ni (alltid) biomamman skulden för det dåliga som sker i er/styvfamiljens liv?
Ni verkar inte ens försöka se saken från hennes sida.

Gå hundra mil i en annans skor innan du dömer.
Svar på tråden: får man skriva här?

Majoriteten härinne är nog både och

dvs både bio och bonus. Och litegrann så är det nog så (som någon skrev tidigare) att alternativet är ju att det är partnerns fel, och DET vill man inte se *ler*. Välkommen hit också
Skrivet av    marib

Har inga styvbarn men...

...däremot har jag en styvmamma till min bio-son (som bor vv-med sin pappa och hans nya sambo sedan flera år) och hon gnäller definitivt inte! Jo kanske hon gnäller lite om mig med exet när ingen hör på...men det mår jag ju inte dåligt av i sådana fall;) Vår underförstådda policy är att om det är oenigheter om hur sonen ska skötas så är det mellan oss bio-föräldrar att lösa i första hand. Dvs om jag tycker att de gör något fel så gnäller jag på exet och om han (eller de) tycker jag gör något fel så tjatar exet på mig. Hon får gärna ha åsikter förståss men ska inte behöva ta den fighten med mig. Det är pappans jobb att sköta. Jag uppskattar för övrigt verkligen henne och allt som hon tillför i min sons liv även om vi kanske inte är eniga i allt. En person som älskar min son och vill vara med honom kan inte vara annat än något positivt för mig.
Skrivet av    Styvmamma-wannabee nr1

Vanligt

Tycker också att det är en lite tråkig inställning. Det finns säkert de som har verkliga problem med biomamman MEN jag tror oftast att problemet ligger hos den egna partnern och så tar man ut sin vrede på biomamman. Partnern berättar kanske inte alla gånger den s k sanningen om biomamman heller........
Skrivet av    ~Trixie~

Håller med till viss del

att det kan bi gnälligt ibland. men på ett forum som detta så blir det nog lätt så. Är allt frid och fröjd så kanske man inte skriver det alla gånger:-) Om jag går till mig själv så känns de som jag vred ut och in på mig själv för att vara biomamman till lags de första 3-4 åren. Tog henne i försvar inför mannen osv. Accepterade det mesta. Gjorde verkligen allt jag kunde för att få det att fungera. men tyvärr så fungerar inte det med alla människor. Hon började ta saker och ting för givna och gick strakt över gränsen flera ggr. visade sidor som jag inte sett. Numera har vi en striktare relation och det fungerar bättre.
Skrivet av    m bio och bonusmamma

Två sidor på myntet

För många är det faktum att partnerns ex sätter käppar i hjulen på den familj hon (eller han) inte ens tillhör. Är det då så konstigt att man skyller på bion..? I många fall skulle även en bio behöva försöka se saken från den andra sidan, dvs från nyförälderns sida. Ta ett par kliv i en nyförälders skor.
Skrivet av    Eva-Ley

vet inte om det är så..

men detta är ju en kanal för att ventelera problem och irriterande moment. Sååå någon stans måste vi ju få klaga ;-). Själv tycker jag att det varit väldigt lite gnällande på sistone. Låt oss få gnälla här vi får ju kängor tillbaka av bio och de som är båda så.......
Skrivet av    Lilla A

Huvudet på spiken..

..som vanligt.
Skrivet av    Maria

Men jag undrar jag om det...

inte ofta är biomamman som är den som ställer till saker. Med all förståelse... men hur jobbigt det än är, så måste man ju försöka hålla barnen i fokus. Vet inte om jag skulle klarat det själv men det är ju egentligen ett måste. Själv så kan jag ju bara svara för oss och våran relation till våran biomamma. Hon är en person som gör sig ovän med de flesta. Hennes temprament ser till att hon säger förhastade saker och sen ångrar sig (vilket inte ger ett seriöst inttryck av henne) stup i kvarten. Hon brusar upp för ingenting och går sen inte att resonera med. Dottern är rädd för att säga vad hon tycker om saker och ting till sin mamma av rädlsa för att uppröra henne. Har själv upplevt hennes raseriutbrott där hon är helt oresonlig... för inget märkvärdigt alls! Ändå så har jag förståelse för henne... även om jag avskyr det hon gör mot våran familj! Att tvingas lämna bort sitt barn till en annan kvinna, som man själv inte valt... och som barnet dessutom trivs väldigt bra med, kan inte vara lätt. Att kanske inte ha råd att ge barnet samma saker som pappafamiljen kan, känns säkert oxå förjävligt. Men men kan ju inte domdera och utsätta barnet för massa strul och trassel för det, inte låta barnet umgås i den utstäckning hon kan med sin pappa och hans familj osv. Man måste ju försöka hålla barnen i fokus. I vårat fall så har biomaman oxå helt bytt karaktär. Från att ha varit ett supande mähä som mest ville bli av med sin dotter och struntade i att laga mat och gå til doktorn med henne... till att faktiskt bry sig och nästan vägra släppa ifrån sig henne. Det är inte heller lätt att hänga med i kontrasterna där... även om jag såklart tycker att det är toppen att mamman ryckt upp sig och insett värdet av sin dotter innan det var för sent! Men att vara biomamma är nog bannemig inte lätt... att vara det på ett bra sätt (för både barnen, sig själv och ens ex) är nog näst intill omöjligt. Så att det klankas ner på biomammor är nog inte konstigt! Att ha nån som klampar in på ens roll är inte lätt att sköta på ett tillfredsställande sätt. Så jag beundrar verkligen dom som kan se fördelarna med att barnen faktiskt gillar sin styvförälder och som klarar av att sköta det viktiga kring barnet på ett snyggt sätt! Stor kredit till dom tycker jag :0)
Skrivet av    Flubber

Precis...

gå hundra mil i en annans skor innan du dömer!! Bra råd för alla, inkl. dig själv:-)
Skrivet av    Callas

mycket lika här...

det va nästan mina ord.....
Skrivet av    Lilla Jag

jag dömde inte...

ställde bara en fråga.
Skrivet av    irriterad, mindre irriterad idag...

Det var precis vad du gjorde

Du _antog_ att de som skriver här spyr galla ur sig om bion bara för att det är den lätta vägen och att de som skriver härinne inte har ett empatiskt ben i kroppen. Med andra ord dömde du ut skribenterna i detta snack utan att själv använda dig av dina egna pekpinnar. Det är lätt att moralisera när man tror att det inte ska rekylera tillbaka, eller hur..?
Skrivet av    Eva-Ley

oj då...

Kanske ni tog det så, men jag ville inte döma... Det var inte alls min tanke, utan en reflektion efter att ha läst de flesta inläggen här. Det var en undran, eftersom jag ju är en av de där bimammorna som inte \"fattar nåt\". Har ingen aning om varför mitt ex´s fru är så fruktansvärt sur o grinig mot mig många ggr, utan att jag gjort nåt.... Läser här för att få se NÅN positiv bild av NÅGON biomamma och det är inte ofta...därför frågade jag.
Skrivet av    ber om ursäkt

JAg skulle gärna testamentera bort

mina biobarn till min sambos ex :-) Hon är en helt fantastiskt mamma. Att jag sen tycker hon kör över min sambo ibland är en annan historia. Jag tror att många ggr så är det svarsjuka med i bilden. Du kommer genom era barn alltid att ha band till ditt ex vare sig hon gillar det eller ej. Barnen är en ständig påminnelse över att han (ve och fasa) haft ett sexliv före henne också. Du kommer alltid att ha vissa saker hon aldrig kommer att få. Det har många ggr skrivits av de \"nya\" mammorna om sorgen över att inte fått vara den första att vänta hans barn tex. Vore bra OM man kunde inse att det är bättre att få vara den sista *ler*
Skrivet av    marib

Vi har varit goda vänner...

Innan jag och maken flyttade ihop och så småningom gifte oss (allt gick ganska snabbt) var jag och biomamman väldigt goda vänner. Jag förstår nu att det fvar för att jag ställde upp ganska mycket och var \"barnvakt\" åt henne. Så fort jag flyttade hem till maken började hon göra allt för att störa oss. Främst blev tyvärr barnen lidande. Då jag själv har barn och också är biomamma, hade jag otroligt svårt för att förstå hennes beteende. Jag har aldrig låtit mina barn komma i kläm pga min egen bitterhet. Till saken hör att biomamman har en ny man och nytt barn och borde vara nöjd och lycklig med sin tillvara. Men hon kan inte slappna av och låta oss bli en familj utan hennes inblandning. Det gör mig vansinnig när hon snackar skit om pappan inför barnen, och agerar så att de blir lidande och mår dåligt. Så, där har du mitt svar. Jag tyckte mycket bra om biomamman i början, men hennes agerande har fått mig att ändra uppfattning. Jag har aldrig gjort livet svårt för henne, har tvärtom försökt ställa upp när hon behövt. Gör det dock inte längre. Nu ställer jag bara upp för barnen. Jag är minst sagt irriterade på henne, men jag tror också att det finns bra biomammor, som inser att barnen har lika stor rätt till sin pappa som till sin mamma. Och som låter pappa göra på sitt sätt, utan inblandning, när barnen är där. Jag är själv en sådan biomamma!!
Skrivet av    Molly

ibland är det skönt att få gnälla av sig

anars ska man alltid hålla god min och inte bråka inför barnen, man kan inte gnälla för maken för det gör itne saken bättre... här inne (iaf tycker jag det) kan jag få ösa ur mig galla till helt opartiska människor som i mångt och mycket befinner sig i samma livssituation som jag... man kan få ris och ros och tips och råd! Jag är BÅDE biomamma och styvmamma.... och har ingen i min \"närhet\" jag kan ventilera alla mörka moln, sura tankar och irriterande saker som biomamman pysslar med, tillsammans med. Ingen jag känner är i samma sits... de är antingen helt ointresserade eller tar mitt parti HELA tiden vilket inte heller är vad jg önskar alla gånger.... jag uppskattar att få gnälla här inne - jag uppskattar åxå ALLA svar jag får de gångerna! just därför att de kommer från folk med erfarenhet!
Skrivet av    argbiggan

Artiklar från Familjeliv