Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

2 veckor

Skrivet av Dottern
har gått sen min mamma dog och jag är ett vrak orkar inget, har ständigt en klump i halsen, gråter hela tiden....
Det gör så ont hon kommer aldrig att komma tillbaka och jag kommer aldrig kunna vara riktigt glad igen.
Mår så dåligt nu och det "får" man ju göra men hur blir det om en månad, om ett år? Jag kommer må likadant då är det nån som orkar med mig då?
Hur ska jag kunna överleva utan henne? Hon och min pappa är dom enda som jag litar 100% på nu känner jag mig så ensam och ledsen ingen som inte varit där vet hur det känns hur mycket alla än förstår....
Om en månad kommer hennes 2 barnbarn hur ska jag orka det lever i min mardröm just nu......
Svar på tråden: 2 veckor

Åh.. stackars dig!

Förstår till viss del hur du känner dig. Min pappa dog hastigt för 2½ månad sen i en olycka. Första veckorna levde man i en dimma. Man fattar inte att han är borta. Trots allt så orka man komma tillbaka, även om det är svårt att tro det när man är i chocktillstånd. Jag har gråtit till och från,det är en bra läkningsprocess. Alla kan ju inte göra det. Är det så att du behöver prata så får du gärna maila mig. Gå gärna in och titta på min info, där kan du maila. Tänker på dig! MVH
Skrivet av    -Ann-

Visst gör det ont

Man tror att man aldrig mer kommer att bli glad, att den bottenlösa sorgen är för evigt. Och det gör så ont att man bara vill skrika. Jag vet, jag var där för lite mindre än ett år sedan. Där du är idag finns inget ljus, men det återvänder så sakteliga, vare sig du tror det eller inte. Av alla tårar vi gråter över dem vi har älskat blir det så småningom någonting vackert och starkt som hjälper oss. Du kommer förmodligen fortfarande att befinna dig i chockartad sorg när dina barn föds. Prata med din barnmorska och be om hjälp redan idag. Du behöver tid emellanåt för att sörja din mamma utan att ta hänsyn till andras behov. Tveka inte att be om hjälp, det är en styrka att kunna göra det. En samtalsterapeut blev min räddning, jag har fått gråta (nästan) färdigt och också lyft fram alla vackra minnen av min älskade pappa. Skickar en styrkekram.
Skrivet av    Sula

Vet hur det känns.

Min älskade mamma gick hastigt bort för tre månader sedan och fortfarande vankar jag runt med en känsla av overklighet över mej. Känner så väl igen det du skriver, det där att man aldrig kommer kunna vara riktigt glad igen. Sedan det där du skriver om att man \"får\" må dåligt, men hur blir det sen?! Tyvärr så blev det som jag fasade över, många anser att nu är det så \"länge sedan\" (tre månader...) och jag har till och med råkat ut för folk soms agt exakt följande \"du har väl kommit över det där nu\" Kommit över??? Svar NEJ! Jag tror aldrig att man kommer över förlusten av en älskad, man lär sej leva med det för amn har inget annat val. Ville bara säga att jag tänker på dej och tyvärr vet jag alltför väl hur det känns. Många varma kramar
Skrivet av    Gitzie

vännen!

Jag känner med dig så det nästan gör ont i mig själv just nu... Ville bara tala om att visst överlever man, men det gör ont, rejält ont en lång tid... Jag miste min mamma för 6 år sedan och jag saknar henne fortfarande. Min yngsta son var 5 månader då och strax efter begravningen fann jag att jag var gravid igen. Det VAR en jobbig tid att ta hand om de små medan jag fick sätta mig och min sorg på \"undantag\" men med en omtänksam man o/eller med nära vänner överlever man ..dag för dag. Så småningom \"såg\" jag solen o färgerna igen. Jag kom ur en värld som jag sett på som genom solglasögon...inga klara färger o ingen redig sol... Min pappa och jag talar ofta om mamma. Många andra sa precis som Gitzie att \"ryck upp dig..livet går vidare\" osv men det var bara att låta bli att bry sig om dem. Med min pappa kan jag prata om hurdan mamma var, vad vi gjort och jag älskar när han berättar för mina barn om mammas bus o hur mycket vi barn o barnbarn betydde för henne. Jag kommer alltid att bära med mig en sorg över att de två yngsta aldrig fick träffa henne riktigt och att antagligen kommer inget av barnen ha egna minnen av henne, men jag visar bilder o videosnuttar och pratar om henne ofta. I mitt hem finns det några foton på henne uppsatta bland alla andra. Jag hittade en sida på nätet för oss som mist någon, som hjälpte mig en hel del. Det kanske är svårt att gå in där just nu, när det är så mycket med allt annat. www.vimil.se Och skriv mer här... KRAM!!!
Skrivet av    mia b

en kram till dig bara...

imt
Skrivet av    mia b

En kram fran mej ocksa!

Ibland kan man bli forvanad hur okansliga, korkade saker en del kan klacka ur sej... HUR skulle man kunna komma over forlusten av en alskad manniska pa ynka tre manader... Da har man ju knappt hunnit smalta det an... Min mamma dog for snart 2 ar sen och efter ett ar borjade det kannas varre an innan... Da borjade jag inse hur det verkligen skulle bli att leva resten av livet utan henne... Att hon verkligen ar borta och vad det innebar... Det ar nu tomheten efter henne borjar bli riktigt pataglig... Jag saknar henne nar jag mar bra och vill dela med mej av min gladje till henne! Jag saknar henne nar jag mar daligt och behover hennes trost! Jag saknar henne nar min son har gjort nagot som jag vet hade gjort henne stolt! Jag saknar henne jattemycket och det ar nu alla tror att man har kommit over det... Manga kramar
Skrivet av    Hermelinen

Skickar ett stort lass styrkekramar!

Vad sorgligt att din mamma inte hann traffa sina sma barnbarn men du, de kommer att ge dej en anledning att vara glad igen! Nar min mamma dog for snart tva ar sen fann jag enorm trost hos min son! Han var och ar gladjen i mitt liv som gor att jag orkar med vad som helst! *kramar om*
Skrivet av    Hermelinen

Tack

Jo jag kan tänka mig att första året är värst, vi firade pappas födelsedag i helgen den första utan mamma sen kommer min födelsedag, jul osv usch vill bara att tiden ska gå. Funderar faktisk på att prata med mvc jag känner inte igen mig själv är rädd för mörker och kännner nästan ångest....
Skrivet av    Dottern

jag gick

hos en kurator på nåt som hette spädbarnsverksamheten när jag väntade min yngsta....
Skrivet av    mia b

Kram

Förstår precis hur du känner var på bio idag och det var med en begravning med fick verkligen panik hur ska jag klara mammas begravning sitta där och veta att min lilla mamma ligger där framme...... Känner att folk inte heller vet om dom ska fråga hur jag mår eller bara låssas att allt är som vanligt jag är tyvärr dålig på att säga att allt är ett Hel---e nu utan får ur mig att det är ok.....fast det inte alls är ok det kommer aldrig bli ok för min mamma är borta...... Kram
Skrivet av    Dottern

Så glad för min pappa

Jo jag är så glad att jag har min pappa kvar hoppas bara att han hänger med ett tag till och kan berätta för sina barnbarn hur mormor var, jag har själv aldrig haft en mormor och det har varit en stor sorg nu blir det likadant för mina barn..... Umgås intensivt med min familj just nu tror inte jag sett min bror så ofta som nu sen vi bodde hemma, tyvärr visar ingen av oss några direkta känslor men det är skönt att bara vara med dom....det är min man som får ta alla tårar vill på nått sätt vara stark inför pappa så han inte blir mera ledsen.....
Skrivet av    Dottern

Jo barnen

är också en livlina är både glad och ledsen över bäbisen den får mig att orka men samtidigt är sorgen så stor över att mamma inte får träffa h*n. Kram
Skrivet av    Dottern

Mailar dig

om några dagar om det är ok \"pratar\" gärna lite... Kram
Skrivet av    Dottern

Ok

ska höra vad dom säger och vad dom kan erbjuda tack så mycket. Kram
Skrivet av    Dottern

Absolut

Gör gärna det. Skönt att prata med ngn i samma situation. Kramiz
Skrivet av    -Ann-

Artiklar från Familjeliv