Hej på er

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej på er
Skrivet av	Sophie ;.)
Tar tacksamt emot lite råd när det gäller uppfostran på storebror som nu är 1 år och 7 månader. Lillebror är 3 månader och får ta emot en hel del törnar. Storebror tar gärna tillfället i akt och tjuvnyper lillebror så fort han kommer åt. I morse bet han lillebror över näsan i ett obevakat ögonblick. Vet inte riktigt hur man ska hantera åtsägelsen till storebror, vad kan bita bäst????????
Svar på tråden: Hej på er

vara konsekvent, upprepningar och tålamod!
Vi hade aldrig några problem med svartsjuka mellan våra tjejer men jag känner ändå igen detta lite grann. Sen har vi ett par goda grannar som haft problem med svartsjuka mellan sina barn. Vi tycker att det \"bästa\" är att hela tiden vara konsekvent och säga att det är fel att slåss. Man tar bort handen eller visar snällt med kroppen att man inte får slå. Istället ska man klappa fint eller säga förlåt till sitt syskon. Det gäller nog att ha mycket tålamod och hela tiden vara konsekvent. Barnet ska veta att det _aldrig_ är rätt att slå. Tillslut går nog informationen in i skallen ; ) Kram
Skrivet av cerlise
Hålla isär är mitt råd.
Storebror är ganska liten fortfarande och jag skulle inte lämna honom ensam med bebis. Vi körde runt med Edith i en barnvagn här hemma så hon kunde följa med mig när vi grejade. Jag tror heller inte att det hjälper så värst mycket att säga till, visa hur man klappar fint istället. Detta är vad jag tycker, naturligtvis har ni det annorlunda hemma hos er! :)
Skrivet av Åsa m Agnes o Edith

Ögon i nacken eller sära på dem
Skaffa ögon i nacken så de aldrig inte ens ett ögonkblick är obevakande tillsammans eller se till att sära på dem om du måste göra nått och inte kan bevaka dem.
Skrivet av Susanna med Tova -03 & Torkel 041116
Mest positiv energi
tror jag man ska ödsla på barnen. Jag har tre, och det har alltid varit tydligt att om jag/pappan tappar tålamodet och ryter till så har INTE bråken tagit slut. Tvärtom, den sårade självkänslan får barnen att reagera med ilska. Och så blir det givetvis emellanåt - man är ju inte mer än människa. Men när vi istället bara håller isär, visasr hur man klappar fint, kramar om båda parter, talar med mjuk röst osv ; då lugnar det sig. Sen tycker jag aldrig man kan FÖRVÄNTA sig av så små barn att de ska tycka det är särskiltr roligt att få syskon. Självklart blir de ledsna ibland över att inte själva vara yngst, och de behöver mycket egen föräldratid, utan syskon.
Skrivet av Nypon

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv