vad gör jag för fel?

vad gör jag för fel?
Skrivet av	Ensam (långt)
Vet inte i vilket forum jag ska skriv men jag försöker här, ni är ju mamma precis som jag. Känner bara att jag måste få skriva av mig, känner mig så ledsen. Jag vet verkligen inte vad jag gör för fel, spelar ingen roll hur jag är så blir det fel. Ingen tycks gilla mig. Efter att ha varit hemma med barnen en längre tid känndes det jättekul att i våras börja ett nytt jobb, skulle bli kul att träffa lite vuxna männikor att prata med, kanske till och med hitta en vän att umgås med på fritiden. Det började ganska bra, dom välkommnade mig, vi pratade och allt var bra, sedan blev jag mer och mer ensam, de andra pratar och jag sitter tyst, ingen hör ens när jag pratar, tittar inte ens åt mitt håll. Dom andra bestämmer när jag inte hör hur dom ska ut efter jobbet tillsammans. Aldrig någon som frågar mig. Jag frågar vad dom ska göra men dom ignorerar mig eller så får jag ett kort svar och sen går dom. Samma sak gäller när jag börjat maila med någon på internet, dom mailar några gånger sedan slutar dom tvärt och när jag skickar och frågar vad som hänt om mailet inte gått fram eller något så svara dom inte. Försökar prata med några jag har på msn utan resultat, ingen svarar. Jag vet att personkemin inte kan stämma med alla, men att den inte stämmer med någon??? Jag försöker verklingen allt vad jag kan, men endå blir något fel. Aldrig uppskattas något av det jag gör. De "kompisar" jag har utnyttjar mig bara, när det gäller barnvakt, ge presenter då deras barn fyller år och liknande så duger jag, aldrig annars. Jag förstår inte varför vi har telefon överhuvudtaget, de gånger den ringer hoppar man nästan högt för man är van signalen. Jag ljuger inte om jag säger att i genomsnitt ringer telefonen 10 gånger på en månad, av dom gångerna är det 8 samtal som handlar om att dom vill att vi ska köpa något, och 2 samtal är från någon av våra föräldrar. De gånger någon "kompis" ringer kan jag räkna på en hand under ett år. Jag har försökt såå många gånger att bjuda hem folk, men aldrig har någon kommit, dom har alltid såå mycket annat för sig eller så orkar dom inte. Vi byggde en stor ny altan på baksidan i våras och tyckte det skulle vara kul att ha en liten grillfest, bjöd närmare 30 pers, släkt, vänner och grannar, ingen kom. Är vi verkligen så hemska, vad gör vi för fel???? Hur ska man vara för att någon skall tycka om en?? Hör när de andra sitter och pratar på jobber på måndagarna om hur trevligt dom haft det under helgen med vänner på besök. Själv har vi suttit ensamma hemma hela helgen som alla andra helger. Visst jag har mina 4 barn och min man, men man behöver känna sig omtyckt även utanför hemmet. Alla försöker "göra sig av" med mig så fort som dom kan känns det som, man kan träffas en par tre gånger och ha trevligt sen slutar dom höra av sig, ringer jag har dom aldrig tid, där slutar vänskapen. Jag orkar inte hålla på och ringa till folk som pustar och stönar i luren och tycker det är jobbigt att jag ringar och aldrig rigner tillbaka. Orkar snsrt inte mer, känner mig bara så värdelös, lika bra att sätt sig i en stuga mitt iskogen, ingen skulle sakna en iallafall? Har försökt på alla möjliga vis att hitta vänner men inte lyckats, mail, föräldragrupper, kurser, kör ja det mesta, vad gör man?? Det blev långt ni kanske inte ens orkade läsa, mend et kvittar, känner bara att jag var tvungen att skriva av mig.
Svar på tråden: vad gör jag för fel?

Vet inte?
Hej ensam!! Det låter ju som du är en toppen pingla!!så jag förstår inte varför inte folk runt dig har fattat vad bra du är?? Själv är jag lite av en ensamvarg men jag har en jättebra vännina, visst kan det var tungt ibland för det är ju 50 mil mellan oss och visst skulle jag välkomna fler vänner. Tycker också att det är svårt att \"få till det\". Hur som helst tycker jag att du verkar bra har inga tips att ge men ville bara trösta dig att det finns fler som inte har så många vänner.. Bamse kramar på dig!!!
Skrivet av Laiza
Hej,
Jag har inga bra svar på dina funderingar och jag kan egentligen inte ge dig tips eller råd. Jag känner så väl igen mig i din situation. Jag har bott på så många olika platser pga studier och jobb och trots detta kan jag räkna upp mina vänner med ena handens fingrar. Jag tror att vissa människor har lätt och vissa har det jättesvårt för att skapa kontakt med andra. Tillhör man den sista gruppen är det svårt att komma in i redan färdiga gäng. Jag tycker det är svårt att få nya vänner som vuxen. I många situationer har jag känt mig utanför och då skapat en mask som låter mig låtsas som om jag inte bryr mig. Det tror jag skapar ännu fler problem för då tror andra att man inte behöver kontakt och det blir som en ond cirkel. Bara lite tankar från mig. Om du vill så kan vi maila :-)
Skrivet av V

Inget bra svar
Men det är likadant för oss. Kompisar som man hade innan man fick barnen har försvunnit för man inte hunnit hålla kontakten regelbundet. Kompisar som man fått efter man fått barn hinner inte med. Jag tror att det finns många som känner som du!
Skrivet av Mija
Jag
har inte heller nåt gott råd... men jag känner igen din situation.. fast här hemma så har gubben vänner och så som hälsar på honom och som han åker och hälsar på... Men jag har lite svårt att få sån kontakt med nya människor.. har gått på så många niter och blivit utnyttjad så många gånger att jag konstant har en mask uppe som inte visare nåt... Detta gör ju iofs det svårt för nya människor att lära känna mig... många som jag lärt känna bättre senare har sagt att de trodde jag var en sur och stroppig typ! Men när de träffat mig ett par gånger så har dem märkt att jag e glad och otroligt snäll! Då brukar jag ofta berätta varför jag e så reservarad inför nya människor! Hoppas allt löser sig för dig!!!
Skrivet av Annelie
Troligtvis inget fel alls!
Det kanske är lite så att du läcker ut strålningfrån det, där värdelösa du själv känner som gör att folk känner sig pressade av att umgås med dig? Det är säkert inget fel på dig alls men det är svårt att hitta vänner som vuxen. Om inte annnat så måste man först bli vän med sig själv så att man vågar kliva fram och ta plats! Har du testat att messa folk här? Jag har ju nästan hela min \"bekantskapskrets\" här på aff ;-) Jag umgås sällan med folk efter jobbet men för min del är det självvalt - jag är osocial! Men jag har lärt mig att uppskatta mig själv, tycker att det är skönt med dom ytliga kontakter man får när man tränar, går på kurser , jobbar osv
Skrivet av maria65a

Maila gärna mej
Jag känner igen mej i din situation. Jag tycker att det är skönt att vara hemma med familjen och orkar oftast inte hitta på så mycket efter jobbet men att ha någon att kunna ringa när man har tid över och som ringer tillbaka vore fint. Vi kanske kan maila i allafall.
Skrivet av Lotta
Hmm,
det är ju svårt att svara på bara såhär. Känner inte dig, men som det låter av det du skriver så är det inget fel alls på dig. Men det kan vara att du hamnat i en ond cirkel. Jag är en sådan som är ganska lätt att få kontakt med, men det behöver inte betyda att jag anser mig vän med alla för det. Att gå ut med sina jobbarkompisar som man gjort under en längre tid kanske blir av vana, ingen kanske egentligen tänker på att du gärna skulle vilja följa med. Fråga! Jag kan tänka mig att du behöver komma ut. Gå på en kvällskurs eller något som du tycker om att göra. Som kanske inte handlar om familj, jobb eller barn. Pröva. Lycka till. :)
Skrivet av Ells
Jag mailar också gärna
om du har lust. Jag tycker också det är tråkigt att folk bara slutar höra av sig efter ett par gånger. Min erfarenhet av jobbarkompisar är nog rätt lik din, jag har inte hittat nån att umgås med på fritiden där direkt. Hur är det med dina barn? Har de kompisar som man kanske kan lära känna föräldrarna till? Vad tycker din man, är han nöjd med att bara vara familjen eller saknar han också kompisar att umgås med? Annars verkar det nog som att ni verkligen försökt få kontakt på olika sätt. Tyvärr är det svårt att skapa djupare relationer som vuxen och det verkar nog tycker jag som att många är alldeles för upptagna med \"sitt\" och har helt enkelt inte tid för mer umgänge än jobb och div fritidsaktiviteter kräver. Maila mig gärna, jag lovar att svara.
Skrivet av Birjo

Tror inte heller att du gör direkt fel
Men kanske har du lite för stora förhoppningar? Det är inte så lätt att hitta riktiga vänner. På film och i böcker är det hur lätt som helst, men inte i verkligheten. Jag måste säga att jag blir lite imponerad av att du orkar vara så aktiv med att hitta vänner när du har man, fyra barn, jobb och hus!! Själv har jag två barn, man, jobb och hus med renoveringsbehov och jag hinner ingenting. Jag tänker ibland att jag ska ringa någon kompis, men det blir sällan av. När jag gjort allt jag ska under dagen är klockan mycket och jag är totalt utmattad och stupar i säng. Stjäl mig till en stund vid datorn ibland som avkoppling, eller läser en bok (fast då somnar jag oftast). Ibland \"råkar jag ut\" för någon som vill umgås med mig - jag blir så klart jätteglad, men jag varken orkar eller hinner umgås särskilt mycket och så drar jag mig undan. Det är inte för att jag inte VILL umgås, men jag räcker inte till. Var lite försiktig när du närmar dig folk, så de inte känner sig \"trängda\" - det är inte att de ogillar dig, men de kanske behöver betänketid och vill ha tid på sig. När det gäller fester, så är min erfarenhet att man ska bjuda folk man känner sedan länge - då kommer de oftast. Nya bekantskaper behöver oftast ha med sig någon de känner för att komma och de behöver mer info i förväg - typ vilka som kommer, vad de ska ha på sig och vad de ska ha med sig. Folk är inte så självsäkra och världsvana som man lätt tror. De flesta är både blyga för nya människor och osäkra på om de duger. Själv älskar jag att både maila och skriva brev, och det är väldigt ofta så att jag \"tröttar ut\" motparten. Det är inte så roligt, men jag tror det beror på min skrivklåda. Motparten orkar inte, helt enkelt. Ett jättebra sätt att träffa folk utanför familjen är faktiskt att gå med i en förening av något slag. Då träffar man folk på ett kravlöst sätt. Du verkar vara utåtriktad och har säkert lätt att ta kontakt. Så sluta tänk att det är något fel på dig - det är det inte. Du måste sänka kraven och inse att folk inte är så fantastiska ;o) - eller rättare sagt att de är ungefär lika fantastiska som du. Vill du maila mig är adressen: [email protected]. Jag svarar som sagt alltid på mail. :)
Skrivet av H-n

vad gör jag för fel?

Vet inte?

Hej,

Inget bra svar

Jag

Troligtvis inget fel alls!

Maila gärna mej

Hmm,

Jag mailar också gärna

Tror inte heller att du gör direkt fel

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information