Om styvpappor och uppfostran...

Om styvpappor och uppfostran...
Skrivet av	la_petita
Hej! Är ny här och tror jag kommer att trivas ;) Jag skulle vilja veta lite hur andra mammor i min situation har det med regler och uppfostran - jag är alltså mamma till två pojkar på 5 o 6 år och lever sen 2½ år tillbaka med en ny kille. Det vi bråkar mest om, typ det enda vi bråkar om, är barnens uppfostran. Han har inga egna barn och det är väl ofta så att personer utan barn är i sina ögon den perfekte föräldern... T ex: Vid matbordet är det mycket tjafs. Han anser att de måste hålla sig över bordet för att inte smula på golvet, helst över tallriken. De ska inte drälla o spilla överhuvudtaget. Det är väl ok att ha som norm, men det är sättet han använder att nå dit jag inte gillar. Måltiderna är ett enda tjatande om varenda liten smula som ev hamnar på bordet (bokstavligt talat!). Sitter de lite för långt ifrån bordet kan han trycka dem på nacken (för brutalt i min mening) över tallriken. Har de druckit upp ett glas får de inget mer att dricka förrän de ätit upp typ all mat, även om de är törstiga. T ex: En kväll då han var barnvakt o skulle natta dem upptäckte han då de sovit nån timme att det var kladd efter dem i TV-rummet. Då väckte han dem för att de skulle torka upp efter sig, vilket de yrvaket gjorde. Som tur var somnade de om snabbt efteråt... T ex: När de inte lyssnar eller lyder kan han ta hårt i dem. Han håller ofta fast dem i ourträngliga (skumt ord...) grepp. Han hackar även på dem när vi är bortbjudna, vilket jag tycker är så pinsamt. De är oftast skötsammare då än hemma. I helgen då vi fikade borta var 5-åringen klar o gick från bordet o ropade på 6:an att komma o titta på nåt. 6:an tänkte gå o titta, men då tog styvis tag i skjortnacken på honom så att han hölls kvar på stolen. Idag då 5:an var arg (trött mest) o skrek o inte ville plocka undan riktsakerna från bordet sprang 5:an iväg i styvis efter. Jag hörde hur det rumlade o sprang efter. Då såg jag hur styvis knuffade 5:an så han ramlade in i möblemanget. Han gjorde sig inte illa, men ändå. Dessutom sa 5:an att styvis tagit "stryptag" på honom, dvs tagit om halsen och typ lyft honom så. Det har jag sett honom göra tidigare, så det stämmer nog. Oj, vad långt... men jag vill gärna höra lite kommentarer om detta... Är även intresserad av hur andra mammor med styvpappor har det. Vem sköter uppfostringen - både eller mamman? Och om han styr en del - hur mycket och typ vad? Tack för mig o på återseende!
Svar på tråden: Om styvpappor och uppfostran...

Jag tycker såhär
i erat fall skall DU uppfostra och han skall stå bakom dina beslut! om han tycker annorlunda skall han diskutera med dig så ni når en bralösning som fungerar.. att väcka barn som kladdat e helt onödigt det fixar dom dagen efter! ta tag i nacken stryptag å annat elende ska du säjja ifrån om fråga karln om han beter sej lika dant mot vuxna? tar han strypgrepp på chefen om chefen är jobbig tex... BARN är små han har STOPR kraft det är aldrig tillåtet att kränka andra människor enda anledningen enligt mig att ta tag HÅRT i ett barn är tex för att förhindra en olycka då gör man det instingtivt typ vid en gata sedan måste amn då förklara efteråt att man blev rädd osv.. men på det sättet som styvpappan i erat fall det är inte tillåtet! jag skulle i REN frustration kunna hugga tag i karlns nacke det hårdaste jag kan å fråga om han tycker det hjälper! men DET är en dålig ide´! tala om för honom att NEJ i detta huset använder vi inte våld mot varandra du får tycka hur du vill men handgripligheter är inget vi använder oss av barn har öron och hjärnan dom behöver inte spöstraff för att fungera!
Skrivet av Ayhanza
Hejsan
Jag har två barn sedan tidigare och vi har en gemensam, liten son. Mina barn var lite äldre då sambon kom in i bilden, dom var 9 och 11 då. Jag tycker visst att din sambo skall få vara med och säga till om saker han tycker är fel men han använder alldeles för hårda metoder. Säger som alltid, för att kuna risa barn måste man först rosa. Alltså man måste investera bra mycket känslor mm i barnen för att vara \"behörig\" i att uppfostra dem. Att ta i dem hårt i nacken är inte ok, det är nästan det samma som att slå, enligt min mening. Man håller inte heller fast barn som du beskriver, allra minst om man inte är mamma eller pappa. Att ha en militärisk diciplin vid matbordet kommer inte att leda till något gott, barnen kan till och med tappa lusten att äta till sist. Jag tror att ni två, om ni inte redan har gjort det, behöver ta er ett rejält snack. Du måste berätta för honom hur du vill uppfostra dina barn och att du tycker att han tar i för mycket (om du nu tycker det). Sen får du låta honom berätta om hur han vill göra. Du skall nog också förklara för honom att du har det yttersta ansvaret eftersom barnen är dina. Ni bor i hop så visst måste han ha ett ord med i leken, det är ju hans hem med men \"kadaverdiciplin\" är ingen hit. Min sambo säger till mina barn då och då men stöder oftast mina beslut och låter mig \"härja\" rätt fritt med dem. Tycker han att det går över styr så har vi ett snack om det när barnen inte är med.
Skrivet av ~Trixie~

Fy vad svårt
Hej. Välkommen hit. Spontant känner jag alltid när jag hör om sådana uppfostringsmetoder och sådana krav som i din killes fall gentemot dina barn att nej, fel, lämna honom. Men så enkelt är det ju aldrig... Du älskar honom antar jag och ni ska få ihop era liv. Men om jag tänker mig att jag skulle bli ensam med mina barn och en ny man skulle komma in i familjen så skulle hans bemötande av mina barn vara det viktigaste av allt. Jag skulle aldrig stå ut med att acceptera att han hade som jag anser att din kille har orimliga krav på barnen och att han dessutom ansåg sig ha full rätt att på vilket sätt som helst försökte lära dom det de är för små för att klara. Tyvärr. Det enda råd jag kan ge är att försöka få honom att förstå. Hur barn fungerar och hur du vill att det ska vara. Försök dra paralleller som han förstår. Och vill han inte förstå så ja...då är det upp till dig hur du vill ha det. Lycka till
Skrivet av Alna
Hos oss
är det var om en av oss som har _huvudansvaret_ för sina biobarn. Självklart så har vi resonerat oss fram till gemensamma regler och i möjligaste mån så samarbetar vi, MEN när åsikterna går i sär så är det bioföräldern som har avgörandet. Mina börjar bli så stora nu så i de fall där man rent fysiskt behöver hålla i dem så låter jag sambon ta den biten MEn vi är alltid två i rummet. Säger som övriga, din sambo är alldeles för tuff mot dina söner. Hur vill DU uppfostra dem? även om han självklart ska få ha åsikter så måste det ändå i slutändan vara du som bestämmer.
Skrivet av marib
ja du
Vill du höra om hur ett barn med en sån styvpappa hade det? I såfall kan jag berätta att det slutade med att jag i vuxen ålder bröt kontakten med både mamma och hennes man. Mammor ska skydda sina barn (eller pappor) mot folk som inte förstår bättre dvs såna som din nye kille. Nu har ju jag varit ett utsatt barn men jag blir faktiskt galen av sorg när jag läser såna här inlägg. Din nye kille, hur fin än han är i övrigt, misshandlar dina barn både psykiskt och fysiskt, det måste du stätta stopp för idag. han uppfostrar inte, han förtrycker, förnedrar och lär dom att hata. Kanske lite väl rakt på sak men det gör ont att läsa sånt här.
Skrivet av maria65:a

du skulle kunna läsa svaren längre ner
Adlaine ställde en liknande fråga (\"Jag blir snart galen..\" 2005-08-04) som du, jag tycker du kan läsa svaren hon fick och fundera lite mera över varför du accepterar att din nye man behandlar dina barn respektlöst och kränkande. Du som mamma har veto och måste tala om för mannen på vilket sätt du vill att han ska bidra och delta och vilka av hans metoder som är uteslutna när det gäller dina barn. Lyssna inåt, det som gör ont i dig gör mera ont i dina barn.
Skrivet av sisla
Dra medan tid är
Jag tycker som maria65:a och andra! Du MÅSTE skydda dina barn. Jag tycker du ska dra från honom medan tid är och innan ni skaffar gemensamma barn. Du och dina barn är värda någon bättre. Vad är det hos honom som gör att du vill ha honom? Jag ryser när jag läser hur han beter sig. Det är över alla gränser!
Skrivet av Pojkmorsan
Min fråga till dig är
och vad gör du när detta sker? För nog för att ni lever i en och samma familj och även hans regler bör följas. Men jag skulle bli tvär förbannad om min sambo tog hårt i mitt barn. Där går min gräns direkt! Du säger att 5;an sagt att han tagit strypgrepp på honom och du har ju sett det tidigare. Så vad gjorde du då? Hur reagerade du då? För vad jag eller vad andra tycker här inne spelar egentligen inte roll. Utan det är hur du handlar. Är det ok tycker du att han väcker dina barn för att det blivit lite kladd? Han låter som en tyrann och man kan ju fråga hur bra det är för dina barn. Tar du dom i försvar eller tycker du han har rätt att bestämma och behandla dom på det viset? Om du frågade mig så är det ingen man som jag hade velat dela mitt liv med. Inte min mening att låta hård, men det är ju ganska uppenbarligen att det han gör inte är rätt
Skrivet av Tea

Jaa du...
Jag blir nästan lite mållös. Att han tar hårt i dem är helt klart över alla gränser, sedan tycker jag att påhitt som att väcka dem för att de ska torka upp efter sig är på gränsen till psykisk misshandel. Det är en sak att vara engagerad i sina bonusbarn, det här är ju nåt helt annat. Det är DU som ska styra över hur dina barn ska uppfostras. Jag tycker visst att du ska lyssna till hans åsikter (som jag hoppas han kan motivera bra) men han måste också lyssna på dina.
Skrivet av karo
Misshandel
Det som din sambo ägnar sig åt är helt enkelt fysisk och psykisk misshandel. Att ta strypgrepp på en 5-6-åring är inget som hör hemma i vanlig, normal uppfostran. Strypgrepp - hör du inte hur det låter!! Att trycka fram ett barns nacke bakifrån över bordet är lååångt över gränsen. Att knuffa in ett barn i möblemanget är definitivt att bruka våld mot barnet. Att väcka förskolebarn för att de ska torka upp kladd vid matbordet är psykisk terror. Det exemplet är som hämtat från Nicholas Nickleby eller nån annan bok om hårresande barnuppfostran på 1800-talet! Att hacka på dem inför andra är respektlöst och elakt. ALLA exempel på hans beteende som du nämner är endera fysisk eller psykisk misshandel. Det finns inget alternativ för dig annat än att omedelbart lämna den här mannen. Du måste skydda dina barn från hans uppfostringsmetoder, du har redan utsatt dem för detta i 2,5 år för mycket. Tänk på att om du inte skyddar dina barn kan du bli ansedd att inte ta tillvara deras intressen i första hand, och mista vårdnaden om dem ifall någon skulle göra en anonym anmälan till soc. Gå in och läs på snacket Föräldrar till omhändertagna barn så ser du vad som kan hända om soc får kännedom om detta. Jag - och säkert många med mig - skulle definitivt reagera om man såg eller hörde talas om att barn blev behandlade på det här sättet. Strypgrepp på en 5-åring solklar anmälan! Om t ex barnens kamrater blir vittne till något sånt här och för det vidare till sina föräldrar kan ni få en anmälan på er SÅ SNABBT och då är du illa ute. Hur ska du kunna komma med en trovärdig förklaring till att du känt till misshandeln av dina barn och låtit det fortgå flera år? Jag tror inget illa om dig, du är säkert sund och vettig och snäll. Det är din sambo som varken är vettig eller snäll. Så snälla ta dina barn därifrån nu på en gång.
Skrivet av Eva E
Sök proffessionell hjälp!
Så fort som möjligt! Det finns fantastisk hjälp att få. Ring föräldratelefonen, BRIS föräldratelefon... Ja, det finns massor med alternativ och de kan slussa dig vidare och tala om för dig var du skall vända dig. Annars om du kontaktar BUP på en gång. Det där låter riktigt jobbigt både för dig och dina barn. Jag önskar dig verkligen lycka till!
Skrivet av Adlaine v. 21

För det första...
tycker jag att Din sambo kränker barnen!!!! Absolut på gränsen till misshandel om det inte redan är det.... Jag fick en bra kommentar från en barnpsykolog en gång. Jag ojade mig lite inför att behöva fostra en tonåring (älsta styvisen). Hon svarade helt kallt: \"Ska Du fostra över huvud taget, Du är väl inte förälder?\" Det där har jag tagit till mig. Visst har jag rätt att sätta gränser, men huvudansvaret ligger hos barnens pappa. Jag stöttar min man i hans regler och om det är något vi inte är överens om, så kompromissar vi så det passar oss alla.
Skrivet av Christel med Amanda
Hej
Utan att skrika barnmisshandel!! Sâ anser jag att det är föräldern som bestämmer. Han skall stâ bakom sitt beslut. Jag tycker att en styvförälder skall fâ säga sitt, och ha sina regler, men man skall inte försöka att ta biomamman eller bio pappans roll. Jag tycker att han verkar lite hârd, men du mâste prata med honom. Jag vill att styvföräldern fâr respekt och lyssnas till , även om den personen inte tar alla besluten, men respekt mâste fâs, men respekt fâs och man kan inte tvinga nâgon till respekt. Hoppas verkligen att det ordnar sig till det bästa för er.
Skrivet av JFR
jag menar
han skall stâ bakom ditt beslut och inte sitt!!
Skrivet av JFR

Instämmer!! imt
*
Skrivet av ravianka
TACK!!!
...för alla svar!!! Nu blir det till att ta en liten pratstund... Vill bara tillägga att han även är snäll mot dem när han inte är dum! Han leker med dem mer än deras biopappa gjorde när han bodde här. Det är väl att detta har eskalerat under de år vi varit tillsammans, det har liksom smugit sig på och det är väl då man lätt blir lite blind innan man inser att det har gått för långt. Summan av hans irritationer mot barnen blir att jag inte vill \"gulla\" med honom utan bli avog och snäsig. Jag har även börjat hacka på honom för småsaker, som när HANS grejer ligger framme, om HAN glömmer torka upp efter sig osv. Fast jag egentligen inte brydde mig så mkt innan hans beteende mot barnen började urarta. För i början var han bara snäll. Om de bråkade för mkt sa han till vänligt. Det har som sagt blivit värre o värre. Men jag har fått många bra synpunkter här som jag ska ta upp hemma - TACK SÅ HEMSKT MYCKET! Kramar!
Skrivet av la_petita
Instämmer
Den mannen hade inte varit kvar i mitt liv till nästa dag.
Skrivet av Malinau

Fast det är lite konstigt
Att resonera som den psykologen faktiskt. Som vuxen tycker jag att man har ett visst ansvar att vägleda alla barn och ungdomar när det behövs. I min närvaro får inga barn eller ungdomar bete sig hur som helst, verkligen inte. För nog fostrar man barnens kompisar, släktens barn, kompisars barn och även andra till viss del? Om tre killar står och pucklar på en fjärde, ska jag göra som så många andra och bara gå förbi? Nej, jag stannar och avstyr det hela och det är väl att fostra det också, eller hur? Ännu viktigare är det om man lever i en familj. En styvförälder har väl också något ansvar för barnens uppväxt, eller?
Skrivet av Malinau
Dina gränser
har flyttats i en osund riktning av denna man. Dina barns psykiska och fysiska hälsa MÅSTE få gå först! Lämna detta usla exemplar till barnmisshandlare och leta dig en bättre gubbe som förstår sig på barn, kanske en med egna.
Skrivet av moteld
Självklart...
ska man ha rätt att säga ifrån, även till andras ungar! Men det är iaf föräldrarna som har huvudansvaret för barnet, inte jag som styvmamma. Som jag skrev, så kompromissar vi om vi inte är överens. Men det är nog väldigt lätt att komma in i en styvfamilj med åsikter om både det ena och det andra. Spec. om man inte själv har barn sedan innan. Det är ju viktigt att man är överens och som styvförälder tycker inte jag att man har rätt att bete sig hur som helst. Vägledning är jätteviktigt, som Du skriver. Men inte bara för barnen utan även för mig. I början var jag väldigt beroende av pappans vägledning, eftersom jag inte hade någon erfarenhet av familj och barn.
Skrivet av Christel med Amanda

Låter vettigt
Man ska veta sina gränser. Tror att en del tjafs i styvfamiljer beror just på att gränserna inte är klara, kanske för att alla vuxna inte sett till att enas. Inte alltid så lätt förstås, men i den bästa av världar... Fast jag måste erkänna att jag blir lite förvånad över hur man kan hamna i situationen där man har en ny som har så fundamentalt olika värderingsgrunder och åsikter om hur saker och ting ska vara. För mig bygger en god relation åtminstone delvis på att man just har liknande värderingsgrunder. Givetvis kan det vara så att de dols eller inte syns förrän vid en viss punkt och då är det för sent.
Skrivet av Malinau
Läbbigt det där...
att det smyger sig på, men det är ju precis så det är. Bra att du har fått upp ögonen för det nu. Lycka till och stå på dig.
Skrivet av ravianka
Hej
När jag läser ditt senaste inlägg slår mig tanken att det nästan är som att du försvarar honom och hans beteende mot dina barn.... Hoppas du tänker på att dina barn kan få väldigt kraftiga men av det här beteendet i form av depression.m.m. Om du inte tar tag i det här rejält nu kommer följden troligtvis bli att du får ta emot en jättebomb av dina barn när dom växt upp...sånt här sätter sig,tro mig. Så frågan är då vilket som är viktigast,ditt välbefinnande och kärlek till karln eller barnens välbefinnande? Hur du än gör så hoppas jag att du i slutändan tänker på dina barn= Vår framtid
Skrivet av Lilja

Om styvpappor och uppfostran...

Jag tycker såhär

Hejsan

Fy vad svårt

Hos oss

ja du

du skulle kunna läsa svaren längre ner

Dra medan tid är

Min fråga till dig är

Jaa du...

Misshandel

Sök proffessionell hjälp!

För det första...

Hej

jag menar

Instämmer!! imt

TACK!!!

Instämmer

Fast det är lite konstigt

Dina gränser

Självklart...

Låter vettigt

Läbbigt det där...

Hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information