Be för min 14-åring...

Be för min 14-åring...
Skrivet av	Sanna
Hon har haft en tuff sommar. Jag tror att hon på något vis har tappat bort sig själv och Gud, i första hand sig själv och uttrycker sig mer eller mindre som att hon inte bryr sig om Gud längre. För ett år sen var hon aktiv i kyrkan och längtade efter ungdomssamlingarna på fredagar. Nu under sommaren har hon börjat umgås mer med kompisar som haft dåligt inflytande på henne.. hon har rökt en tid fick jag reda på idag och även druckit och varit berusad när hon skulle sova hos en kompis. Idag hamnade vi i en het diskussion och allt har slutat med att hon har utegångsförbud ett tag nu. Jag gjorde fel i början av sommaren som började låta henne vara ute sent på kvällarna,,, jag ångrar det så av hela mitt hjärta,,, det känns som om jag håller på o förlorar henne. Hjälp mig att be för henne och mina andra två barn som är 17 och 13.
Svar på tråden: Be för min 14-åring...

vet hur det är
att ha en 14-åring i huset, även om min inte har samma bekymmer som din. Min har mer problem med uppkäftighet och bråk med syskon. Jag ska be för dina barn och då speciellt för 14-åringen och jag ska också be för dig/er föräldrar. Att ni ska få styrka att göra det som är rätt och bäst för era barn. Kram Åsa.
Skrivet av bullen71
Det där låter som jag
när jag var 16 år. Jag var trött på allt vad kristendom hette och sa åt Gud att jag orkar inte med längre. Jag slutade aldrig tro på honom men bestämde mig för att han får söka upp mig igen om han vill mig nåt, det kändes som han inte brydde sig längre. I 5 år levde jag helt åt skogen, rökte, drack, allt möjligt. Men då äntligen kapitulerade jag igen för Gud, som hela tiden hade fortsatt att knacka på :) Du behöver inte ångra att du låtit henne vara ute sent på kvällarna! Det kommer en period i varje människas liv när man måste bryta sig ut från det föräldrarna lärt en, jag tror att det också gäller tron. Bara ni fortsätter be för henne och era andra barn och i övrigt är de goda exempel man behöver vara som föräldrar så kommer hon att hitta tillbaka. \"Bönebarnen kommer alltid hem\" KRAM, jag ska hjälpa dig att be!
Skrivet av Katarina_79

Tack..
det känns alltid bra när man blir påmind om att det finns andra som har/har haft det likadant, även om man vet att man är ensam. Jag funderar ibland om alla föräldrar känner sig misslyckade när man hamnar i lägen som man inte har väntat sig komma... //Sanna
Skrivet av Sanna
Tack!
Det känns väldigt bra.. (läs mitt inlägg på det andra svaret). //Sanna
Skrivet av Sanna
Hej!
Det här kommer kanske låta lite hårt, jag hoppas du kan ta det på rätt sätt. Problemet ligger inte i det att hon inte bryr sig om Gud mer. 14-års åldern för en dotter är en period av livet som verkligen är viktig. Det är nu frigörelsen från föräldrarna verkligen tar fart. Allt det du står för kommer då automatiskt vara något hon inte kan stå för. Om du propsar på att hon måste gå i kyrkan eller vad det nu kan vara och använder förbud och måsten, kommer hon slå bakut. Tillslut blir situationen ohållbar. Det du kan göra är att vara ett stöd för henne. Om du t.ex. inte vill ha henne ute rännande sent på kvällarna med fel personer; säg då inte bara något i stil med: du får inte träffa x och y mer och du måste vara hemma före 22. Prova i stället att sitta ner lungt och prata med henne, fråga henne om hon förstår din oro. Kom sedan gemensamt fram till förhållningsregler som båda accepterar, då kommer hon ha större respekt för dem. Vill hon vara sent någonstans en kväll, säg då, ok, men då bestämmer vi en tid jag kommer och hämtar dig, när vill du bli hämtad? En tro eller ett intresse för andlighet är inget man kan tvinga på någon, bara för att det känns rätt för en själv. Om din dotter har ett verkligt intresse för Gud, kommer hon själv sträva åt det hållet så länge hon känner sig trygg i sig själv. I tio fall av nio börjar någon röka för att denne inte mår bra och eller har ett dåligt självförtroende. Sätt dig ner och fundera över vad det kan bero på och hur du kan hjälpa och stötta din dotter så att hon kan känna sig stark i sig själv. Hoppas detta givit dig några idéer, även om du kanske inte håller med mig i allt. /m.v.h. Johan
Skrivet av Johan

Du har helt
rätt, absolut! Allt det där vet jag och det där med tvång har jag alltid varit emot, just för att jag själv blev tvingad som barn och mina föräldrar tycker att jag borde göra det med mina barn. Att hon fick utegångsförbud just nu (första gången jag gör det med nåt av mina barn) var att hon hela sommaren har tjatat på att jag ska lita på henne när hon säger att hon inte röker osv. När jag sedan fick reda på det genom min äldre dotter tyckte jag att hon måste få veta att det blir följder av att man bryter förtroendet. Hon har haft mycket jobbigt under sin uppväxt, det första allvarliga hon var med om var att jag blev misshandlad av hennes pappa och några år senare dog han, och det räcker ju bara det för ett barn att må fruktansvärt dåligt. Men jag håller med dig om allt det där du skrev. //Sanna
Skrivet av Sanna
Jag märker nu
när jag har pratat lite med er, här på sajten, hur mycket jag saknar gemenskap och kristna människor att prata med. Jag är med i en församling på denna lilla ort där jag bor, men det finns inte många i min ålder med där och det blir ganska ensamt ibland. De gamla i församlingen är underbara och ofta förbedjare utan dess like, men man saknar jämnåriga ibland. Någon att bara bolla saker o ting fram o tillbaka är något jag värdesätter högt. Ha det bra allihopa! //Kramar Sanna
Skrivet av Sanna
Förstår det!
Utan vänskapen med andra i min församling skulle jag aldrig överleva tror jag... Men när jag blev medlem var det också så som du beskriver, gamla härliga förebedjare men ingen man direkt diskuterar familjeangelägenheter med. Men nu har vi en generationsväxling på gång, vilket helt klart är ett resultat av de gamlas böner! Så jag hoppas det får gå lika i er församling. Tills dess hoppas jag att du kan hitta kristna vänner på annat håll, och varför inte också här :) kram på dig
Skrivet av Katarina_79

En liten sak till bara...
...de saker du har skrivit är helt rätt. Dock är det aldrig fel att be om hjälp i form av bl.a. förbön av sina medmänniskor. Jesus lever ju dock och det han vill är ju att vi vänder oss till honom i svåra stunder. //Sanna
Skrivet av Sanna

Be för min 14-åring...

vet hur det är

Det där låter som jag

Tack..

Tack!

Hej!

Du har helt

Jag märker nu

Förstår det!

En liten sak till bara...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information