Ännu en lång natt...

Ännu en lång natt...
Skrivet av	Galadriel
och jag är i behov av tips. Min ss är 5 ½ år och ska fortfarande sova i vår säng. Vi har försökt i över ett år med att få honom att sova i egen säng men det slutar vanligtvis med att sambon somnar utmattad i hans säng efter ett evigt springande fram och tillbaka mellan sovrummen.Nu har ss också börjat med att säga att han har ont, igår natt var det tandköttet och inatt var det benet, i hopp om att få sova i vår säng misstänker vi. Hur har ni andra gjort? är han för liten för att sova själv? Jag börjar bli desperat för i slutändan får ingen av oss den sömn vi behöver, och jag känner att han är alldelens för stor för att sova i vår säng. Min sambo tycker att det är lika bra att ge upp,och tycker dessutom att han sover bättre med sonen i sängen än utan, medan jag känner att han har blivit för stor för att jag vill ha honom i vår säng, dessutom blir det ju inte särskilt mycket mys då ler . Är jag egoistisk?
Svar på tråden: Ännu en lång natt...

Såhär skulle jag göra...
Om det finns plats i ss:s rum skulle jag köpa en bred säng till honom, 105 eller 120 cm. Då skulle min man kunna gå och lägga sig hos honom när han vaknar känner sig ensam. OK, det är kanske inte så kul om sambon försvinner var och varannan natt, men sömnen blir nog bättre för dig (och din sambo verkar ju kunna sova även tillsammans med sonen). Ni kan ju börja försöka få honom att somna i den egna sängen, ev med vuxen som ligger hos honom tills han somnar, så får din sambo gå till honom när han vaknar. Förhoppningsvis blir han tryggare och tryggar i den egna sängen, så att nattspringet för din sambo minskar med tiden. Jag kan inte ens sova med vår gemensamma dotter i vår säng, har aldrig kunnat det, så jag har full förståelse för att det blir si och så med nattsömnen för dig.
Skrivet av Helena V bf 10/11
Madrass på golvet?
Min pojke, nu 13 är fortfarande mörkrädd. Han har velat sova i vår säng länge. Vi löste till sist det hela med en extra madrass under sängen, färdigbäddad som han fick dra fram när han kom. Inte så kul att ha barn i sovrummet, i den ålder, håller med.
Skrivet av ~Trixie~

Tycker jag inte
Själv är jag så \"elak\" att jag säger till springande barn att gå och lägga sig, om det inte är på morgonkvisten. Så även maken. Vårt sovrum och vår säng är den enda delen av hemmet det är restriktioner på - inga barn i rummet efter sängdags! Har nämligen nyss åkt på att styvisen (8 år) får för sig att hon inte kan sova och ska sova hos oss! Glöm det! Maken försökte först med att lägga sig med styvisen i sängen, sedan soffan, men natt 3 gav han upp och sa till om att sluta ränna och gå och lägga sig! Styvisen kommer nämligen undan med detta hos bion, men här tog det stopp...
Skrivet av Eva-Ley
Instämmer!
Bara om nån av ungarna drömt mardröm får de krypa ner en stund hos oss. Sen leder vi tillbaks dem till egna sängar när de lugnat sig. Börjar man vänja barn vid att man som vuxen ska finnas vid sängkanten tills de somnar får man väääldigt tråkiga kvällar för egen del. Det är väl ingen här som tror att det är FARLIGT att ligga och somna i sin egen säng? Jag menar, vad kan hända?? Lär barnen säga godnatt och SLÄPP TAGET, så att de kan somna själva -tänk vilken värdefull lärdom, hur ska de annars kunna sova över hos kompisar eller åka på läger?
Skrivet av sisla
Om det alltid slutar med att ss får som han vill..
...varför skulle han ändra beteende? Ni är inte tillräckligt ihärdiga helt enkelt. Och det beror väl på att du och pappan har olika åsikter om detta. Jag tycker som du, att det är viktigt att vuxensängen är ett vuxenrevir. Man kan ju säga att det på längre sikt är viktigt för barnen också att de vuxnas samliv fungerar eftersom det antagligen minskar risken för en ny skilsmässaoch otrygghet. Så även om det inte är något ni kan förklara för femåringen borde du kunna få din man att se saken på det sättet. En femåring är absolut inte för liten att sova själv. Det är snarare synd om honom att han inte får känna den styrka och självständighet som ligger i att kunna somna själv i egen säng. Ni kan lära honom det, rätt så lätt, om man får tro tv-program som nannyakuten mfl. Det brukar gå på ett par kvällar om man bara är konsekvent, också med yngre barn än femåringar. Saken är bara den att du och pappan måste komma överens om att genomföra projektet. Lycka till!
Skrivet av sisla

Så här gjorde vi
Jag kan förstå att det inte är så kul att ha barn i sängen, jag tyckte väl inte heller det jämt när styvbarnen var små, men jag tror att det är bra för dom att få komma och sova i sängen om de behöver det och annars tror jag inte de kommer... Det kan vara otryggt att somna för barn i perioder och särskilt för ett barn som bor på två ställen och ska leva ihop med flera olika vuxna i olika familjer. Jag kan själv ha svårt att sova i turbulenta perioder. Jag tror på att inte göra sömnen till ett problem. Om man håller på och traskar och försöker och tjatar och kanske blir irriterad så tror jag att det blir ännu svårare att sova. Min styvdotter, 16 år idag, sov i vår säng till och från till ca 10 års ålder. För henne räckte det knappt ens med att få komma, hon hade svårt att somna om även där. Det hade varit mycket traskande fram och tillbaka innan och hon hade en madrass på golvet hos mamman som hon fick lägga sig på, men det tyckte hon inte om , golvet var otäckt. Så jag gjorde vaknandet till något positivt. När hon kom på natten sa jag att hej, vad trevligt, ska vi ta ett glas mjölk? Och så satt vi i köket och drack mjölk och åt en bulle (säkert helt förkastligt...) och hade rätt trevligt och sen gick vi och la oss ibland i vår säng och ibland i hennes och faktum är att när det blev nåt roligt att vakna på natten så slutade hon med det efter ett tag. Då blev hon besviken och tyckte att jag skulle väcka henne om jag gick upp..:)och lillebror var ofta sur för att inte han fick vara med på nätterna...! Han sov nämligen i sin säng jämt, han är tre år yngre och tog nog inte lika mycket vid sig av skilsmässan på nåt sätt då han bara var två år. Storasystern däremot tog mycket ansvar för hur alla mådde utom hon själv och det tror jag tog sig uttryck på bland annat det här sättet. Och hon ligger inte kvar nu kan jag säga. Det var mitt sätt.
Skrivet av Alna
Litegrann kanske
JAG tror inte att ett barn som känner sig trygg där hn är framhärdar så mkt. Och _känner_ de sig inte trygga så måste de få tillgång till föräldrarna även om man får hoppa över myset. Vi har också en lite nattvandrare men vi löste det så hans säng står brevid vår. För det mesta sover han hela natten där men det händer att han kommer över på morgontimmarna. Och du myset funkar rätt bra ändå ler* Fast man bör hoppa över de mest akrobatiska övningarna och ha lite dunkelt ljus.
Skrivet av marib
Låt honom komma...
Om han inte känner sig trygg behöver han ju det. Om du tycker det är jobbigt så får väl din sambo sova hos honom istället. Om ni inte gör så stor affär av det så löser det sig.
Skrivet av ravianka

Tack !
För alla tips! Jag tror att vi ska prova med en madrass som han får lägga sig på när han kommer om natten.Vi nattar honom i sitt rum så han får somna i sin egen säng och min sambo brukar gå över när han vaknar på natten och ligga med honom tills han somnar om. Det känns bara så frustrerande att det inte sker några framsteg, vi har trots allt försökt i ett år ! Hur länge har det tagit för er andra? Jag antar att vi får fortsätta med förhoppningen om att envisast vinner ler
Skrivet av Galadriel
Det HÄR vill du inte höra
men jag vet en 16åring som fortfarande nattvandrar s (inte min)
Skrivet av marib
inte det här heller;)
min son är 13 och kommer ibland fortfarande (fast ytterst sällan). Den stora vändningen kom vid 10.
Skrivet av ~Trixie~

Förhoppningsvis..
så kanske han slutar när han är tio då, bara 4,5 år kvar...s
Skrivet av Galadriel
Oj...
16 år... Oj oj, hoppas inte det tar så länge s
Skrivet av Galadriel
Så lärde vi vår 5-åring..
Hej! Vi hade samma problem som ni - en liten vän som varken ville somna själv eller sova i sin säng. Hemma hos mamma slapp han båda. Vi tog först tag i somna själv. Började prata om hur viktigt det är nu när han är så stor och bad honom komma med förslag på hur vi alla skulle hjälpas åt för att han skulle lära sig. \"Sitta utanför så att han såg oss\" ville han då. Det funkade första natten. Vi trodde inte våra ögon, efter att ha haft lååånga nattningar och en ledsen pojk om man sa att han skulle somna själv. När vi fick med honom i projektet gick det bra. Efter några veckor kunde vi sitta så att han inte såg oss och lite senare även stänga till hans dörr. Fortfarande nu ett år senare blir han rädd ibland och då öppnar vi dörren och sätter oss synliga. Så till projekt två när han väl lärt sig somna själv. Det var svårare! Vi försökte med att någon gick in med honom och satt på sängkanten tills han somnade och det gjorde viss skillnad, men själv var man ju så trött så mna höll på att smälla av. Det blev mutor istället. Godis-frukost på sängen om han klarade en natt själv i sin säng. Det funkade! Han var otroligt stolt! Sakta men säkert klarar han fler och fler nätter själv i sin säng och nu behövs ingen frukost på sängen längre. Hoppas detta gav er nån inspiration! Kram från
Skrivet av Bonussan

Tack!
Belöning i form av frukost på sängen var ett bra tips. Ska även låta honom komma med förslag om hur vi ska göra. Tack så mycket för tipsen!! Kram!
Skrivet av Galadriel
Lycka till!
Berätta gärna hur det funkar och ge det hela tid. Ha det som ett halvårsprojekt eller nåt. Och har ni en bra relation m mamman kan ni ju kläcka idén till henne med, så kanske ni kan samköra. Det skulle ju underlätta även för ert barn! Kram
Skrivet av Bonussan

Ännu en lång natt...

Såhär skulle jag göra...

Madrass på golvet?

Tycker jag inte

Instämmer!

Om det alltid slutar med att ss får som han vill..

Så här gjorde vi

Litegrann kanske

Låt honom komma...

Tack !

Det HÄR vill du inte höra

inte det här heller;)

Förhoppningsvis..

Oj...

Så lärde vi vår 5-åring..

Tack!

Lycka till!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information