Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Forts om styvpappor och uppfostran...

Skrivet av Kimmy
Har helt nyligen separerat från min sambo sedan nio tillbaka, anledningen var/är just uppfostran av "min" son,har även en gemensam son.
Styvpappan har vi räknat som pappa under alla år pga ointresse från biopappan, styvpappan kom in i bilden när sonen var 1,5 år.
Måste tyvärr säga att min fd sambo har haft liknade inställning om uppfostran som la_petitas karl, nu orkar jag inte längre acceptera skillnaden på uppfostran av bio/styvbarn.....
Visst har den äldste sonen ADHD men är inte av den värsta sorten...
Fd sambon har även använt nedvärderande/ironiska ord/meningar till mig och även våran gemensamma son men inte i samma utsträckning som till styvsonen.
Har haft otaliga pratstunder om detta men han anser inte att han gör några fel,det är äldste sonen son provocerar fram ilskan hos honom...Sonen är snart 11 år !!!!!!!
Nu har jag fått nog av detta och tagit steget, vi bor själva och det börjar lägga sig en lugn harmoni i våran lght....
FD sambon har upptäckt att det var inte så trevligt att bo själv utan vill att vi ska hitta tillbaka till varandra igen...????....
Jag sagt att vi kan prata och gå till en familjerådgivare men då får HAN ringa och beställa tid osv...
Svar på tråden: Forts om styvpappor och uppfostran...

Nu förstår han iallafall....

...att du menar allvar och värnar om dina barn. Om du väljer att ta tillbaka honom är en annan femma. Starkt gjort av dig att välja dina barn!
Skrivet av    ~Trixie~

Så synd

att det slutade så. Aldrig kul med separationer men jag tycker du gjorde rätt. KAnske får han sig en ordentlig tankeställare och drar rätt slutsatser. Håller tummen
Skrivet av    marib

Starkt gjort!

Med lite tur kanske han kan få hjälp så att ni åter igen kan bli en familj - om du vill det. Fantastisk mamma du är! En stor bukett till dig :-)
Skrivet av    maria65:a

Tack,jag rodnar !!

Jag vet ärlig talat inte längre om jag vill gå tillbaka eller ens försöka, risken är att jag bara kommer att vänta på att det börjar igen..... Har varit ifrån varandra ca 2 mån,( tidigare i förhållandet )sen efteråt blev det en smekmånad som varade i ett år, sen rullade hans humör igång igen.... Jag vill faktiskt kunna se min son i ögonen när han är vuxen,inte att det blir som i en av inläggen nedan,att han tar avstånd från mig !!!! Han och hans bror är dom viktigaste personerna i mitt liv och vad som än händer kommer dom först..!!!! Om jag inte tar avstånd från fd sambons sätt och attityd så godkänner jag ju faktiskt det......... Vilket jag verkligen inte gör !!!!!!!! Det räcker med att äldste sonen har uruselt självförtroende,har stora funderingar varför han måste leva osv..... Styrkekramar till er som behöver det och resten vill jag tacka för att ni tog er tid att läsa !!!!!
Skrivet av    Kimmy

Artiklar från Familjeliv