Till Moteld

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Moteld
Skrivet av	M bio och bonusmamma
Ville bara skriva en rad och tacka för dina råd till mig (för flera veckor sen). Behöver nog höra dina ord många ggr :-) Har varit på semester och inte haft tillgång till dator. Nu är jag tillbaka och har precis läst ikapp. Som förut så kan jag bara hålla med dig i vad du skriver. Jag har definitivt fastnat i rollen som offer. Jag känner mig utnyttjad i min situation vilket resulterar i att jag alltid känner mig "lite låg" när styvbarnen är här. När de åker så lättar en sten från hjärtat och med ens mår jag bra igen. Helt sjukt men sant! Kan hålla med dig om att det kanske tom vore bra med terapeutisk hjälp men samtidigt känns det så drastiskt. Har så svårt att förstår att _jag_ gör problemet även om det till viss del är så. Det är ju mitt fel att jag inte sätter upp regler och säger ifrån. i tidigare förhållanden (dock utan barn) har det aldrig varit några problem med konflikthantering, inte heller i mitt jobb där jag är van vid konflikter. Men i denna situation så är jag helt novis och osäker. Är mån att vara omtyckt och vill givetvis bli det av dom som står mig nära (i detta fallet styvbarnen) men kanske inte till priset av att jag utplånar mig själv. Det är så skönt att gnälla av sig här på sidan helt anonymt (hoppas jag). Jag har så svårt för att veta vad som är ett rimligt önskemål. Är det verkligen ok att önska/vilja/kräva ha en styvbarnsfri semestervecka/helg? Är det ok att "tvinga fram" ett boendeschema när barnen vill komma och gå som del vill? jag vet att det skulle underlätta för mig men hur talar man om för en tonåring att vi gärna vill ha bestämda boendeveckor eller en helg utan dig? Känns så hårt.. Har plöjt igenom de böcker jag har i ämnet under semestern och visst får man lite inspiration genom dom. Kände inte att jag ville bråka och tjafsa på semestern (som vi gjorde förra året) så i år blev det "locket på". Känner ofta att argumentationen inte löser något i vårt fall. Känns som att prata till en vägg även om mannen säger sig förstå. han (och jag) har nog samma dilemma med att säga ifrån. och han har ju ett ständigt dåligt samvete för att styvbarnen inte fått växa upp i en kärnfamilj. Det blev i alla fall till slut två dagar som blev styvbarnsfria under semsterveckorna. Styvsonen längtade så mycket efter datorn att han ville åka hem några dagar i förtid..tyvärr kände jag inte då att jag kunde njuta av den (oplanerade) friheten. kändes mest jobbigt att behöva lägga en dag till att skjutsa hem honom. framför allt känns det trist att allt ska vara på hans (eller hans mammas villkor). Försöker dock att smyga in lite regler här och där och det har blivit bättre. Vi har ju levt ihop i snart 8 år så det skulle nog kännas fel att göra en totalomvändning. Vet ju att jag försökt bygga upp något värdefullt mellan barnen och mig och vill inte förstöra det. Nu blev det långt igen suck. Ville bara visa att jag läst det du skrev och uppskattade det :-)TACK!
Svar på tråden: Till Moteld

Vad bra
Jag hoppades att du skiulle ta det på ett bra sätt. Jag är själv skilsmässobarn och hade nog inte kunnat förstå varför jag inte skulle få komma och gå som jag ville som tonåring så där håller jag med dig det är hårt att begära att deras pappa inte ska vara tillgänglig. Men sen måste det finnas regler för att alla inklusive du ska trivas där ni tillbringar semestern. Tonåringar ska faktiskt hjälpa till att ta ansvar över matlagning, disk, städ och tvätt. De ska ju lära sig inför vuxenlivet, där måste du och din man ta krafttag. Det är ju inte meningen att du ska vara en passopp. Att vara omtyckt har alla människor behov av men jag har tyckt mig märka att barn och ungdommar som jag riktigt tagit ihop med (dvs sagt ifrån till i min yrkesroll) är de jag kommer närmast så det kan stärka er relation att de får veta vad du känner och var de har dig. Ett tips planera in en resa du, din man och det yngsta barnet dit tonåringarna ändå inte vill med så kan ni \"smita\" iväg en vecka... Jag förstår att det är svårt men jag tror att du skulle vinna på att visa både mannen och tonnåringarna vad du verkligen känner.
Skrivet av moteld
Känns jobbigt men nödvändigt
att sätta upp gränser. Är helt övertygad om att de hellre tar en styvmamma som ställer krav men är sig själv helhjärtat än en som går och ömkar sig själv och är småledsen mest hela tiden. ska jobba med det :-) Jobbar du med familjerådgivning eller något likande, tycker alltid du har så sunda råd att ge samt förmåga att se kärnan till problemet?
Skrivet av M bio och bonusmamma

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv