Ultraljud vid nästa graviditet?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ultraljud vid nästa graviditet?
Skrivet av	Li m Alfred 0409 & 3 till
Vi funderar starkt på att försöka sätta ytterligare ett barn till världen och därför undrar jag hur det har varit för er under graviditeten. Har ni fått ett extra ultraljud på grund av att ni har ett barn med klumpfot? Inte för att det spelar någon roll för mig om det blir en klumpis eller inte. Men det skulle vara skönt att vara förberedd i så fall... :)
Svar på tråden: Ultraljud vid nästa graviditet?

samma känsla som dej
inte för att det gör något, man vet ju nu att det inte var en SÅÅ stor sak...men jag vill veta, o jag kommer kräva ultraljud...intressant o höra hur andra blivit bemötta...om barnmorskorna ifrågasatt ul...
Skrivet av Linda o Kevin
Ja, framför allt..
... skulle det kännas bra att få veta (det är ju inte heller säkert att det syns på ett ultraljud) eftersom det kräver en hel del planering. Det blir ju tätt med sjukhusbesök särskilt i början. Jag tror inte att någon ifrågasätter en önskan om ultraljud om man ber om det av en sån här orsak, jag undrar mer om det brukar vara \"standard\" att man blir erbjuden det.
Skrivet av Li m Alfred 0409 & 3 till

ultraljud....
Ni kan begära att göra en morfylogiskt ultraljud (osäker på stavningen:-)) Det görs senare och det är lite \"tydligare\" än det man gör i vecka 16-18. Det görs kring v 22 (tycks jag minnas) (Tror) man kan se om barnet har down syndrom, klumpfot m.m. Det har mina två syskon gjort som fått barn efter min son föddes. Våran pappa är född med klumpfot (+ hans bror, vi har 2 kusiner, och 2 sysslingar (med min son) som är född med klumpfot, dvs 2 i varje led i tre generationer) Jag skulle självklart kolla om jag mot förmodan få fler barn (vilket inte är alls är aktuellt på långa vägar:-)) Av samma själ som ni, det skulle vara så skönt att veta innan och vara förberedd på att åka iväg och allt. Det känns inte som en kostig tanke i mitt tycke. Vi visste inget när William föddes, utan jag upptäckte det direkt jag såg honom. När min syster fick sin första son 1988, så var hon orolig för då fanns anlaget även hos pappans släkt, men hon kollade aldrig upp det innan. Jag hade inte en tanke ens på klumpfot, trots att min pappa föddes med det så visste jag inte ett dugg om det. (min pappa skämtade alltid om varför hans fot var 3 storlekar mindre, så jag hade inte en aning) Däremot så sa jag hela tiden att jag kände på mig att något inte var som det skulle, jag sa att jag trodde det var något fel på \"bebben\" i magen. Min mamma, som är barnmorska blev lite skakis över mina tankar berättade hon efteråt, för hennes erfarenhet kring mammor som sa som jag, var att det ofta var något. Så hon gick och oroade sig för Down Syndrom (som min kusin hade) . Jag har aldrig tyckt att det var jobbigt att hans fötter inte var 100%, däremot har jag tyckt synd om honom för all smärta och och bök det inneburit. William har varit mest motoriskt aktiv av våra 3 barn, han har klättrade över grindtrappen vid 15 månader och upp över allt han såg chansen att klättra. Han är med i min gymnastikgrupp (familjegympa) sen han var 1 år och är lika aktiv som andra i samma ålder. Nä nu väntar en god natts sömn och i morgon börjar skolan för mina två äldre (14 och 11 år). Hoppas att jag inte svamlat helt obegripligt:-) Kram Monica & William -02
Skrivet av Monica i Lycksele
Inget ultraljud
Jag fick välja själv om jag ville att doktorn skulle göra ett ul lite senare under graviditeten för att kolla fossingarna. Jag valde då att inte göra det, för det spelade ingen roll om jag visste om det i förväg eller inte. Däremot hade det varit bra att få veta i förväg före första barnet för då hade man kunnat ta reda på lite om vad klumpfot är, då visste jag ju absolut noll. :)
Skrivet av Jessica

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv