Om egna rum och att separera tvillingar..

Om egna rum och att separera tvillingar..
Skrivet av	sisla
Nu har det snart gått en vecka som våra snart tioåriga tvillingpojkar haft egna rum. Det vi ser är att den ena (G) blommat upp, är överlycklig över sitt rum och redan tycks bli en mera tydlig egen person, som är lättare att få kontakt med. Han har varit mycket gladare den här veckan. Den andre (P) har det varit värre med.. ganska mycket ledsen och håglös och blek har han gått omkring den här veckan. Svårt att somna de första kvällarna, han har gråtit och önskat att de skulle ha varsitt lekrum bara, men fortsätta sova tillsammans. Och han har längtat hem till mamma, där de fortfarande delar rum. Det har varit lite svajigt mellan dem också, som om de inte riktigt vet hur de ska närma sig varandra nu, om man får lov att tränga sig på när en sitter på sitt rum med dörren stängd osv. Vi har fått ägna oss ganska mycket åt gemensamma aktiviteter (som ger dem chans att vara tillsammans på neutral mark på nåt vis). De har också bråkat en del, tjafsat om småsaker och verkat irriterade på varann. G har dessutom nu bestämt sig för att sluta i fotbollen, som de gått i gemensamt. G vill nu istället prova tennis, själv. Detta gjorde att inte heller P gick på fotbollsträningen igår, och jag undrar hur han klarar att fortsätta på egen hand. Kommer nog att behövas mycket uppmuntran där. Dessutom kan jag slå vad om att P också kommer att vilja börja i tennis och då vet jag inte hur man ska avstyra det, även om G helt klart vill ha den grejen för sig själv. Vi pratade med P om att börja spela piano eller nåt helt annat... en kurs i nånting som blir hans grej.. men han visste inte riktigt vad han vill isf. Sammanfattningsvis så vill jag fortsätta mina envisa uppmaningar till er med yngre tvillingar att vara noga med att ge barnen egen tid, eget utrymme, lära dem självständighet. Låt dem sova över ensam hos nån vän/släkting redan tidigt -våra hade ALDRIG sovit på skilda ställen förrän nu. Och de har ju fortfarande inte övernattat i annat HUS än sin bror nån gång. P skulle övernattat på läger utan G förra året men blev tvungen att komma hem eftersom han inte klarade det. Jag kan inte annat än tro att hela den här separationsprocessen skulle varit lättare om de fått inleda den redan som små, om det varit något helt naturligt att ibland göra saker utan brorsan också. Ge era barn de möjligheterna, det kommer helt säkert att stärka dem, och också göra relationen mellan dem starkare! Det blir ju mycket bättre om de kan vända sig till varann som två fristående individer, än som i vårt fall, när den ene är mera beroende än den andre -då blir det en så påtaglig obalans mellan dem..
Svar på tråden: Om egna rum och att separera tvillingar..

Hoppas att det går
bättre och bättre för era pojkar! Jag har jobbat med detta redan från våra var små och jag håller med om att det blir mycket lättare då. Våra 9-åringar är, som jag tidigare skrivit, mycket tillsammans men även mycket isär. I helgen sov en gemensam klasskompis över hos oss för första gången. Sen pratade vi om att om det blir aktuellt att sova över hemma hos honom så kommer de bara att få göra det en och en. Och det var helt ok för dem. Pojkar leker ju mera i stora grupper, i allafall på vår gata, så det är liksom inte aktuellt att hemma säga att bara en får gå ut och leka precis. Men när de vill cykla lite längre bort så uppmuntrar jag dem att åka till olika kompisar. Med flickorna håller jag just nu på med en lära-sig-vara-ensam-hos-kompis-period. Och då menar jag att ingen förälder är med dem där. Vi har några flickor i närheten och då får de gå och leka med var sin kompis, eller ringa till olika dagiskompisar. Jag märker att den ena är jättepigg på att ringa och fara själv till en kompis medan den andra helst av allt vill vara hemma med mamma och pappa. Så henne får man pusha lite, men när hon väl kommer till en kompis så går det ju jättebra. Ibland är det ett himla skjutsande med att sprida ut 4 barn på olika kompisar, men jag tar det besväret! Mina föräldrar är också jättebra på att ta hem barnen en och en bara sådär mitt i veckan för att sova över så för våra barn är det inga problem med att vara själv hos någon och det känns skönt. Däremot att gå på olika aktiviteter försöker vi att undvika bara för att få ihop logistiken här hemma, men det är klart om någon absolut skulle vilja gå på nåt annat så kan man ju inte hindra den. Men jag kan inte säga att vi uppmuntrar till det. De spelar i samma fotbollslag t ex. Men när det är cuper och turneringar och de anmäler flera lag så spelar de alltid i olika lag, så det går ju att dela på dem även inom samma aktiviet. Vid cuper och turneringar så är man ju ändå uppbokad hela tiden så då är det bra att de är i olika lag. Men i seriespelet får de vara i samma lag, för annars blir det dubbelt så många tillfällen vi ska iväg på det. Så lite praktisk får man också vara. Hoppas att P hittar någon aktivitet som han vill testa. Hör med de andra föräldrara i klassen vad deras barn går på, det kan ju vara lättare om det är någon från klassen där.
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Det låter himla bra, som ni gjort..
Enklast vore nog om P klarade av att gå kvar i fotbollen för där har han ju redan kompisar, och har skaffat sig en \"position\" (han är ganska duktig) så vi ska försöka stötta det. Fattar helt och hållet att det blir krångligt för er att hålla på och skjutsa 4 barn till olika aktiviteter, men det blir ju lättare att uppmuntra sådant när de är så stora att de kan ta sig till och från aktiviteterna på egen hand. PÅ tennisklubben här var det visst lite kö, så vi får se hur det blir för G under hösten. Nu ska vi åka på weekend till Kolmården iaf, och alla barnen (dvs även min dotter) kommer att få sova i samma rum ett par nätter :-) Tack för ditt långa svar, skönt att höra hur det funkar för andra med lite större tvillingar.
Skrivet av sisla

Vi försöker...
uppmuntra både och :) Däremot så har ju vi aldrig haft barnvakt till våra och har ingen direkt barnvakt att tillgå så att sova utan varandra blir då lite svårt :) Men jag håller med jag har påpekat för dagis att det är viktigt att de inte klumpas ihop samtidigt som jag tycker det är viktigt att inte dra isär dem också...alltså man behöver inte alltid dela på dem bara för att de är tvillingar heller utan lagom är bäst :) Just nu så sitter de inte vid samma bord och äter på dagis tex och Nora gillar att busa med de stora tjejerna medans Saga föredrar att sitta och sortera m.m. lite för sig själv så än så länge delar de på sig automatiskt :) Vi får väl se...vi skall iallafall hålla lite utkik så de inte blir alltför tajta :) Hoppas det löser sig för er...kan ju inte vara kul att se P när det blir så...
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf 28/9 (v.35)
Mina tvillingkillar
har aldrig sovit isär, och lär inte få göra det innan 18-årsåldern eller nåt. Vi har inga släktingar/vänner de kan sova över hos bara-så-där, och de har 3 syskon till att samsas med. För tillfället har jag o sambon tagit över lekrummet på nedervåningen och de 3 minsta (tvillingarna på 2,5 och Cornelia på 1) delar vårt f d sovrum. Där finns f ö vår gamla dubbelsäng (vi har köpt nya sängar till oss) och storbarnen sover oftast där också, så de är fem ungar som delar sovrum för närvarande ;) Nu ingår i planerna att bygga om så vi får lite fler rum på övervåningen. MEN trots stora planer på egna rum vill 7-åringen ABSOLUT dela rum med lilltjorvan, hon vill INTE ha eget rum (det har hon i dagsläget). Och tvillingarna kommer måsta dela rum hur som hels. Pratade med några kollegor om det här med barn och rum, och det visade sig att mina kollegor med flera syskon GÄRNA och LÄNGE sov i samma rum/säng som syskonen, och att deras barn i sin tur (ända upp till tonåren) smyger över till varandra på nätterna, fast de har egna rum. Så jag tror väl inte det är en specifik tvillinggrej, utan att det handlar om närhet och trygghet och kan fördelas lite olika både mellan tvillingar och mellan syskon - någon vill ha mer space (och ett svalt sovrum med gott om plats), en annan vill ha närhet och inte sova själv. Någon är mer tuff och framåt, en annan behöver mer stöd på vägen. Tvilling eller ej. Så tror jag. Och jag tror mina tvillingkillar kommer fixa sina liv så småningom ändå, även om de tvingas dela rum upp till tonåren och inte har nån mormor eller farmor som kan ta dem enskilt nån natt emellanåt.
Skrivet av marikamfem
Finns ju andra sätt också..
Att uppmuntra självständighet menar jag. De måste förstås inte sova i olika rum för att bli stabila i sig själva, men jag tror det kan underlätta om man får prova, så att man t ex kan vara med på läger utan att brorsan också måste finnas med.. Men du kanske inte tycker att det är en viktig fråga öht att uppmuntra självständighet och egna intressen? Eller hur resonerar du och pappan om detta? Dina tvillingar kanske är väldigt olika och har egna kompisar etc ändå, så att ni inte upplevt frågan som ett problem? Eller är de väldigt tajta utan att ni tycker att det gör nåt..? Vore intressant att höra mer om hur du tänker kring detta, om du vill berätta.
Skrivet av sisla

tja, dina är ju rätt små än så länge..
Våra tvillingar (eller snarare min mans då, för att vara korrekt, jag är bara styvmamma) har väl också lekt med lite olika kompisar på dagtid på dagis och i skolan.. skulle tro att halva tiden leker de nåt ihop och halva tiden isär. Men de har alltid gått på samma avdelning/samma klass och de har endast vid kanske 5 tillfällen lekt själv hos nån kompis, trots att de är ganska olika personligheter så har de ändå blivit väldigt tajta. Förut var det nog både praktiskt och rart, men nu när den ene av dem drar ifrån och blir mera självgående så är det inte lika enkelt längre. När de går i samma klass har de ju hela tiden samma läxor och uppgifter och det är ett ständigt jämförande och konkurrerande mellan dem.. vilket allt oftare leder till en förstärkning av \"rollerna\" där den ene lyckas bäst i det mesta. Det är nog bra att fortsätta vara vaken för vad närheten för med sig för för- och nackdelar, även om dina tjejer ju ännu så länge är för små för att själva vara medvetna om vare sig prestation eller status i gruppen.
Skrivet av sisla
Ja,
nu kommer ju våra gå i samma klass (0-3klass och det finns bara en...) men det är bra att ha dig här som påpekar för en att man skall se upp för det gör att man är lite vaknare på just detta :) Jag hade faktiskt tänkt ha dem hemma olika dagar nu i höst när Barry kommer tex, dels för att det finns ju inget jag orkar göra med alla 3 (tex åka till stan) och dels så att de får änna sig stora och ha mamma lite mer för sig själv än när syrran är med :) Sedan är ju jag ganska noga med att de inte skall klumpas ihop, en del släkt har tendenser till att göra det, nästan tvinga den ena att leka som den andra vill...alltså busa med dem på samma sätt trots att Saga älskar att bli kittlad och det gör _inte_ Nora men ändå skall de kittla henne så fort hon kommer i närheten för det gillar ju Saga...och då får man säga ifrån :) Hoppas att det blir bättre för era pojkar :)
Skrivet av Jessica m. Saga & Nora + Barry bf 28/9 (v.35)
Hej!
Det låter ju som om det kommer \"lossna\" lite för P så småningom, han behöver nog bara lite mer invänjningsperiod än brorsan. Jag tror att det är väldigt nyttigt att sära på tvillingar ibland, det är alldeles för \"lätt\" för både föräldrar och andra runtomkring att \"bunta\" ihop dom som en person. Vi delar på våra tvååringar en del, tar varsin och sover över hos ngn kompis, eller bara gör olika saker med varsitt barn under en dag, likaså så tar mormor och morfar ibland en i taget för att dom ska få vara själva. Och vilken skillnad på barn! Dom är som helt andra personer när man är med en i taget själv!! Vi har för tillfället ingen möjlighet att ge dom varsitt rum pga av platsbrist, men så fort vi hittar en lösning på det så är planen att det ska bli varsitt rum, jag tror det är jättebra!! På dagiset dom nyss börjat på säger dom att dom kommer ge två lappar om allt, och två av allting, just för att dom inte ska känna att dom får dela på allt för att dom är tvillingar, kanske kan det tyckas att en liten lapp om utflykt eller vad det nu än är, verkar onödigt att ge två, men faktum är att det redan nu känns viktigt att dom har en varsin lapp att ge till mamma, eller en varsin lapp att lämna tillbaka till fröken ifylld.....!! Vad spännande att höra hur olika era killar reagerade på rummen! Berätta gärna mer om hur det går framöver! (och jag tar tacksamt emot tips och råd om tvillingar och sånt! Jag har alltid tyckt att du är så klok och jag gillar att läsa dina förståndiga inlägg! (vilket snack det än är på) ler
Skrivet av Sunshine m. Ludde & Alex - 03

Ps....
...dessutom sover våra killar JÄTTEdåligt på nätterna...dom stör varandra och det är allmänt kaos ibland....och nattningarna ska vi inte tala om....dom ska bara prata med varandra och kasta saker på varandra över sängarna.......så eget rum står HÖGST upp på önskelistan nu! Jag är övertygad om att dom kommer sova som änglar då!!
Skrivet av Sunshine m. Ludde & Alex - 03
Vi hade pojkarna olika dagar på dagis
när jag var hemma med flickorna och det var jättebra. De hade en dag var på dagis, så det blev ju två hela dagar då de var ifrån varandra. Ibland tyckte den som var hemma att det var lite väl tråkigt men det tyckte jag bara var nyttigt för dem.
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Tjenare!
Heeej! Här är två till som är exakt som Sunshines... kanske för att de är födda på samma dag! Just som hon säger så blir de helt andra barn när de får möjligheten att vara borta från sin bror. Niklas speciellt blommar upp och blir mer utåtriktad, pratig, busig och modig. Det är som om han äntligen får plats. Jag önskar att vi kunde ge dem var sitt rum men har för tillfället inte den möjligheten. Speciellt eftersom Viktor fortfarande är en riktig sömnterrorist så känns det synd om Niklas som får stå ut med Viktor. De har olika insomningssätt på kvällen och dessutom är Niklas , till skillnad mot Viktor, morgonpigg. Jag tror att det skulle vara toppen för dem att få var sitt rum. Även på vårt dagis är fröknarna väldigt måna om att dela dem. Inte för att de kan förväxlas eller bli en enhet, det är de aldeles för olika för, men alla syskon får varsin lapp så varför skulle inte killarna få det bara för att de är tvillingar. De har varsitt blöjfack och medvetet har de inte fått klädfack bredvid varandra och de får inte sitta vid samma bord på lunchen (inte för att de skulle vilja det, men endå..) Det är bara en fröken som envisas med att kalla dem för \"tvillingarna\", men hon vet å andra sidan inte ens vad de heter. Hon vet att en av dem heter Viktor men inte vem det är. Grrrr... fast henne har vi inte så mycket att göra med. Lite OT svammel...
Skrivet av C m Niklas o Viktor

Jo förresten Sunshine!
Hur går det i skolan. Nu kapar jag Sislas tråd, men jag är så nyfiken. Hur går det för grabbarna grus på dagis? V o N har vuxit så i sommar och är riktiga småkillar nu. Babygoset har liksom försvunnit. De är ju en meter nu! De är så stora. Tänk att de blir tre om fyra månader!
Skrivet av C m Niklas o Viktor
Våra små troll..
har alltid haft egna rum. När de var mindre störde de varandra jättemycket på nätterna. Melvin var extremt lättväckt och Tyra skrek mycket i sömnen (hon gör faktiskt fortfarande det) så det gick bara inte att ha dem i samma rum på natten. Vi provade då och då med jämna mellanrum men det slutade bara med att hela familjen sov dåligt. Nu när de är 2,5 år och har fått nya rum i vårt nya hus är de jättestolta över sina olika tapeter och inredning. Rummen ligger vägg i vägg och på dagarna leker de lika mycket i båda rummen. I våras delade vi på T & M flera gånger och de fick även sova på varsitt håll. Maken åkte iväg till mina svärföräldrar och tog ett barn med sig (oftast Melvin, jag har lite svårt att släppa från mig Tyra till någon annan än min mamma då T i sin tur har svårt att finna trygghet i andra människor än mig, min make o min mamma, tvärt om från sociala Melvin). Jag vet att vi kommer fortsätta att göra på det här sättet då och då, för oss är det bra för alla inblandade. Dessutom försöker vi att separera på barnen den vanliga vardagen, exempelvis att en av oss tar med ena barnet och åker och handlar eller tar en fika hos en kompis. Hur går det nu för P? Tror du inte att det kommer fungera bättre bara han får lite tid på sig att ställa om? Fortsatt lycka till!
Skrivet av Jenny m Tyra & Melvin -03
Här behövs det fyra lappar s
Jättebra som de gör på ert dagis, att varje barn får egna lappar osv. Vi är ju en styvfamilj, så här får vi vara glada om nån av grabbarna har en lapp att ge oss så inte båda lapparna hamnat hos mamman (och vice versa antar jag). Jag tycker också att båda killarna blir liksom tydligare som personer när man har dem en i taget. De kan \"gömma sig\" ganska mkt bakom varann.. och liksom rycka på axlarna och låta bli att ha en åsikt om obekväma saker, eftersom brorsan redan sagt nåt, eller så. De blir på något sätt mera tillgängliga och kommunikativa när de är ensamma, och det är ju roligt för mig (som \"utomstående\") när jag får en chans att lära känna dem lite mera som individer.. Snart dags för födelsedag här förresten, och presentdilemmat är lika knixigt som vanligt. Förra året blev det värsta dramerna kring orättvisa presenter och kompensationsinköp efteråt, får se hur vi klarar oss i år ler snett Och jag har faktiskt inhandlat exakt likadana långbyxor åt dem nyligen (!) för att liksom uppväga separationsångesten lite ;-)
Skrivet av sisla

För mig är det så självklart
att killarna är just killar - dvs två olika individer. De är totalt olika till sätt och egenskaper, och jag kallar dem \"tvillingarna\" för enkelhetens skull - men jag kallar också 7-åringen och 11-åringen för \"storbarna\", utan att för den skull se dem mindre som individer. Jag ser bara inte (för min del nu vill säga, med de barn jag har och i det sammanhang de lever) det som nödvändigt att aktivt jobba för att de ska bli \"självständiga\" - jag älskar dem och uppmuntrar dem på samma sätt som mina andra barn, möter dem efter deras behov och förutsättningar och hoppas att de växer upp i såpass trygghet att de kan blomma upp som de individer de är. Att aktivt jobba med att separera tvillingarna just för att de är tvillingar känns inte rätt. Inte mer rätt att att aktivt klumpa ihop dem just för att de är tvillingar. De går på samma avdelning på dagis (där lilla trollet på 14 mån också får börja nu :)) och funkar bra både med varandra och med andra. Visst delar fröknarna på dem, och naturligtvis delar vi på dem här hemma när det passar (men inte så att någon får åka själv med någon förälder, snarare att bara ena killen får åka med lillasyster och handla el nåt). Men när nu min 7-åring så gärna vill dela och sova i samma rum som sin lillasyster - inte säger jag nej och hänvisar till att hon måste bli \"självständig\". Så om tvillingarna vill dela rum och sova ihop upp till 13-årsåldern (först därefter kanske det blir rum lediga här hemma) kommer jag inte att aktivt försöka separera dem bara för sakens skull, absolut inte. Men som killarna här funkar så funkar de väldigt bra ihop. De leker ihop, somnar bra och sover gott, leker både med varandra och med andra på dagis. Gabriel är tuff och framåt och har alltid legat steget före, han är den som slår först och frågar sen. Oliver är mjuk och omtänksam slår inte tillbaka ens om lillasyster retar honom till bristningsgränsen. Men båda är trygga och förnöjda och inte det minsta ängsliga eller rädda. Och det räcker jättelångt tycker jag! Så nej, jag tycker inte det gör nåt att mina killar är tajta. Så länge de är nöjda med tillvaron och är glada och framåt så ser jag absolut inga problem med det. Hur det blir när de blir större har jag liten aning om. Troligen kommer de bägge (som storbarna gjort) få gå igenom lokala fotbollsklubben och sen får vi ta fritidsintressen allt efter som de uppstår. Samma klass eller parallellklasser får vi också ta sen. Men jag tror det svårt att undgå att jämnåriga killar tävlar om skolresultat etc, t om 7-åriga tjejen och 11-åriga killen sitter och jämför allt de kan och inte kan och försöker vara värst ;)
Skrivet av marikamfem
jo, det hoppas vi såklart..
Vi har ju genomfört detta med egna rum eftersom vi tror att det kommer att vara det bästa för båda barnen, även om det nu hela tiden varit G som efterfrågat det mest. Jag tror nog att P kommer att landa i detta och att det om ett tag kommer att kännas hur självklart som helst för honom också. Men man vet ju inte, det kanske visar sig att han alltid kommer att vara en person som tycker att det är skönast med sällskap, som inte trivs att vara själv.. Så det gäller att hitta sätt att försöka tillgodose de olika behoven utan att nån far illa av det..
Skrivet av sisla
Alla är vi olika
Precis som du säger gäller det att försöka tillgodose våra barns behov på bästa sätt utan att det ska bli för jobbigt för någon inblandad. Det blir självklart svårare om barnen är väldigt olika och har olika behov. T och M är som natt och dag och det kan vara knepigt att ibland få ihop de mest enkla saker. Man gör så gott man kan för att alla ska få det så bra som möjligt. Jag tycker att huvudsaken är att man gör det som man tror och känner är bäst för sin egen familj. Man kan inte göra mer än att prova sig fram. Jag hoppas att P snart finner sig till rätta, annars kommer ni säkert fram till någon annan lösning som gör att det blir bra för alla.
Skrivet av Jenny m Tyra & Melvin -03

Heeej!
Jo tack, skolan hoppas jag kommer gå bra....börjar termin 2 på måndag! Jätteläskigt eftersom vi ska börja med praktik.....vi ska liksom ta olika sprutor på riktiga patienter....men herregud! Sprutor redan....jag kan ju inget!! Hmmm får nog öva lite på mannen här hemma först.....undrar vad hans arbetskompisar säger när han kommer till jobbet med sönderstuckna armar...ler Dagis går verkligen kanonbra! Sista dagen idag på invänjningen på nya dagiset! Allt har gått som smort, inte gråt eller gnäll en enda gång. (fast dom var ju vana eftersom dom bytte från dagmamma till dagis) Idag sa deras fröken \"De här killarna charmar de flesta här på dagis ska du veta\".....Gissa om mitt mammahjärta blev lyckligt då! ler (fast jag tror att resten av personalen i huset är lite nyfikna för att kolla in hur lika/olika dom är till utseendet, det är inte klokt vad nyfikna alla blir så fort dom hör ordet enäggstvillingar, alla ska kolla in skillnader hit och dit och komma på små olikheter....(lite tröttsamt ibland...) På deras dagis kan ingen se skillnad om jag inte har olika färger eller kläder på dom....tycker det verkar helskumt, för enligt mig, (och inte bara för att jag är deras mamma), så är dom väldigt olika till utseendet! Stooora killar ja.....jösses vad det går fort! Det är så kul att lyssna på dom när dom pratar, för varje dag hör man något nytt dom snappat upp....låter helkul!! Hoppas ni har det bra! Kram från oss!
Skrivet av Sunshine m. L & A
Mina har inte heller
Sovit isär, och kommer nog inte att göra det på länge \"bara för att\"... Men så lyssnar jag ju inte på nån annan som säger hur vi ska uppfostra våra barn s Vi kommer att göra det som är bäst ändå ;) Håller med mycket av det marika skrev.
Skrivet av Plingeling
Ja du vet säkert bäst
..när det gäller dina barn. Och jag tror att min sambos pojkar hade mått bättre av att få utveckla lite mera självständighet tidigare. Men det är förstås olika vad man har för önskemål och \"ideal\" för sina barn, dessutom har ju olika individer olika behov.. Dina pojkar är ju också rätt små än så länge, klart de har störst behov av att vara nära sina trygghetspersoner fortfarande. De åker ju inte på karateläger och sånt ännu ;-)
Skrivet av sisla

Intressant diskussion...
Jag har funderat mycket på det här, ända sen jag fick veta att det var tvillingar i magen. De böcker jag fick tag i hade en väldigt negativ syn, man \"måste\" dela dem, sätta dem i olika klasser osv. Jag kände bara att av någon anledning har dessa två kommit till jorden tillsammans och det är så det är. Det kommer inte att bli lika som med de andra barnen hur man än gör. Jag gillar inte tanken på att dela dem, bara för delandets skull och än så länge så har det inte uppstått några situationer där det har känts nödvändigt, men mina är bara 2 år. Just nu är det bara positivt för dem att vara tvillingar, men jag inser ju att vi kanske kommer att hamna i situationer liknande er längre fram. Undrar bara lite om du, nu med en del av facit i hand, har några idéer om hur ni skulle ha gjort om ni fått \"börja om från början\". Om du hade haft 2-åriga superlika enäggstvillingar som är tillsammans och gör samma saker jämt vad hade du gjort då? Kanske en knäpp fråga, men det jag funderar på är om det är enklare att sätta in åtgärder innan problemen har uppstått, även om det känns mycket mer naturligt för mig att ta saker och ting som de kommer. Vet inte om det går att få ut något av mitt svammel :-)
Skrivet av Anna m Emil & Viktor-03 + 3 till
frågar du mig?
Jag är inte biologisk mamma till de tvillingar jag pratar om, så jag har ju ingen aaaning om hur jag skulle hanterat småbarnsår osv. Jag kom in i tvillinglivet när de redan börjat skolan.. Personligen, utifrån just dessa pojkar och hur de är idag kan jag dock säga att jag tycker att de borde fått mera tid och utrymme att växa som individer och inte bara vara en del av ett par. De har en massa trygghet i varandra och är hur kaxiga och framåt som helst tillsammans, men på egen hand är det inte lika enkelt, vilket skakar om deras självbild en smula. Allt sånt här blir tydligare ju äldre de blir eftersom de börjar få olika intressen och ju inte då kan förvänta sig att brorsan hänger med på exempelvis karateläger, även om det är ens egen högsta önskan. Och om det inte väger någorlunda jämt med hur \"duktig\" man är i skolan (eller att man kanske har olika ämnen som man är \"bäst\" på) så blir det ganska smärtsamt för den som oftast är snäppet efter. Varför har brorsan lättare för både läsning, stavning och matte? Varför går det snabbare för brorsan att göra läxan? Varför tjatar läraren mycket mera på mig? Varför är det fler tjejer som frågar chans på brorsan? Hur kommer det sig att han springer fortare, hoppar längre och simmar bättre? Tuffa tacklingar på självkänslan detta också.. Kunde minskat om de inte gått i samma klass, tänker jag. För hur vi än försöker att lyfta bort fokus från prestation, tävlingar och jämförelser så går det inte att sudda ut skillnaderna... Dessutom, om man har talang för pianospel så är det ju bra om man får chans att inse det, genom att uppmuntras till egna aktiviteter och intressen -även om brorsan aldrig skulle komma på tanken att närma sig ett piano. Jag tror det är viktigt för _alla_ barn att få möjlighet att utveckla sina individuella styrkor och talanger, och s a s \"hitta sig själva som personer\", utifrån vad man gillar att göra, vilka vänner man trivs med, vilka färger man blir glad av. Ännu viktigare att erbjuda tvillingar dessa möjligheter tror _jag_ -eftersom omgivningen har en tendens (medvetet och omedvetet) att klumpa ihop dem till ett par som antas vara väldigt lika.
Skrivet av sisla
Jo, jag vet men
jag frågade dig ändå, skulle gärna höra åsikter från andra som har lite äldre tvillingar. Jag håller med dig i allt du säger och självklart försöker jag stödja alla mina barn i deras egen utveckling, men frågan är om det är viktigare när man har tvillingar att göra detta INNAN man egentligen tycker att det behövs, förstår du hur jag tänker? Ingen tvillingförälder går väl medvetet in för att klumpa ihop barnen och ändå är det nog många som upplever att de blivit ihopklumpade till ett par. Och liksom Marika så klumpar jag ihop mina barn, \"flickorna\" \"pojkarna\" eller rätt och slätt \"barnen\", men det kanske är känsligare att göra det när det gäller tvillingar. Det jag försöker säga är att jag har velat koncentrera mig bara på det positiva, de är ju tvillingar och inget kan ändra på det och just nu känns det bara onaturligt att försöka dela på dem, utveckla egna egenskaper osv men jag undrar om det är något jag kommer att ångra att jag inte gjorde när de blir äldre.
Skrivet av Anna m Emil & Viktor-03 + 3 till

On jag ska lägga mig i då
som har äldre tvillingar (pojkar 9 år, samma klass) så skulle jag inte ha gjort på något annat sätt om jag hade fått börja om från början. Nu fick jag ju iofs börja om från början med tvillingar när flickorna kom, men vi har \"uppfostrat\" dem också med samma syn på tvillingskapet. Det kan du läsa lite om längre upp i denna tråd. Jag har märkt att mina barn blir så glada när de får göra något ensamma med en förälder eller annan vuxen, det kan vara så enkelt som att åka och handla själv med pappa eller att åka och kasta skräp på återvinningen med mamma eller vad som helst. Detta har styrkt min uppfattning om att de behöver tid ifrån sin tvilling. Visst, de behöver egen tid ifrån sina andra syskon också men särskilt ifrån sin tvilling. Tro nu inte att jag delar dem i _alla_ lägen, så är det inte, men där det är praktiskt möjligt så prioriterar jag att dela dem i stället för att ha dem tillsammans och jag tycker att mina barn verkar må bra av det. Fråga gärna om det är något mer specifikt du undrar över!
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Sisla!
När du började skriva här höll jag inte alls med dig! :-) Kanske berodde det på att mina tvillingar då ännu var så små. Men, nu börjar jag förstå mer och mer vad du menar! De är 5,5 år nu. Mina killar är enäggs, extremt lika till utseendet, men med helt olika personligheter. De är väldigt tighta, leker jättebra tillsammans även om de bråkar också, och är kort sagt- för det mesta tillsammans. På dagis har de börjat dela på sig självmant, att de faktiskt leker med olika kompisar. Inte jämt såklart, men ibland. De hare sovit borta, hos mormor och morfar, ensamma, utan den andre. En gång har även den ene sovit över hos deras pappa och den andre varit hemma, för att de ville det själva. Men, nu den senaste tiden har jag märkt att de börjat tävla mer och mer. De tävlar om allt och det är skitjobbigt rent ut sagt. Det kanske alla syskon gör, jag vet inte... Men, här hemma börjar deras tävlan bli extrem. Ibland känns det som om de lägger ner all energi på att tävla med varandra. Jag har inte velat sära på dem medvetet, utan att de bett om det innan, eftersom jag även tror att det är speciellt med tvillingskapet och att de bör få vara med varandra. Men nu börjar jag undra om jag inte borde sära på dem lite iaf, eftersom den ena är så mycket tuffare utåt, på dagis osv. Som tur är har de för ett år sedan börjat på ett jättebra dagis och de har märkt att den ena har sämre självförtroende och jobbar på att stärka det. Jag vill inte sätta dem i olika klasser när de börjar 6-års nästa år, dessutom funkar inte det eftersom det bara finns en 6-årsgrupp här där vi bor. Däremot funderar jag på om man kan börja sära på dem lite på annat sätt, men det är jättesvårt att få tiden att räcka till. Vi har ju även en liten nyfödd tjej som tar tid. Har du några tips på hur man kan börja med att dela på dem lite grann? Det är mycket pusslande också, eftersom de är varannan helg hos deras pappa och vi bor ganska långt ifrån varandra. De delar rum nu, men jag börjar fundera på om de inte ska få varsitt så småningom. Vi har plats att bygga två små rum till dem, kanske det är bättre? Jag tror att det skulle vara drömmen för min ene son iag, att få ha sina grejer ifred! :-) Så, allt råd och tips du har, tas tacksamt emot! :-)
Skrivet av SaraL
Vid vilken ålder började du?
läste att du håller på att vänja flickorna att vara ensamma hos en kompis nu, och de är 4? Mina är 2 och de blir fullständigt vansinniga om en av dem ska få åka iväg någonstans och den andre inte får följa. Annars är det ju så vi har gjort med alla de större barnen.
Skrivet av Anna m Emil & Viktor-03 + 3 till

Ensamma hos kompis har de
börjat vara någon gång i början av året, vid 3,5 år ungefär. Det började med att det var kalas hos en dagiskompis och då följde jag med, men sa att nästa gång ni blir bjudna på kalas så kommer inte jag att stanna kvar där. EFter det var det som om det gick lättare att vara själv hos en kompis. För mig hade de gärna fått vara det tidigare men de är lite fjesiga och har inte velat.
Skrivet av Jessica m pojkar-96 & flickor-01
Anna, jag tror så här..
...att barnen själva oftast kommer att välja det som känns vant och tryggt och välbekant. Barnen kommer nog inte själva (åtminstone har inte våra pojkar gjort det) att be om att få \"separera\", eller ens att få gå själv med mamma till återvinningsstationen. Och särskilt inte om de alltid är tillsammans, för då kanske de inte ens begriper att det är fysiskt möjligt, förstår du hur jag menar? För våra pojkar är det inte förrän nu, efter något års bearbetning som de börjar få någon sorts insikter om att de KAN göra saker själv också, att inte det naturliga tillståndet i alla lägen måste vara att brorsan finns på en armlängds avstånd. Om jag jämför med min dotter (ensambarn fram till förra året då hennes pappa fick en bebis med sin nya kvinna) så har hon inte heller tagit så många \"självständighetskliv\" på eget initiativ - hon behöver också lite push, och erbjudas möjligheten att göra något nytt, storbarnsaktigt, självständigt. Om jag skulle väntat passivt på att hon själv skulle ta initiativ skulle hon aldrig lärt sig ringa en kompis själv t ex. Eller nja... kanske hon skulle lärt sig det i tonåren eller nåt, men det skulle helt klart dröjt. Bara som 1 pytte-exempel. Jag tror att de flesta barn funkar så. Och man kan ta det lite i taget, så att \"separationen\" inte blir något dramatiskt, utan istället något som sker helt gradvis och smälter in i vardagen utan att det blir en så stor affär av det.. Jag är ju inte på något sätt förespråkare för att man ska hindra tvillingbarn från att ha tillgång till varann - jag vill bara att de ska ges chans att stå på egna ben _också_
Skrivet av sisla
Sisla
ja, jag har alltid försökt hjälpa mina barn att bli självständiga, och pushat dem att testa nya saker. Senast igår fick Linus gå in i affären själv och köpa express och tv-tidning (fast han tog aftonbladet istället för det var poliser på framsidan...) och de stora har fått ringa och fixa saker själva, inte för att jag inte ville hjälpa dem, utan just för att de skulle lära sig att klara sig själva. Men då har det gällt att bli självständiga från MIG, när det gäller Emil & Viktors självständighet från varandra är det mycket svårare tycker jag. Just nu accepterar de ju att Linus åker iväg och gör andra saker än de, men om någon av dem skulle göra det blir den andra helt olycklig. Får väl fundera vidare på detta och försöka smyga in lite mer separata aktiviteter efter hand. Jag håller på att skola in dem på dagis nu och man blir ju lite fundersam när personalen säger att inskolningen går så bra för de är ju så trygga med varann... samtidigt vill jag inte att de inte ska få leka med varann bara för att de är tvillingar heller, inte lätt!
Skrivet av Anna m Emil & Viktor-03 + 3 till

här tävlas det också, Sara..
Hela tiden, om precis allting \"jag var först/bäst/längst/vackrast\" haha.. nä men nästan. Kul att höra att du finner något vettigt i det jag skrivit, tror som du att det blir mera tydligt med eventuella nackdelar av närheten till tvillingen när barnen blir äldre. Visst är det svårt att få tiden att räcka till, så hur gör man? Förra hösten erbjöd vi grabbarna att gå i varsin fritidsaktivitet, som ett sätt att vara isär av positiv orsak. Men det höll inte ens en hel termin, båda valde att avsluta sina respektive aktiviteter i förtid. Vi försöker uppmuntra att de går själva hem till en kompis, säga \"okej brorsan vill inte leka med Pelle idag, men DU kan ju gå dit ändå\"... funkar ibland. Eller nja.. sällan. Men några gånger har det funkat. Maken (deras pappa) försöker vika tid några timmar på helgen då han tar den ene och åker iväg på nåt (typ shoppa, biblioteket o likn), och sen får nästa grabb egen tid med pappa nästa helg. Även vid kortare ärenden försöker vi locka med 1 av dem, men oftast vill ingen eller båda. \"Vad ska brorsan göra? Ska han med, då vill jag också!\" Och när nån av dem är sjuk får ju den andre chans att helt \"legitimt\" göra saker på egen hand.. Men lätt är det inte, nej. Egna rum är jag helt FÖR. Om ni har möjlighet, och du tror att det blir bra så kör. Men mycket av separerandet pågår ju också som en mental process genom att man pratar om det. Prata om hur det kan bli att få varsitt rum, prata om att gå i varsin aktivitet vad skulle DU vilja prova, prata om hur önskedagen skulle se ut om bara DU fick bestämma, prata om hurdant kalas DU askulle vilja ha om du hade ett eget kalas nångång.. osv Alltså väcka någon sorts idé om egen tid, eget liv, egna intressen - låta dem upptäcka sin egen person liksom.. Äh, låter det flummigt? Jag vet ju faktiskt inte vad som kommer att funka ens för våra grabbar -jättesvårt att råda nån annan.. Men vi försöker sådär.. att använda ordet \"du\" mer än \"ni\".. t ex. \"Vad har DU gjort i skolan idag, P?\" -och då får G bärga sig och _vänta_ innan han får berätta vad han gjort under dagen. Nackdelen med att gå i samma klass är ju att det oftast är samma saker de har att berätta.. ler snett Låter kanske som hårklyveri alltihopa, men jag tror det har effekt.
Skrivet av sisla
Tack Sisla...
för dina råd! Vi frågade faktiskt igår om de ville ha egna rum, -\"Nej!\" kom svaren direkt! :-) Sen pratade vi lite om det, att de får rum alldeles bredvid varandra och får ha sina egna grejer osv... Då blev det genast mycket mer intressant och de började fundera på vilka leksaker de skulle ha osv. Vi får se när det blir av, måste ju bygga två rum isåfall. Jag frågar alltid: -\"Vad har NI gjort på dagis\"? osv. Ska geanst bättra mig på det. Tävlandet håller på att göra mig tokig! De tävlar tom om vem som bajsar fortast!!? De vaknar på morgonen och en av dem säger triumferande: -\"Jag satte ner foten först!\" Allt tävlad det om. Klart lite tävlan är ok, men här hemma börjar vi bli knäppa när vi hör dem! s Jag ska tänka på dina ord. Nu ska vi åka till Kolmården! :)
Skrivet av SaraL

Om egna rum och att separera tvillingar..

Hoppas att det går

Det låter himla bra, som ni gjort..

Vi försöker...

Mina tvillingkillar

Finns ju andra sätt också..

tja, dina är ju rätt små än så länge..

Ja,

Hej!

Ps....

Vi hade pojkarna olika dagar på dagis

Tjenare!

Jo förresten Sunshine!

Våra små troll..

Här behövs det fyra lappar s

För mig är det så självklart

jo, det hoppas vi såklart..

Alla är vi olika

Heeej!

Mina har inte heller

Ja du vet säkert bäst

Intressant diskussion...

frågar du mig?

Jo, jag vet men

On jag ska lägga mig i då

Sisla!

Vid vilken ålder började du?

Ensamma hos kompis har de

Anna, jag tror så här..

Sisla

här tävlas det också, Sara..

Tack Sisla...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information