Hej på er allesammans!!!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej på er allesammans!!!
Skrivet av	Elisabeth
Jag är ny här på Diabetessnacket! Jag har kollat in några gånger och läst era inlägg, men aldrig svarat, så nu tänkte jag ge mig på en liten presentation...ler Jag heter Elisabeth, är 34 år gammal och har haft diabetes sedan 30 år tillbaka. På den tiden fanns inga blodsockerapparater, diskussionsforum på nätet eller den intensiva forskning som pågår idag, så jag blir så glad när jag läser alla er inlägg... Föräldrar till barn med diabetes har blivit SÅ mycket mer INSATTA i sjukdomen idag än föräldrar på 70-talet!!! :) Mina föräldrar kan väldigt lite om diabetes än idag, trots att jag fick det redan vid 4 års ålder och fått hjälp av mina föräldrar ända upp till tonåren. Idag har jag en 3-årig dotter som också har diabetes. Hennes diabetes är CF-relaterad, vilket betyder att det är en "följdsjukdom" till hennes Cystisk Fibros, eller kanske snarare en effekt av hennes CF. Detta innebär att hon INTE behöver äta någon speciell "diabeteskost", utan äter istället en fet och sockerrik kost och reglerar detta med höga insulindoser. Detta är ett måste eftersom hennes CF bidrar till att hon förlorar så mycket i vikt och inte orkar aktivera sig om hon inte får energirik kost. Ja, det var lite om mig och min dotter!!! En lite kort presentation bara...ler Ha en riktigt bra dag allesammans!!! :) //Elisabeth
Svar på tråden: Hej på er allesammans!!!

Varmt välkommen
Det som jag tycker är bra när vuxna diabetiker kommer hit är att de kan på ett annat sätt beskriva för mig, som \"bara\" är mamma till ett diabetesbarn, hur det är att ha diabetes. En vuxens insikt.
Skrivet av .Carina
Hejsan Elisabeth...
...och välkommen hit. Man tycker jag att det är nog som det äär med diabetesen, så det var ju en himla otur för din dotter och för er att hon ska behöva dabbas av två svåra sjukdomar. När mina barn insjuknade, så var det flera som sa att det kommer bli en vardag och det kunde varit värre. Om jag inte var en sådan duktig tjej som jag är så hade jag gett dom en rak höger, för just då fanns det inget värre eller något normalt. Men nu så här 2,5 år senare så är det faktiskt så. Det mesta går av farten och orättvisorna har vi accepterat. Jag kan visst bli alldleles förkrossad när jag tänker på att mina barn är sjuka, men det kommer lykligtvis bara över mig sällan. Just nu är jag nog inne i en fas där jag förtränger en massa, men det får vara så. Jag är duktig på att sörja ler så jag missar nog ingen viktig del. Kram Cecilia
Skrivet av Cecilia m -01, -03 och bf 2/10

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv