Barn med bestämmanderätt.

Barn med bestämmanderätt.
Skrivet av	Lena
Jag har läst inläggen nedan om vin och läsk och det slår mig hur många idag jämställer sina barn med oss vuxna när det gäller bestämmanderätt. Jag menar inte att någon av er som skrivit i tråden gör det utan tänker mer generellt. Detta har inte med det inlägget att göra alls egentligen utan fick mig bara att tänka efter lite. Jag anser att varje fas i livet har sin tid och alla (om inget oförutsett händer) kommer att gå igenom alla faser. Jag anser att som vuxen bestämmer man och måste markera detta ordentligt för annars känner inte barnen den grundtrygghet de borde känna hemma. Ett barn som får för mycket ansvar att bestämma själv bli förvirrat eftersom de inte är mogna för det ansvaret ännu. Varför är vuxna så rädda för att bestämma? Ett barn blir inte sårat av att det inte får som de vill även om de ofta försöker ge sken av det. Barnet testar gränser och nästa gång samma situation dyker upp så vet de var gränsen går. Ett fenomen jag ofta ser hos bl.a. min man är att döttrarna ska göra en sak som min man sagt och då fräser de ifrån och säger något i stil med att det kan jag göra senare och så går de därifrån och han bara accepterar det. I det läget skulle jag inte tveka en sekund att kalla tillbaka vederbörande och se till att hon gör det direkt precis som jag sa till om. Jag skäller ofta på min man om denna inkonsekvens. Han blir ständigt överkörd och märker det inte ens för det har blivit en del av vardagen. Det har alltid varit på barnens villkor och de har knappt behövt visa någon respekt för sina föräldrar. Jag tycker att som vuxen ska man få ha vissa privilegier utan att det måste gälla millimeterrättvisa mot barnen. Jag är så trött på att barnen tar över bestämmanderollen och de vuxna står som handfallna och springer efter och städar upp. Men det är väl detta curlingföräldradebatten handlar om.
Svar på tråden: Barn med bestämmanderätt.

Curlingpappa och Stalinmamma
Mina barn lindar sin pappa runt sina lillfingrar, så små de är. Ju mer han mesar desto hårdare tycker jag att jag måste vara. Min man kritiserar ofta mig för att vara för hård mot barnen och jag säger att bara han visar lite stake så kan ju jag mjukna lite. Det är svårt att vara förälder, jag önskar att det fanns en handbok, eller snarare två. En hur jag ska göra och en hur man förstår hur andra tänker.
Skrivet av Sofia*
Ja, en handbok hade inte varit helt fel.
Det känns som om det är så svårt att få det lagom och självklart tänker inte alla lika. Som tur är så visar min man lite mer stake med vår gemensamma dotter och det är jag tacksam för. Då kan vi ha en mer \"rättvis\" uppfostran, rättvisa mellan oss föräldrar alltså.
Skrivet av Lena

Vi har glidit
Vi har nog glidit fel under årens lopp och jag hoppas att vi kan putta oss tillrätta igen. barnuppfostran är ett evigt debattämne oss emellan. Men vi är inte helt jämlika i debatten heller eftersom jag är pedagog med lång och stor erfarenhet och han yngste sonen utan syskon och helt utan tankar på barnuppfostran tills han fick egna. Därmed inte sagt att det alltid är jag som har rätt. (och det är det ju också en konst att erkänna!:-)
Skrivet av Sofia*
Många föräldrar vet inte hur man gör
Det har jag också märkt mer och mer, att man pratar med sitt lilla barn som om det vore en väninna eller kompis? Det måste ju vara jätteförvirrande för barn att växa upp så. Nä, låt barn vara barn och vuxna vara vuxna. Det fegas alldeles för mycket med att ta vuxenansvar och hålla fast vid sitt föräldrarskap. Jag vill säga att många av dagens föräldrar är helt enkelt fega. (Tänker på en föreläsning jag var på med en barnpsykolog. Hon drog upp just att man låter de små barnen vara sina egna chefer. \"Vill du sitta i vagnen eller gå brevdi? Kanske vill du dra vagnen själv? Vad ska vi äta till middag idag gumman? Vill du gå och sova nu eller vill du vara vaken? Vilka kläder vill du ha idag\")
Skrivet av Tonårsmamma på besök
Precis.
Just det där att man frågar barnet som om de vore en kompis eller så. Detta blir allt vanligare när barnen blir lite äldre. Barn är inte kapabla att ta många sådana beslut utan blir bara förvirrade. Självklart ska man inte ta alla beslut åt sina barn för det är nyttigt att de lär sig att ta beslut men det ska vara beslut de är kapabla att ta.
Skrivet av Lena

Barnen missar annat också
Just biten att \"få\" protestera och ifrågasätta regler. Det är ju så man lär sig. Inte att man direkt får ta alla beslut själv. Det ska ju vara lite motstånd och diskussion först. Kanske är det konflikterna man försöker undvika? Ser det hos tonårsföräldrar också ibland, att man ger efter eller skyller ifrån sig att man inget kan göra. Jag ser en tonårsfamilj som jag har känt sedan dagis, och de har alltid låtit barnen få bestämma... \"Barnen går inte och lägger sig på kvällen\" Och då pratar vi dagis/förskoletiden. Behöver jag säga att den familjen har problem idag?
Skrivet av
Hur i hela friden
kan han vara \"och han yngste sonen utan syskon \"??? :-)
Skrivet av Anette
Spännande små fel
Utan yngre syskon ska det förståss stå :-)
Skrivet av Sofia*

Frågor och åsikter
Just det där har jag också hört barnpsykologer uttala sig om. Och det gör att barnen ofta får väldigt stora problem tex vid skillsmässor. Jag frågar ofta om mina barns åsikter, med är mycket tydlig med att jag vill veta vad de vill så att jag kan ta hänsyn till det när JAG sedan bestämmer. Jag tror att det är vad många föräldrar menar att göra när de frågar men de missar i tydligheten i sista ledet och barnet känner sig överkört när de svarat och sedan blev överkörda för att de vuxna bestämde annat.
Skrivet av Sofia*
Men...
... det är väl inget fel I SIG att fråga ett barn om det vill gå, åka vagn, dra vagn, ha röda eller blå byxor? Problemet uppstår väl först när man ger barnet beslutanderätt om sånt man faktiskt innerst inne INTE är beredd att lämna ifrån sig? Jag vänder mig starkt emot den här synen på barn som asociala troll som måste ha benhård konsekvens för att fatta hur det fungerar ihop med andra. Barn är smartare än så. Jag vill hellre sätta gränser kring mig själv och min egen ork och lust än kring barnet faktiskt. Det är skillnad och bra mycket ärligare.
Skrivet av Betula
Fast felet är väl att man lämnar
över en massa beslut till barnet och att det blir jobbigt för dem att bestämma sig. Hellre då att man säger \"sätt dig i vagnen så går vi\" och den dagen barnet säger \"nej jag vill gå2 så säger man \"okej\". Dessutom så har riktigt små barn svårt att förstå skillnaden mellan den gången de får bestämma och den gången de måste sitta i vagnen för att det är superbråttom. Jag tycker bara man ska lämna över beslutanderätten för sådant där man alltid är beredd att avstå den, inte bara där man kan tänka sig att barnet får bestämma idag. Då blir det förvirrat. Och konfliktfyllt. Sedan när barnen blir äldre kan det funka bättre.
Skrivet av seven

Fast det är inte min erfarenhet
Jag har ju bara mina egna erfarenheter av just mina barn, men jag tycker inte de har haft svårt att förstå varför A gäller ena dagen, B nästa... Ibland får man äta middag framför tv:n därför att maten är lätthanterlig. Nästa dag är det couscous och då går det inte. Ena kvällen kan man ha vattenbus i badrummet och mamman kanske till och med deltar - nästa kväll är det snabbtvätt som gäller och inga sjöar - för då är morsan dödstrött. Jag tycker det vore sorgligt om de skulle få avstå från vattenkrig ALLA kvällar bara för att jag inte orkar NÅGRA av dessa... Sen är det självklart att jag är lyhörd för mina ungar så att jag ser och förstår när egen beslutanderätt inte tillför något positivt eller bara förvirrar. Dessutom är vi ju fler i familjen och alla måste ju jämka för att vi ska kunna leva ihop.
Skrivet av Betula
Du har helt rätt och jag anser
att de föräldrar som inte vägleder sina barn låter bli att ta sitt föräldraansvar. Förr eller senare stöter de på folk som inte accepterar att just de får sin vilja fram i alla lägen och det är inte snällt att inte lära barnen det sociala samspelet och respekt hemifrån.
Skrivet av Elisha
barn behöver
regler och gränser! De testar ju, och de behöver känna tryggheten i att veta vad som är tillåtet och inte osv. Känna att de kan få vara barn! Lagom av allt.
Skrivet av Turtle, i kaoset

Jo Betula
Det är precis det som man gör fel. Barn ska inte behöva fundera ens över att ta sånna beslut. Det är just det som är problemet. DU som vuxen bestämmer detta och barnet kan ägna sin tankeverksamhet till annat.
Skrivet av Tonårsmamma på besök
Precis Sofia*
Och just vid skillmässor får många vuxna dåligt samvete och för över detta på barnen, just med att överlåta beslut. Regler och gränser är vad som fattas. Och det är inte att köra över dina barn när du bestämmer. Tvärtom så gör du barnen en stor tjänst med att ta rollen som den beslutande.
Skrivet av Tonårsmamma på besök
Haha
Jag kan bara skratta när jag läser såna tvärsäkra påståenden. Varför ska jag bestämma om vagn eller inte för mitt barn, om det faktiskt inte spelar någon roll för mig just den gången? Jag tycker din inställning speglar en konstig attityd till barn som individer - de är också personer med rätt till integritet och åsikter. Även om de förstås behöver lotsning.
Skrivet av Betula

Jag blir trött...
... på att det aldrig någonstans i debatten verkar finnas några mellanlägen. Att respektera och efterfråga sina barns vilja och argument är INTE samma sak som att låta bli att vägleda dem! Lars H Gustafson har uttryckt det bra: barnet är kapten på sin egen skuta, föräldern är lotsen när vattnen och förhållandena blir för svåra.
Skrivet av Betula
Håller med dig och Lars H Gustafson
Jag håller helt med dig, både det du skrivit här och längre upp. Jag sätter gränser kring mig själv och vad jag trivs med, samt kring sådant som barnen inte förstår konsekvenserna av, som tandborstning, godisätande och läggtider. Vilka kläder och vilken frisyr de ska ha, hur mycket mat de ska äta, m.m. har de utmärkt väl kunnat bestämma om själva länge.
Skrivet av ullen61
Jag har inte läst den boken...
...men vem bestämmer när vattnen och förhållandena är för svåra? Jag tycker självklart att det ska finnas ett mellanläge och barn växer av att ta egna beslut och få eget ansvar men som sagt så måste det vara beslut av den grad de kan hantera och av den grad så jag som förälder känner att det är ok. Men barnen ska inte få ta över, det ska inte behöva bli en ständig kamp om alla beslut, någonstans ska föräldrarna säga \"punkt slut\" och det får barnen acceptera. Vem har sagt att man ser på barnen som asociala troll för det? Att skaffa barn innebär en massa uppoffringar men jag hör alltför många föräldrar som gnäller att de aldrig hinner med sig själva pga barnen och då har det ju blivit fel. Hur ska man då kunna vara en bra förälder? Sedan är jag en förespråkare av att vara konsekvent och att vi ska visa varandra ömsesidig respekt.
Skrivet av Lena

Beslut efter ålder
JAg kan hålla med Betula om att det naturligtvis finns saker som barnet själv kan bestämma. Vill man ha vantarna på sig eller ska de ligga i fickan? (Jag tar beslutet att det är vinter och vantarna ska med ut, men om de ska vara på eller inte är barnets). Saker som bara rör barnet ska de naturligtvis själva besluta om, men då måte också jag respektera deras beslut. Fel blir det när man säger \"Ska vi gå hem nu\" och barnet säger nej och den vuxne svara \"jo det ska vi\". Eller när man frågar 10 åringen \"vad ska vi göra på semestern\" och därmed överlämanr åt barnet att hitta på något som passar hela familjen. Det den vuxne vill veta är ju snarare \"Vad hade du velat göra på semestern\". Att ta bslut är svårt och det behöver man öva sig i. Men enligt barnpsykologerna jag har hört så handlar det mycket om att vå generation inte fick ha åsikter eller besluta någonting. Pappa till och med bestämde att nu är det paus och alla ska kissa oavsett om ni är kissiga eller inte! Eftersom många av oss inte övades i att ta beslut kan vi itne det och lämnar därför över det (på gott och ont, vi vill att våra barn ska få vara med och bestämma) till våra barn. Som vanligt är lagom bäst och föräldraskapet en mycket svår balansgång!
Skrivet av Sofia*
Trött på vad? Jag skrev inget
om att inte låta dem få vara med, bara att man måste ta sitt ansvar och det gör man inte om man inte sätter gränser och vägleder. Man hör faktiskt föräldrar som styrs av 3-åringar. Det suckar jag däremot över. Vi försöker alltid att komma fram till det som alla är nöjda med, men i vissa lägen måste vi styra eller sätta regler, det är ju bland annat det vi finns till för. Jag ser inte min uppgift som endast att se till att det finns mat på bordet, utan också att lära dem det som behövs för livet i övrigt. Vi säger sällan nej utan förklaring varför och därför vet barnen att vi inte säger nej om vi inte har anledning till det. De har stor frihet och tack vare ovanstående har de heller aldrig missbrukat den, för de vet att vi är flexibla så långt det går.
Skrivet av Elisha
Du har hajjat och det
går inte att missförstå dig om man inte vill. Jag känner så många som har de här ständiga bråken och tjatet och gud vet vad. Varför inte vara konsekvent från början, flexibel där det går, lära barnen argumentera sakligt och ha respekt som grund? Är det så himla märkvärdigt? Vi har kört så och vi har än inte haft några tonårsproblem av större vikt trots att äldsta är snart 18 år. Vi diskuterar alltid igenom saker innan vi kommer fram till beslut om det är sådant som inte är uppenbart och både vi och han är nöjda med det.
Skrivet av Elisha

Skratta på du Betula
Så ses vi i tonårssnacket sedan. Men då vill jag inte läsa att du har problem med dina tonåringar... ;) Det är inte fel att lyssna på de med mer erfarenhet, och det tror jag nog att jag har mer än vad du har. Har sett många småttingar växa upp utan gränstagande föräldrar, och nu är de odrägliga tonåringar. Så lycka till med din tro du. Jag bara försökte ge dig lite tips. Men man kan ju inte nå fram till alla.
Skrivet av Tonårsmamma på besök
Vilken attityd!
Du tror alltså på fullt allvar att barn som behandlas som individer med integritet blir odrägliga som tonåringar? \"Råd\" från någon som använder en så överlägsen ton är för övrigt svårt att ta till sig, vad det än gäller. Ödmjukhet?
Skrivet av Betula
Har en tonåring
Jag har haft en tonåring (nu 25) och har en nu (14). Jag har haft samma inställning till regler som Betula och har inte haft några större problem med någon av barnen i tonåren. Såvitt jag har läst sätter dessutom Betula gränser, men inte kring sådant som hon upplever att barnet mycket väl kan bestämma om själv. Det är en väldig skillnad mellan att inte sätta gränser alls eller sätta enbart några få gränser som man anser nödvändiga.
Skrivet av ullen61

Jag tycker jag framför ett mellanläge
Jag tror att man gör det enkelt för barnen (små barn)genom att i de allra flesta fall säga: sätt dig här, detta har vi till middag, vill du ha ett äpple? (inte \"vilken sorts frukt vill du ha?) Sådana där frågor är inte så viktiga för barnen och de är inte missnöjda med att man bestämmer. Men om man frågar FÖR mkt, Var vill du sitta vid bordet idag? vad vill du äta? osv så kan barnet faktsikt känna det som en beslutsbörda och i vilket fall så tar det tanke kraft av dem som de kunnat lägga på annat. Den dagen de är tillräckligt stora och det är viktigt för dem säger de till själva: jag vill sitta här (det går itne det är pappas plats), jag vill ha annan mat (detta är middagen idag), jag vill inte ha äpple jag vill ha banan (okej här är en banan).
Skrivet av seven
OJOJOJOJOJ tonårsmamma på besök
Reser mig nästan upp och hurrar!!! Tack för ditt inlägg, skriver under på vartenda ord. Det finns alltså fler som känner/tycker som jag i fråga om barnuppfostran. Blir beklämd när jag ser hur vissa småbarnsföräldrarna springer och \"smörar\" för sina små med ett påklistrat leende och låter de små styra och ställa med allt tills ungen blir alldeles förtvivlad och storgråter eller skriker. Varför, varför VARFÖR har det blivit såhär???
Skrivet av Mamma till fyra barn
FAN OCKSÅ!!!
Det här inlägget hamnade fel. Det ska högre upp. Hoppas du läser det, tonårsmamma på besök.
Skrivet av Mamma till fyra barn med inlägg som hamnade fel...

Men
Men det gäller ju att vara konsekvent. Barn behöver det.
Skrivet av Mamman
Ja jag läste
Och jag är med dig i vartenda ord! :)
Skrivet av Tonårsmamma på besök
Jag tror att du underskattar...
barns intelligens om du tror att de blir förvirrade av att ibland få bestämma själva om de ska gå eller sitta ivagn men inte alltid. Skulle inte ett barn förstå \"idag måste du sitta i vagnen så att vi hinner med bussen\"?
Skrivet av Pepparkakan med 3 grabbar

Barn med bestämmanderätt.

Curlingpappa och Stalinmamma

Ja, en handbok hade inte varit helt fel.

Vi har glidit

Många föräldrar vet inte hur man gör

Precis.

Barnen missar annat också

Hur i hela friden

Spännande små fel

Frågor och åsikter

Men...

Fast felet är väl att man lämnar

Fast det är inte min erfarenhet

Du har helt rätt och jag anser

barn behöver

Jo Betula

Precis Sofia*

Haha

Jag blir trött...

Håller med dig och Lars H Gustafson

Jag har inte läst den boken...

Beslut efter ålder

Trött på vad? Jag skrev inget

Du har hajjat och det

Skratta på du Betula

Vilken attityd!

Har en tonåring

Jag tycker jag framför ett mellanläge

OJOJOJOJOJ tonårsmamma på besök

FAN OCKSÅ!!!

Men

Ja jag läste

Jag tror att du underskattar...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information