Råd..

Råd..
Skrivet av	p
Och bollar lite. Är helt j***la rådlös inför det exet håller på med. Slut och trött och förbannad, och totalt rådlös och vet inte hur jag ska hantera allt snart! Blir tokig! Har skrivit här tidigare, och orkar inte dra nån story igen. Fick mycket bra stöttning härifrån och hoppas att nån minns mig. Exxet skickade sms förra torsdagen där han skrev att han skulle ta kontakt med familjerätt, jag har fått bokstavligt sitta på händerna för att inte ringa upp honom och säga att "Jag kommer med barnen dit och dit, så kan du träffa dem en timme eller två!" Barnen, 9 och 6 år, mår mycket dåligt av det som sker! Svarade honom enbart med att "Vad bra!" Kan inte ha nån som helst kontakt med honom då han inte fungerar som normala människor gör. Har byggt höga, höga murar kring mig själv för att överhuvudtaget orka! I fredags kom det nytt sms där han undrar "varför får inte jag träffa barnen, jag undrar faktiskt för jag förstår inte det!" Jag svarade inte för det är inte mitt problem och inte mitt ansvar att _återigen_ försöka förklara. Det accelererar nu allt..Det är jobbigt och stjäl min kraft och energi och barnen, åh barnen far så illa av allting! F***n på ren svenska! Idag ringer han. Vill träffa barnen och ge dotter present som fyllde år igår. Barnen hos barnvakt då jag är upptagen varje torsdag vilket han vet! Jag frågar varför han inte kunde ha skickat present, samt att jag ju inte släpper in honom i mitt hem mer (vilket ha vet!). Han blir arg och börjar skrika okvädingsord över mig igen! "Du är dum i huvudet, hur klarar du barnen, du är dålig, du är ju helt sjuk..bla, bla, bla" Jag säger att han kan träffa dotter där hon är nu. Han får adress och HAN FRÅGAR INTE ENS VART ELLER VEM HAN SKA HEM TILL! En mycket god väninna till mig med dotter är det som är barnvakt. Ringer henne, hon vet läget och ställer upp. Han kliver in hemma hos dem som ingenting, sätter sig i deras soffa, pratar och går på hos en människa han aldrig har träffat!!! Han ger dotter present, en gammal mobiltelefon! Inte inslagen ingenting. Nu har han återigen träffat dotter men inte son och jag är så förbannad för han kränker både mig och dottern! Får faaan ingen ordning på nånting och barnen far så illa! Försökte säga det till honom i telefon, jag sa att "barnen mår inte bra" Varpå han svarade att "det är ju inte så jävla konstigt när de har en morsa som du!" F***N säger jag bara. Jag lät honom träffa dotter för att han inte ska kunna säga att han inte får träffa barnen men det känns faaan så fel allting! Jag är trött på att han ska ringa när som och hur som. Hade dotter varit hemma ikväll hade det blivit nej. Jag är trött på hans flackande, duttande, hans lögner och manipulationer och JAG VET INTE HUR JAG SKA AGERA LÄNGRE!!!!! Jaghar gjort som familjerätten sa till mig, avvaktat, lagt ansvaret på honom vad gäller umgänget men det fungerar ju för sjutton inte! Han tar inte de kontakter som krävs för att det ska bli bättre, han fortsätter i samma stil. Jag har sagt nej, inte svarat på vissa sms, sitter passivt och har försökt vänta in hans agerande. Han sa idag att han har ringt till familjerätt idag..Det tog honom en vecka att agera kring det. Jag är trött och det här blev nog snurrigt och rörigt, ha överseende. Fråga om det är nåt.
Svar på tråden: Råd..

Jag tycker du ska avvakta
tills dess att du kommer till familjerätten. Väl i familjerätten kör du ditt race. Du dikterar dina krav: 1. Han ska träffa båda barnen, om han träffar barnen. 2. Ni ska vara helt överens om klockslag plats för lämning och plats för hämtning. 3. Om det ska bli fortsättning måste han hålla sig till den överenskommelsen - och nästa möte bestäms på familjerätten. De två sista kraven är ingenting familjerätten ska invända mot. Tvärtom, det är ett fullt rimligt krav med tanke på situationen. Det första kravet kanske du får slåss med, men du har ju starka argument. Jag letade mig bakåt och försökte läsa på vad som hänt tidigare. Jag håller med dig - din situation är helt ohållbar.
Skrivet av Wallander
tack..
ja det är en ohållbar sitation. Idag ringde jag familjerätten, orkar och kan inte ha det såhär mer. Tid för samtal ska skickas hem till mig och jag tycker att det ska bli skitjobbigt samt Nu är det stopp på det här, på ett eller annat sätt. Nu måste han faktiskt åtminstone ta och försöka skärpa till sig och se till barnen!!! Är så trött och slut efter allt som varit och är. Hon på familjerätten lät bra, det var henne jag pratade sist med, hon som sa att jag skulle avvakta och lägga ansvaret på exet. Hon förstod att jag inte kan avvakta mer, och hon har ju också sett att inget sker från pappans sida. Jag ska ha ett förslag att komma med när vi ska träffas, på hur jag önskar att umgänge ska se ut! Önskan vore ju en normal pappa som åtminstone skulle kunna ha sina barn varannan helg! Nå, önsketänkande. Nån som har tips hur ett umgänge skulle kunna se ut, efter alla påfrestningar som är. Umgänge med kontaktperson, men hur ofta nu i början? 1 ggr i månaden kan jag känna skulle vara nog nu, inget har fungerat hittills och återigen börja med ett intensivt umgänge som sen..inget blir, det skadar barnen mer! Tankar?
Skrivet av p

Avvakta
Han har redan ställt till så mycket, så ge honom inte chansen igen. Familjerätten har situationen klar för sig och ni kommer snart dit och kan ta tag i det. Dina ultimatum är helt okej, fast jag skulle nog välja att tillägga att umgänget ska fastställas i en _muntlig_ överenskommelse och inte från gång till gång. Skriver ni ett avtal nu så är du och barnen bunda av det, men inte han och inget är vunnet. Vill han ha ett umgänge med sina barn får han sköta det regelbundet, annars inte, helt enkelt. Försök få familjerätten med på att om han inte sköter detta, så är det slut med hela umgänget eftersom barnen mår dåligt annars. En gång i månaden låter sällan. Varannan helg verkar vettigare om det ska bli en fungerande relation. Inte sova över då kanske om det är så att en kontaktperson krävs. En prövoperiod på två månader och en ny tid hos familjerätten bokad för uppföljning innan ni går ut därifrån. Lycka till!
Skrivet av Malinau
hej
jag kommer inte svara i telefon när jag ser att han ringer! Han ska inte få behandla mig som han gör mer. Ska vi inte skriva ett avtal utan enbart ha det muntlig via familjerätten eller hur menar du? Tanken med en gång i månaden till att börja med, är ju just detta att barnen far så illa just nu och de har ju inte träffat sin pappa speciellt mycket den senaste tiden. Och om jag känner pappan rätt så kommer han att föreslå 1 ggr i veckan och bla, b la, bla igen. För att därefter kunna ha övernattningar osv, osv - det som fungerar när man har en normal pappa till sina barn. Syftet med möte på familjerätt är ju att få igång ett umgänge, _vad_ det sen ska leda till, dvs formen, är inte klar ännu. 1 ggr i månaden, kanske är det för lite sen men JUST NU till att börja med..? Måste få bolla tankar här för det är så ohållbart detta som pågår. Har ringt till barnpsyk så att barnen får hjälp med alla sina känslor kring det som sker, för de mår inte bra! Inte jag heller mår bra, men pappan mår säkert jättebra och det är ju det viktigaste ironi Om jag låter trött, slut och bitter så beror det på att jag nu börjar bli helt utmattad av allting! Ditt förslag om prövotid låter bra, det ska jag ha med mig när vi väl kommer till familjerätten. Visst är det skit att det ska bli såhär när man separerar!! Usch. Tack för råd och stöttning här, behöver det!
Skrivet av p
Så här menar jag
Skriv inte ett avtal om det inte är starkt tidsbegränsat, typ max tre månader. Grejen är nämligen den att både du och barnen är bundna till detta, men inte han som umgängesförälder. Det innebär att han kan strunta i det som det passar honom, men om du av någon anledning behöver avbryta försöket för att barnen mår dåligt, så kan det uppfattas som umgängessabotage och ligga dig till last. Jag förstår att du inte vill ha så ofta med tanke på hur han beter sig. Samtidigt tänker jag att en gång i månaden är så sällan om barnen ska kunna bygga upp en trygg relation med pappan, vilket det ju tydligen inte har idag. Dessutom tvingas han bekänna färg bättre om det är oftare. Fast var öppen för förslag och fundera igenom det utifrån vad du tror passar dina barn. Lite hjälp från barnpsyk är ju lysande. Bra initiativ! Det är helt okej om du är arg, bitter och besviken. Vem skulle inte vara det? Så länge du förmår vara konstruktiv och jobba framåt. Ilska är en kraft man kan använda på ett positivt sätt också. Skit är det verkligen att det ska behöva bli så här!
Skrivet av Malinau

Liten varning bara!
Även om man inte skriver att avtal är man väldigt bunden och har en del att förklara om man inte följer överenskommelsen. Diskuterade detta med en advokat i samband med en del problem jag hade och hon rekommenderade starkt att jag inte skulle dra ned på umgänget för jag skulle få en hel del att förklara som hon uttryckte sig.
Skrivet av Lilly7
Fast...
...så klart mindre bindande än att ha ett skriftligt avtal. Men kanske du kan lägga in någon klausul om att \"om inte detta och detta fungerar så ska vi göra si eller så\". Då håller du ju en dörr öppen sas.
Skrivet av Lilly7
Det är sant
Skillnaden är att om man har ett skriftligt avtal så kan det användas i ett rättsligt spel, det kan inte ett muntligt. Och i det här fallet verkar ju familjerätten vara så väl insatta att de skulle ha förståelse så länge mamman gör rimliga saker. Detta är inte heller under pågående utredning, så då är väl samtalen i familjerätten sekretessbelagda och kan heller inte användas i något rättsligt efterspel? Det kan däremot ett avtal göra eftersom den part som vill använda det har en kopia. Eller har jag fattat fel? Hm...kan inte låta bli att tillägga att den som inte tar sig an överenskommet/avtalat umgänge också borde kunna ställas till svars för umgängessabotage. Denne sabbar ju för barnen...
Skrivet av Malinau

Du verkar vara...
...mycket mer kunnig än mig här. :-) Ville bara förmedla vad jag fick höra av advokaten så det inte blir något knas med det hela!
Skrivet av Lilly7
Håller med om det sista!
Knäppt att det bara är bf som är skyldig att följa avtalet. Barnen blir ju ledsna när mamma/pappa inte dyker upp som avtalat.
Skrivet av Lilly7
Muntliga avtal är inte mindre bindande än
skriftliga, bara så oändligt mycket svårare att bevisa ... för alla parter.
Skrivet av Inki

Deär det första
gången vi ska på samarbetssamtal. Ska det skrivas genast där och på plats eller ges muntligt? Jag oroar mig mycket för vad som komma ska och för att barnen ska fara ännu mer illa av det som är. Jag har ingen fundering på att dra ner nåt umgänge, för det finns ju inget umgänge alls som det är idag. Jag behöver ha ett konkret förslag att lägga fram, typ: \"Såhär och såhär, bla, bla, bla\" Måste vara tydlig med exxet och sätta gränser för hans agerande. Vill inte heller att han ska ha barnen ensam, har är såpass opålitlig i sitt handlande och jag måste få fram på ett klart, enkelt och tydligt sätt varför jag anser det. suckar djuuupt Det här är så jobbigt och tröttsamt. Tack alla ni för svar.
Skrivet av p
Skriv ner innan
Först av allt vill nog personalen in familjerätten bilda sig en uppfattning om situationen utifrån bådas syn på saken. Kan vara värt att säga att man ibland får stå ut med att höra den andre komma med direkt lögnaktiga saker samt inte minst påhopp. Låt honom (i detta fallet) hållas i så fall. Låt honom inte provocera dig. Lägg fram din bild lugnt och sakligt. Bemöt lögner förstås, men lugnt. Skriv gärna ner de saker du vill ta upp och ha på ett papper du har med dig. Att vara förberedd och ha stöd i en minneslapp är oftast bra eftersom det för de flesta är ganska nervöst att sitta där. Sedan är det ni som ska försöka hitta en lösning. Går inte det så smidigt så kan familjerätten komma med förslag som ni får ta ställning till. Alltså är det som du skriver bra att ha tänkt igenom innan vad du vill. Jag antar att det du vill är att diskutera hans ansvar för barnen och vad det innebär. Regelbundet umgänge inte minst, eller hur? Ska du kräva en kontaktperson för att han är oansvarig så är det bra om du tänkt igenom dina sakliga argument. Även om det gäller honom som person, försök vara saklig. Du vet säkert hur jag menar. Nej, det är svårt att dra ner på något umgänge som inte finns... suckar med dig
Skrivet av Malinau
Rent strikt juridiskt
så blir det så. Endast när det gäller fastighetsaffärer är muntliga avtal bindande. Om jag lovar dig att köpa din bil för 3 miljoner och skakar hand på det, kan jag ångra mig när som helst. Om din bil vore en gammal Simca skulle jag dessutom kunna strunta även i ett skriftligt avtal eftersom det med största sannolikhet skulle anses oskäligt. Bevisproblemet är ett tungt vägande skäl till detta. Det är också därför jag skulle dra mig för att skriva ett avtal i dettan läge om jag var \"p\", dock självklart efter att ha inhämtat råd från min advokat, just för att inte sätta onödiga bevis i tassarna på fel person.
Skrivet av Malinau

Råd..

Jag tycker du ska avvakta

tack..

Avvakta

hej

Så här menar jag

Liten varning bara!

Fast...

Det är sant

Du verkar vara...

Håller med om det sista!

Muntliga avtal är inte mindre bindande än

Deär det första

Skriv ner innan

Rent strikt juridiskt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information