Tvillingar och trots

Tvillingar och trots
Skrivet av	c m Niklas o Viktor
Hej Nu behöver jag höra från er rutinerade tvillingmammor. Hur har ni det med trots och rivialitet i er familj? Jag håller på att ruttna ihop på Viktor just nu. Han är extremt kontrollerande och pushar hela tiden för att testa gränser. Han trotsar och står i och försöker bestämma allt inklusive när solen går upp och ner och passar det inte får han ett raseriutbrott av det mer imponerande slaget... Precis som de flesta runt 2-3 år. Men nu har han ju en bror i samma ålder... suck... Oftast handlar det om att V ska, men absolut inte Niklas. Han och pappa ska sitta vid matbordet men inte jag och Niklas. Han ska hålla mamma i handen men inte Niklas. Han ska göra allt och slåss till sista blodsdroppen för att hinna först och före att trycka på knappen, öppna dörren, släcka lampan eller vad det nu är. Alltihop under ett evigt gapande! Jag känner varje dag att jag är väldigt nära att handla på ett sätt som inte BRIS skulle vara speciellt imponerade av. Och så stackars Niklas med sitt blida undanglidande sätt som hela tiden blir undanputtad av en buffel, som blir ledsen när Viktor blir hysterisk, men som samtidigt också vill själv och kan själv. Jag försöker välja mina fighter med Viktor (ja båda faktiskt), inte göra en stor affär av allt men samtidigt värna om Niklas och hans plats. Ibland är det lättare att inte låta någon trycka, öppna eller vad det nu kan vara men då blir ju båda tokiga istället. Annars är det stenhårt varannan gång som gäller. Och vad gäller hålla handen kan de ta varsin eller låta bli... Generellt är jag nog ganska tuff mot Viktor men va f-n han är ju envisare än en röd gris! Det är en sån svår balansgång tycker jag... Hur har ni det? Hur hanterar ni situationen?
Svar på tråden: Tvillingar och trots

Skrattar igenkännande, förlåt ;-)
Kunde vara min Signe för 6 månader sedan som du skriver om. Har inga tips, tror att det är nått man ska genomlida. Kanske för att uppskatt lugna perioder tex som vi har det nu. Jag var också rätt tuff mot Signe under hennes trotsmånader (ca 2 månader). Visade tydligt att så uppför man sig inte. Verkar som om känslorna rusar i kroppen på de små när det trotsar. Tyckte synd om henne för det var upp och ner hela tiden. Kram från oss
Skrivet av Maria m Signe & Astrid
Känner igen
Har inget bra svar, bara hur jag gjort (mina är nu 11 år) . Jag har en av varje såatt säga :) men det jag gjorde och gör är att kan dom inte samsas och komma överens så får ingen, Det som är viktigt är att du är konsekvent ALLTID annars så \"vinner\" ju den starka i längden, ska det vara varannan gång så ska det också vara det, hur mycket den ena än skriker ( Min ena var hemsk, lade sig ner och gallskrek, ellr slog sin syrra). Du ska inte behöva fajtas med något barn, det är ju faktiskt du som bestämmer och sätter upp reglerna. Nu bråkar ju mina fortfarande, men det gör väl alla syskon? Dom löser sina konflikter hyfsat bra, men visst ibland blir jag galen. Mitt bästa råd är som sagt att du är konsekvent, det är DINA regler som gäller
Skrivet av gretchen

Tack
Jo så är det, det går i perioder, han var bättre ett tag innan sommarn men just nu slår V alla rekord. Just som du säger så vet han inte ens själv vad han vill ibland. Hela hans kropp blir som en boll av frustration och då kommer han inte ens ihåg varför han blev så arg bara att han är jättearg. Ska stanna hemma men samtidigt föja med, men hur det än blir så blir det fel... Då biter jag ihop ett tag till innan jag säljer honom på Blocket och hoppas att det blir bättre!
Skrivet av C m N o V
Tack
Jag har ju också en av varje och det känns som om det är en stor del av problemet för N viker sig ju gärna när V stormar fram. Jag försöker att alltid vara konsekvent och just som du säger: kan ni inte enas-- så får ni inte alls. Jag är nog generellt ganska tuff emot dem, speciellt V men om jag inte är det blir det sju gånger värre. Han behöver verkligen begränsas. Just nu handlar det så om att testa gränser för honom. Så jag sätter dem lite snävt, du vet sikta mot stjärnorna för att åtminstone hamna i trädtopparna. Tack för ditt svar!
Skrivet av C m N o V
Jag är nog
lite nanny-mamma i det avseendet, rätt sträng alltså ;) (jo, 7-åringens kompis sa det nån gång att \"du är en ganska sträng mamma!\" s) Här är det iaf också varannan-gångs-principen som gäller. Tur det finns många dörrar att öppna på väg till dagis ;) Bråkar killarna om leksaker får man ibland gå in och medla (om Oliver får köra bilen nu så får Gabriel köra den sen - Oliver först, Gabriel sen!) - funkar ofta. Funkar det inte, ja då åker leksaken de bråkar om ut. Emellanåt är hallen mer eller mindre full med grejer som åkt ut ur lekrummet s Samma vid matbordet. Äter man inte utan bråkar-busar åker man ut själv till vardagsrummet tills man sansat sig. Det är sån röra ändå med fem ungar runt bordet... Men överlag så är killarna här väldigt måna om varandra. De ser till att den andre också får saft, också får plats vid matbordet, i vagnen eller vad nu aktiviteten gäller. Så jag har väl inga egentliga tips - förutom att ta striderna och hålla ut, det tror jag lönar sig i längden och faktiskt gör barnen tryggare. Jag har ju fått så fantastiskt OLIKA barn, alla fem :), och den äldste är en sån som kräver MYCKET tydliga gränser och konsekvent föräldraskap, medan flickan som nu är sju är precis tvärtemot, började gråta om man sa \"nej\" lite för snabbt, och i princip alltid dragit upp sina egna gränser, henne har man inte behövt \"uppfostra\" nåt alls jämförelsevis. Men som sagt tvillingarna har inte utmärkt sig på det sättet. Ja förutom att Gabbe emellanåt har för vana att drämma till Oliver och Cornelia när han tycker sig förfördelad, men det jobbar vi på när det poppar upp, förhoppningsvis ger det sig med tiden. Och så Cornelia å sin sida som bara älskar att reta storebrorsorna, sitta och nypa dem i benet med ett illmarigt leende när de ser TV... men lite syskonbråk hör ju till! Men håll ut, snart har de börjat skolan och flyttat hemifrån! ;)
Skrivet av marikamfem

Mitt svammel om trots...
jodå, det har varit väldans jobbigt ett tag. Vi är inne i en något lugnare fas för närvarande (marginellt lugnare). Det är hela tiden balansgång tycker jag. När är det värt att ta strid, när är det läge att lirka sig ur situationer. Konsekvent måste man ju självklart vara och det är jag. Då får det väl gråtas och skrikas hur mycket som helst om jag har bestämt något som inte passar. Men sen finns det ju mindre \"viktiga\" saker...Ja inte är det lätt, inte. Rivalitet...jodå...det finns det också. De bråkar om allt ifrån vems mamma eller pappa vi är till att de slåss om \"låtsas-saker\"... Häromdagen lekte de nånting och de låtsades...Eric hade en låtsas-kaka, alltså en helt osynlig....den tog Louise från honom och stoppade i munnen (mums) då blev han hur arg som helst och tog i hennes mun och stack in fingrarna för att ta tillbaka \"kakan\".....Jösses!!! Ibland blir man bara så trött. Det är svårt att veta hur snabbt man ska gå in och medla vid bråk också tycker jag. Ibland löser de saker jättebra själva men nästa gång blir det vilda slagsmål. Nåja, skönt iallafall att höra att det inte bara är mina vildar som trotsar och står i.....
Skrivet av Anna-Lena m. Louise&Eric 030201

Tvillingar och trots

Skrattar igenkännande, förlåt ;-)

Känner igen

Tack

Tack

Jag är nog

Mitt svammel om trots...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information