Mitt bonusbarn

Mitt bonusbarn
Skrivet av	thessis
är snart 8 år, hur gör ni med mat, Han får nämligen aldrig lära sig att äta nått nytt hos sin biomamma kör bara på enklast så. Vi försöker altinera o många gånger så tycker han det är gott, men är det nått "nytt" som han aldrig har sett/smakat ser han livrädd ut, vad göra, tips?
Svar på tråden: Mitt bonusbarn

Här äter man det som bjuds
Har aldrig lagat specialmat åt någon som kan äta allt, alltså finns ingen som helst anledning att krusa. Man äter det som ställs fram på bordet, duger inte det kan man gå hungrig. Det är bara att fortsätta som ni gör, uppenbarligen äter ju ungen det som kommer fram efter tvekan.
Skrivet av Eva-Ley
Vi vill att middagen ska vara...
... en fin och avspänd del av dagen, inte något som kan bli ångestladdat för ett barn. Så vi bråkar aldrig om mat. Vi försöker laga mat som pojken tycker om när han är hos oss, och spara mer spännande rätter för veckan när han inte är hos oss. Skulle ett barn se livrädd ut, skulle jag föreslå att han provsmakar lite, men om han inte vill eller inte vågar, skulle jag låta det vara.
Skrivet av Animisha

man fortsätter
i samma anda med ett leende på läpparna.. å talar om att JAa rätt som det är MISSAR man något JÄTTEGott om man inte smakar.. någon gång var första även för.. makaroner eller hur? :) å så fortsätter man att bjuda nya pryttlar så tycker jag här äts det mesta men ihoppgojsade typ grytor osv e tveksamt men det äts och bjuds det något nytt smakar alla! smakar d fan får man spotta ut :) så kör vi med 5åring och 9 åring 9 åringen levde på burgare med pommes då hon var boende hos biomamman ett tag... så man kan få till vettiga mat ideér även med sånna barn ;)
Skrivet av Ayhanza
Börjar man göra stora saker av ätandet
så skaffar man sig problem. Vi undviker grytor där man inte har möjlighet att peta undan det man inte vill äta och serverar resen bit för bit. Vill man så kan man välja bara potatis/ris/pasta etc. Ingen big deal, det står på bordet/ serveras så får man själv välja hur torftig middag man ev vill ha.
Skrivet av marib
Min ser också livrädd
varje gång det är matdags!! Spelar ingen roll om man ätit det tusen ggr förr. Vi tvingar ingen att äta, men prova måste man göra och då brukar det ofta sluta med...mmm det här var gott!! Men viss mat går inte hem hos barnen och den får man stå över eller göra ngn alternativ (ex sambon älskar kroppkakor, då för barnet ngn annat )
Skrivet av zara

Vi har alltid kört med...
...att man måste smaka, men tycker man inte om det så måste man inte äta upp. Min styvson är också väldigt rädd för nya maträtter, och det är få sorters mat han gillar, men han bor ju hos oss på heltid, så det är inte pga mammans matvanor det är så här. Det har funkat ganska bra, och nu börjar det lossna och han har börjat tycka om lite mer sorters mat (11 år nu). En dag sa han faktiskt \"tänk, när jag nu äntligen har börjat gilla den här grytan, då har ni nästan slutat laga den!\"
Skrivet av Helena V bf 10/11
Ungar är olika!
Barn inom samma syskonskara kan faktiskt vara väldigt olika när det gäller att acceptera nya smaker och konsistenser. Hos oss åt nummer 1 och 2 ALLT redan från början, typ inlagd sill och gravlax redan i treårsåldern. Nummer 3 var fruktansvärt enkelspårig och rädd för allt nytt. Däremot var han en finsmakare på det han gillade, han känner direkt om vi har en ny sorts potatis. Nummer 4, den minste, har aldrig varit överdrivet förtjust i \"barnmat\", vi har otaliga gånger förhandlat om att få en halv portion vuxenmat (till halva priset) på restaurang istället för barnmenyns torftiga utbud. Men han äter inte allt. Visst kan barn lära sig att uppskatta flera sorters mat om de får tillfälle att smaka, men utbud och efterfrågan hänger inte alltid ihop! När jag har kinkiga matgäster (barn eller vuxna) kör jag alltid mat av buffétyp som man kan äta det man gillar och skippa resten.
Skrivet av Sula
Smaka på allt
är vår regel. Utom på sånt som vi vet att han inte gillar. sen försöker vi ha med nåt säkert kort på bordet varje måltid. Tex serverar vi fisk måste han smaka en tugga, men kan sen äta övrigt, tex potatismos och grönsaker som vi vet att han gillar. Men visst anpassar vi maten lite - vi har inte räkfrossa tex för att ta till en extrem när vi äter middag med barn. Ofta försöker jag ha nån relativt nyttig efterrätt också när vi serverar utmanande mat och då gäller tex 2 tuggor= efterrätt. Lycka till!
Skrivet av Bonussan

Skön kommentar! :) imt
..
Skrivet av malva bf 10/1
Viss anpassning
gör vi i den mån att jag försöker separera det som serveras. Så att det inte ligger ihopblandat på tallriken (svårt för mig som älskar grytor och alla slags ihopkok). Sedan gäller det att man smakar på allt och sedan äter man upp det man tycker om. Om vi vet att det är mat som barnen tycker om säger vi att de ska äta upp det de tar till sig, annars är det alltså en smakbit som gäller. Bonusbarnen är det inga större problem med, bara bs kinkar lite med sallad, men han får ta en bit. Sd äter som en häst och älskar sallad. Störst problem har vi med vår gemensamme, som kan titta på maten och säga \"det där tycker ju inte jag om\", trots att han aldrig smakat rätten förut. Sådana kommentarer accepteras inte. Han får smaka först, sedan är det ok att inte tycka om, men då kommer det inte per automatik upp annan mat på bordet, utan han får försöka äta sig mätt på det andra som serveras. Som exempel kan nämnas att han börjat tycka om broccolisoppa, som han inte ens ville smaka på förut. Häromdan blev han sur på mig när jag tog sista skvätten utan att fråga honom. Jag fick helt enkelt dela med mig :)
Skrivet av malva bf 10/1
Förstår inte problematiken
Han äter vad som bjuds hemma hos er..? Ibland tycker han t o m om det fast han inte trodde det från början. Han är inte så förtjust i tanken på att smaka något nytt, men när han väl gör det så är det inga problem? Låter som var och varannan unge? Här har vi ju t o m en kille som faktiskt smakar trots att han är skeptisk... Eller var det bara en känga till biomamman som inte altinerar maträtter på samma sätt som ni? Hon kanske inte har riktigt samma förutsättningar som ni tidsmässigt? Hur många nya maträtter per vecka/månade barn bör man presentera för sitt barn för att inte kritiseras av omgivningen? Jag känner att man kanske söker problem om man hakar upp sig på petitesser. Om man ändrar sin grundinställning och inte letar konflikter hos den andra föräldern kan man själv och framförallt barnet vinna så otroligt mycket. För att inte tala om den egna relationen...
Skrivet av Eina

Läste en artikel
om att introducera nya saker till barn. man skulel enligt artikeln inte introducera helt nya maträtter på en gågn utan kanske en liten ny sak lite då och då. Väljer man tex något nyttavseende kött så kan man servera det till barnet med favoriten pasta. Då kan de välja att smaka men om de inte gillar det äta sig mätta på det de känner igen. Tyckte det lät sunt.
Skrivet av marie
Benägen att hålla med
Vad är problemet och varför har alla problem (verkliga eller ej) sitt ursprung hos mamman? Sverige är väl fullt av barn som är skeptiska till att smaka ny mat, är det konstigt? Och om han ändå smakar, är hans skeptiska inställning då något att haka upp sig på? Min dotter vägrar oftast smaka ny mat helt och hållet, undrar om pappans nya tror det är mitt fel?
Skrivet av Mustardseed
Lyssna på det här då! :0/
Min sambos ex är vegan o har vägrat i alla år o göra ordentlig mat till deras dotter! Vi påpekade detta för många år sen men fick bara slängt i ansiktet att : \"Jag tänker fan i mig inte stå o laga nån mat som inte jag ska äta själv! Hon får väl äta det jag äter!!\" Min styvdotter är idag 13 år, har brutit från mammans matvanor s.a.s och äter kött i mängder!! Även hennes lillebror vägrar äta bara grönt! Innan var hon jätteofta sjuk, såg alltid blek o glåmig ut! Överviktig redan vid 4-års ålder då biomamman inte såg till att hon fick i sig tillskott o vitaminer, utan åt allt gott hon kom över!!!! Hos oss äter hon mer än sin far!! Kan sätta i sig 6-7 potatisar, 2-3 köttbitar, grönsaker etc till middag!!! Vikten är helt \"normal\" idag och hon mår bra! Trots detta så fortsätter biomamman tillaga mat som bara hon äter!! Kanske därför hon \"äter upp sig\" här varannan helg!! :0)
Skrivet av Cayenne

Men det gäller väl alla veganer
och vegetarianer. Är alla de barnen bleka, glåmiga och överviktiga. Eller är det just barnen till separerade kvinnliga vegetarianer som lider av denna åkomma?? Samma sak här... Skulle du gå till angrepp om någon av dina väninnor var vegetarian? Eller är det bara en känga åt sambons ex? Självklart känner ett barn av stämningen som råder. Om man aktivt letar fel hos den andra föräldern för att försöka klassa denna som olämplig så kommer barnet självklart att känna av det. Hur mycket man än hävdar att man man inte snackar skit framför barnet. Tänk om man istället hade inställningen att barnets andra förälder gör på sitt sätt, helt annorlunda från mitt, men med fördelar och nackdelar som allt annat. Som sagt, jag tror att barnet vinner på det, att man själv vinner på det och inte minst att ens egna relation med sambo/make/maka vinner på det.
Skrivet av Eina
Så du tänker på dig själv....
i första hand!? Eller??? Här hos oss så kommer mitt/mina barns behov först! Kan man inte ge sitt barn riktig mat så ska man baske mig se till å få i dem det de går miste om som finns i kött o annan mat! Och det finns tillskott å vitaminer att ta till! Flickan fick inte ens mjölk att dricka för att mamman vägrade dricka det själv! Att bli vegeterian/vegan o allt va de heter ska man (tycker jag!) få välja själv när man blir äldre!!!
Skrivet av Cayenne
Hos oss
äter vi vad det till lagas. Men är det något som barnen inte har ätit förrut så vill vi att man smalkar lite för att se om man tycker om eller inte. Ofta kommer vi fram gemensamt till vad vi ska äta
Skrivet av Jess

Men vadå
Man skulle väl kunna vända på det och säga att man får välja att bli köttätare när man själv blir äldre. Det finns massor av välmående barn som är både veganer och vegetarianer- det låter otroligt okunnigt att tro att det är ohälsosamt för barn att inte äta kött. (och nej, jag är varken vegetarian eller vegan själv)
Skrivet av Mustardseed
Med lite självinsikt så tror jag
att alla föräldrar tänker på sig själva i första hand... Alla beslut som vi tar kring var vi bor, vad vi jobbar med, vad vi äter, våra fritidsintressen etc är självklart baserade på våra egna intressen. Vilket förstås är väldigt sunt. Det är ju vi som är vuxna och ska vara förebilder för våra barn, så självklart ska vi leva på våra villkor och på det sätt som vi vill. En förälder som helt lever för sina barns behov på barnets villkor skulle i mina ögon inte vara någon vidare förebild..? Jag instämmer med Mustardseed, du har valt att vara köttätare - det är inte dina barns val. Men det är ingenting som dina barn kommer att ta någon skada av. Du är den du är och deras förebild som förälder. Om barnet lider/led av allvarlig näringsbrist så hoppas jag att pappan tagit upp det med bvc resp skolan. Om ett barn far uppenbart illa hos den andra föräldern så har man ett ansvar att stoppa det, såsom t ex fysisk eller psykisk misshandel. Om barnet är välmående och problemet bottnar i att man inte har samma livsstil som den andra föräldern, ja då tycker jag att alla vinner på att man själv försöker ändra sina tankebanor. Inte minst man själv.
Skrivet av Eina
Nåja
problemet är väl inte att mamman är vegan i sig. Det går att laga bra mat ändå. Det riktiga problemet verkar vara att hon inte har så bra koll på näringslära, men hur många köttätare har det? Du skulle väl knappast klandra en muslim för att inte ge sina barn griskött? Den här mamman tror uppenbarligen på vegankost och vill leva så. Om din man tyckt att mammans matvanor påverkat barnen väldigt negativt kunde han ju ha pratat med mamman och kanske varit med och sponsrat vitaminer och liknande, eller begärt ett möte på barnavårdscentralen med mamman för att få lite hjälp med näringslära. På dig låter det som att just kött skulle vara boten mot alla bristsjukdomar, men så är ju inte fallet. Jag är glad att dina bonusbarn mår bra idag och att de funnit ett sätt att äta som de mår bra av.
Skrivet av malva bf 10/1

Men hallå!
Ett barn som växer SKA HA tillskott om kött och mjölk INTE finns med i deras kostcirkel! Läs på innan du dömer!
Skrivet av VegoSara
Menat til Mustardseed och Eina! imt
z
Skrivet av VegoSara
Eh? hallå själv
Vad i mitt inlägg motsäger det du skriver? Och vadå dömer? Det är knappast jag utan Cayenne som dömer någon! Jag säger att det finns välmående barn som är vegetarianer och veganer. Barn behöver inte kött för att må bra. Att dricka mjölk öht är ett väldigt kulturellt fenomen.
Skrivet av Mustardseed

Mitt bonusbarn

Här äter man det som bjuds

Vi vill att middagen ska vara...

man fortsätter

Börjar man göra stora saker av ätandet

Min ser också livrädd

Vi har alltid kört med...

Ungar är olika!

Smaka på allt

Skön kommentar! :) imt

Viss anpassning

Förstår inte problematiken

Läste en artikel

Benägen att hålla med

Lyssna på det här då! :0/

Men det gäller väl alla veganer

Så du tänker på dig själv....

Hos oss

Men vadå

Med lite självinsikt så tror jag

Nåja

Men hallå!

Menat til Mustardseed och Eina! imt

Eh? hallå själv

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information