Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ouppfostrade kompisar

Skrivet av seven
Igår hade vår dotter kalas. Flera barn började äta från våra vinbärsbuskar (utan att fråga noterade jag), men de fick gärna äta och det sa jag också. En tjej började kasta vinbär på andra barn. När jag sa åt henne att hon får plocka bär för att äta men inte för att slänga, så fortsatte hon ändå att slänga bär.
Då sa jag åt henne på skarpen att hon inte fick göra så
-joho svarade hon då (två gånger)

Motsvarande även när maken sa åt henne att sluta repa blad från andra buskar och kasta på honom.

Denna flicka är vi inte särskilt intresserade av att ha hem igen. Jag tycker dock att det shcysstaste mot henne vore att prata med hennes föräldrar och säga som det är så att de pratar med henne och hon förstår hur man ska uppföra sig. Då kan hon få komma hit och "pröva" igen. Maken tycker dock att det är jobbigt och riskerar att ge oss ovänner och att det är bättre att bara glida undan och säga att "det går inte att leka idag".

Vi känner inte föräldrarna alls och barnen behöver skjutsning för att umgås. De har precis börjat leka utanför skoltid och varit hemma hos varandra en gång var (hon var likadan då). Vad tycker ni?
Svar på tråden: ouppfostrade kompisar

Jag tycker...

... att ni får försöka ge flickan ett par chanser till. Håll en lugn profil, försök föregripa snarare än att reagera på något som redan skett, då hamnar de så lätt i försvarsposition och trots de små (som jag uppfattar att hon gjorde med vinbären). För er är det kanske självklart vilka regler som gäller, för henne är det INTE det - så fundera igenom vad ni inte vill tumma på och ta ett snack nästa gång hon kommer, redan innan de är igång med leken. Tillsammans med ert eget barn förstås, det handlar ju inte om att peka ut.
Skrivet av    Betula

nja det skulle jag inte göra

dels tycker jag inte det är några stora saker hon gjort, utan mer allmänt dålig på att lyssna kanske... Sen har jag personligen svårt att inte välkommna barn här, oavsett hur de uppför sig. Sonen har ex två kompisar med ADHD som i bland är här o leker. Visst säger jag åt dem, o helt lätt är det inte. har uppmanat sonen att tänka lite extra då han är med de barnen, att de är lite \"busigare\" än andra barn osv. Men att liksom ge dem en chans till på det sättet du föreslsår skulle jag ha svårt för, det blir ju nästan som ett prov du utsätter flickan för på ett rätt otrevligt sätt! Gå igenom vad som gäller hos er, bryter hon det elelr glömmer bort sig så påminn, påminn o åter påminn. Sätt er ner o ta en fika om det händer något, ta upp frågan o säg att i våran familj o hos oss så är det itne OK att ex kasta bär på varandra helt enkelt. Man kan inte skydda sina barn mot deras egna kompisar bara för att de är vilda, bättre att rusta dem!
Skrivet av    mandelblomman

Hej!

självklart skulle det inte vara tal om ngt prov utan mer ett förbättrat beteende. som det är nu så handlar det inte om att skydda mina barn från hennes beteende. Jag vill inte för min egen skull ha ett barn här som inte gör som jag säger när det handlar om hur hon handskas med våra saker. Hon hörde klart och tydligt vad jag sa och dessutom upprepade och både sa emot mig och gjorde tvärtom. För mig var det anmärkningsvärda att hon trots tydlig och upprepad kommunikation gjorde tvärtemot. Jag orkar inte uppfostra andras barn också , det får deras egna föräldrar göra. Det blir helt enkelt för jobbigt.
Skrivet av    seven

Det är nog ett klokt råd egentligen

Men en sådan här grej skulle jag inte komma på att säga - just för att den är självklar. Om man då får en vänlig information och ändå trotsar den, för att sedan få en tillsägelse och sedan en skarp tillsägelse och ändå trotsa det så känns det lite jobbigt. Den viktigaste regeln är väl att man lyssnar på den information man får när man får den på förekommen anledning. jag känner mig gammaldags och gnällig, men jag accepterar faktiskt inte att en 7-åring på besök säger emot mig om vad man får och inte får göra i min trädgård.
Skrivet av    seven

jag tror att jag skulle bli

mycket arg om det hände mig. Speciellt det där att hon helt öppet sa emot dig hemma hos dig. Det har jag inte varit med om, och skulle inte vilja att mina barn gjorde. Det normala är väl att man trotsar hemma och för sina egna föräldrar men mot främmande har man klara spärrar iaf vid 7-års ålder. Jag skulle inte ha låtit henne fortsätta härja utan jag skulle kanske bett henne komma in med mig och tagit ett snack (allvarligt, men inte argt) om att jag absolut inte tycker att det är okej att göra så hemma hos mig. Sedan får hon väl visa nästa gång om något av det jag sagt har gått in.
Skrivet av    höstmamman

Jag också

Håller med. Vi har haft samma problem med sönernas kompisar då det var mindre. det kastades både vinbär och hallon och revs upp morötter! Jag blev skitdförbannad och sa ifrån på skarpen och taladfe även med föräldrarna. Sen blev det bra. Våra grabbar gjorde likadant, dvs spelade boll med lökar som gjorts iordning i en kompost och då sa kompost-ägaren naturligtvis ifrån och killarna fick lägga tillbaka lökarna som var utspridda på en gabnska stor yta. Varför ska man dalta så jävligt med ungar? Aldrig,aldrig att jag skulle sätta mej och fika med nån av ungarnas kompisar och förklara på värsta curling-maner att man inte får kasta folks vinbär etc. Jag vet inte hur gammal flickan ifråga är, men gissar att hon gott nog är stor att ta en tillsägelse! Jag spyr snart på allt daltande med ungar! Ska de inte lära sig att respektera andras saker???
Skrivet av    Grrrr

du någon curlingmamma är jag inte

tvärtom skulle nog folk kalla mig! Tycker inte det är varken mesigt eller daltande att prata med barn utan att skälla ut dem eller skrika! Jag kan förvisso skrika åt mina barn o säga åt både dem o andras på skarpen, men jag försöker att behandla dem på ett respektfullt sätt ändå och _om_ det är ett barn med \"koncentrationssvårigheter\" av något slag- vilket man nästan kan misstänka o som i fallet med sonens kompisar så hjälper en utskällning föga....
Skrivet av    mandelblomman

då kommer du få det tufft....

efter många år som mamma så har jag träffat på många kompisar till mina barn som inte alls alltid gör som man säger eller förväntar sig. Jag har dem med till stranden, till museum, till stugan osv o självklart kanske jag inte \"väljer\" de vildaste barnen med till ex badhuset, men visst får man vara med o \"fostra\" andras barn då man lånar dem! Hur gammal är hon föressten?
Skrivet av    mandelblomman

Eh...

... är det curling att betrakta barn som personer med rätt till ett hyfsat bemötande, ÄVEN om de själva är opolerade pga av bristande erfarenhet? Jag tycker du visar prov på en otroligt intolerant och auktoritär hållning faktiskt. Skriker du på vuxna också som inte uppför sig som du vill?
Skrivet av    Betula

Nu skriver du ju

att hon varit likadan tidigare, men annars tycker jag ofta att just kalas tar fram sämsta sidan hos alla barn! De blir så uppjagade och tokiga att de kan börja kasta vad som helst, tex fikabröd...(har jag varit med om) Jag skulle inte döma ut ett barn efter ett kalas, utan ge henne fler chanser. Med tiden kommer din dotter troligtvis välja vänner som ni trivs med. Så har det blivit hos oss.
Skrivet av    z

Det är möjligt

Att barn inte gör som man förväntar sig är självklart. Men att barn inte gör som man ber dem (eller låter bli att göra vissa saker) när de är gäster i ens hus - det tycker jag bara är tecken på dålig uppfostran. Särskilt som det rör sig om en 7-åring.
Skrivet av    seven

Skönt att höra!

Bra tips också! I det här fallet hade vi kalas och 13 ungar att rodda och massa lekar att fixa, så enskilda samtal var inte att tänka på. Men bra att ha i bakfickan till nästa gång. Svårt att vara allvarlig men inte arg, för när min första häpnad har lagt sig (jag stod nog som en fågelholk när hon sa emot mig) så blir jag väldigt arg.
Skrivet av    seven

Jag föstår vad du menar

Självklart vill man också veta om ens egna barn bär sig ohyfsat åt när de är borta. (även om det inte är roligt att höra så är det bättre än att de plötsligt inte får komma hem till kompisar eller är illa sedda)
Skrivet av    seven

Nu tycker jag du

Mu tycker jag nog tyvärr att du hoppar på \"Grr\".Det framkommer dessutom inte i inlägget att hon/han skriker åt barnen när de inte lyder? Jag tycker att inlägget förespråkar en fstare hållning även om det kanske är lite svårformulerat. Alla har vi olika åsikter och alla vill vi barnens bästa. Eller....?
Skrivet av    M.

Just det här med kalas

Det skriver jag under på! Vår yngsta son som är en lugn och stillsam pojke har varit som förbytt på flera kalas när han var yngre; hoppat i soffan, skrikit \"håll käften\" åt pappan i familjen, lekt dumt och utmanande med levande ljus, hällt popcorn i en lampa etc.etc Det var inte bara han ensam utan några killar till. Vet inte varför det blir så. Tack och lov är han större nu och går inte på kalas längre.
Skrivet av    M.

tja jag skulle också reagera

o det gör jag också då det händer här, men att förbjuda barnet att komma är en annan sak och det skulle jag alltså inte göra.
Skrivet av    mandelblomman

Eller..?

Vad menar du med \"eller?\" SJÄLVKLART vill man barnens bästa MEN jag anser att barn också är individer med rätt till ett respektfullt bemötande, även om de själva inte fattar hur man uppför sig i vissa situationer. Varför ta i med hårdhandskarna på en gång? Varför är det curling att prata?
Skrivet av    Betula

Eftersom min

dotter är så liten och barnen behöver skjutshjälp så behöver jag sannolikt inte förbjuda någonting. Det är bara att säga att \"det passar inte just idag\" så blir det inget. Jag upplever att jag kan styra ganska mkt åt det håll jag vill eftersom det ju finns många fler trevliga kompisar som dottern också vill leka med.
Skrivet av    seven

men om det ställs till sin spets

och hon verkligen vill träffa kompisen-kan ju också bli situationer i framtiden med andra barn- så är det väl inte schysst att slingra sig tycker jag på det sättet. Sonen har som sagt var några vilda kompisar, men jag tycker ändå jag fått det att fungera bra genom att ta mig den tiden o prata med dem. Jag vet att de tycker jag är en sträng mamma men schysst *s*
Skrivet av    mandelblomman

Artiklar från Familjeliv