Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

IUP-

Skrivet av Linda
Individuella Utvecklingsplaner. Skickar ut en fråga som kanske av en del kan anses vara lite kontroversiell. BEHÖVS verkligen dessa??
Måste barn synas in i varje söm hur de utvecklas??
Hade ni velat bli beskrivna på det sätt som barnen blir i dessa?
Utvecklas inte barn ändå??
Jag VET att man inte går efter någon speciell modell, som man gjorde förr, T.ex "i treårsåldern ska ett barn klara det och det" utan att IUP:erna ska vara högst personliga och ställda utifrån barnens egna specifika utveckling. Men vad jag, både i egenskap av förälder OCH pedagog på förskola, frågar mig i bland är varför, för vems skull måste det göras??
Jag skulle kunna tänka mig att kartlägga barnens intressen och förmågor på ett annat sätt för att kunna integrera det i den pedagogiska verksamheten. För det är väl det lite som är tanken? Egentligen??
Jag vet att det är många med mig som ifrågasätter IUP:ns vara eller inte vara. Men på min förskola är det inte många som vågar.. Arbetar på En Reggio-inspirerad förskola där all sorts nytänkande välkomnas, vilket är bra i vissa fall. Men jag hävdar att man ändå måste se lite kritiskt på vissa saker.

Vad tycker ni?
Svar på tråden: IUP-

Vad skriver ni i dem?

Tack och lov har inte grundskolan eller gymnasiet inte krav på IUP - än. Vad tar ni upp i dem?
Skrivet av    Anonym

Det vi skriver

i IUP:n ska vara utifrån ett positivt perspektiv, vi ska hitta barnets starka förmågor, intressen m.m hos barnen. Så här är den upplagd (den del vi skriver tillsammans med föräldrarna på utv.samtal) Vi har även ett samtalsunderlag med massa frågor inom omr. \"pesonlig utv.,social utv., kunskapsutv. och demokratisk utv.. \"HUR har det gått................. VILKA starka förmågor, kompetenser och intressen har barnet......................................... VILKA förmågor, kompetenser, behov och intressen ska stödjas?....................................... VAD ska göras, vilka insatser krävs................ HUR ska det göras, i praktisk handling?................. NÄR ska det ske?............................. VEM ska göra det?................................... Ev. insatser från föräldrarnas sida?................... Annat som är viktigt just nu.................. Detta görs då med alla barn från 1 år och uppåt 1 ggr/termin..
Skrivet av    Linda

tror att IUP

är en sån där sak som lagts på lärarna \'bafatt\' lixom...
Skrivet av    Qanna

Liknar

ett åtgärdsprogram. Det som jag undrar mest över - vad skriver ni på en ettåring? Vilka förmågor, kompetenser och speciellt intressen har barnet? Om nu ett barn är väldigt intresserad och duktig på att suga på nappen - ska ni utveckla det och stödja det då? ;-)
Skrivet av    Anonym

Ja, man kan

ju undra... Dessutom känns det somm att varje IUP man skriver på ett och samma barn upprepar sig från termin till termin. Det som barnet är duktigt på och intresserar sig för ändrar sig ju inte såå dramatiskt liksom, och då känns det som man ska krysta fram ngt bara för att det något ska stå..
Skrivet av    Linda

Jag tycker att det är bra

Nu svarar jag som förälder, inte som förskollärare eftersom jag inte har någon erfarenhet av att arbeta med dem. Som förälder tycker jag att de är kanon. Åtminstone om det är vad jag tror att det är, känner inte igen begreppet. På sonen utvecklingssamtal går man igenom honom och hans utveckling. Vi och förskolepersonalen kom t ex överens om att han behöver hjälp att uttrycka sina känslor, då han har svårt för det (går hellre undan, fryser hellre än säga till att han är kall o s v). Vi bestämmer att vi ska jobba med det (både hemma och på fsk såklart) sen vid nästa utvecklingssamtal ser vi hur det har gått. Hur var han förra gången? Hur har vi \"jobbat\" med honom? Hur är han nu? Jag tror att de är nödvändiga för att förskolepersonalen ska få grepp om barnen. Jag, som bara har ett (eller ja, två då, men ni fattar) kommer såklart ihåg, men att de ska kunna hålla 14 ungar i huvudet hela tiden är mycket begärt tycker jag. Om de dessutom byter personal under sonens förskoleperiod försvinner ju kunskapen om min unge med den/de som slutar. Du frågar om jag skulle vilja bli beskriven på det viset. Jag ser det inte som att de blir direkt beskrivna. Men om jag säger så här: Skulle jag vilja sitta ner tillsammans med någon och prata om hur jag mår och känner det i stort och smått, om det finns några förmågor som jag skulle behöva utveckla och hur jag tillsammans med (vem då? chefen på jobbet?) skulle vilja arbeta med att utveckla dem så svarar jag O ja, absolut. Skulle vara helt kanon. Klart att barn utvecklas ändå. Men nog vill jag ändå att förskolepersonalen ska använda sin kompetens för att hjälpa min unge att utvecklas och bli det bästa/mesta han kan bli. Nånstans mitt i den här tiraden slog det mig att det här kanske inte är det här IUP du pratar om. Men jag ville ändå, som oinsatt förälder, förklara hur jag ser på det här med väl dokumenterade utvceklingssamtal. Men det kanske är något helt annat?
Skrivet av    maisy

Men är ni allvarliga

Menar ni att en ettåring inte har förmågor, kompetenser och intressen? Och att h*n inte behöver hjälp av förskolepersonalen att utvecklas?
Skrivet av    maisy

Intressant

inlägg, kul att höra en förälder åsikt! Det här med IUP är något som vi diskuterar mycket i vår enhet. Det både i frågasätts och diskuteras mycket fram och tillbaka. Visst är det bra att ha ett underlag, något dokumenterat inför att utv. samtal, där håller jag med dig. Det jag i frågasätter är den formen som IUP har just nu. Sen tror jag inte att alla förskolor, eller rättare sagt jag vet att inte alla förskolor använder sig av just det underllaget vi har. Var på en föreläsning i våras, minns nu inte namnet tyvärr på föreläsaren, men hon hade lååång erfarenhet av barn, både som förskollärare och senare barnpsykolog i många år. Hon ifrågasatte starkt detta med IUP, vilket fick vår chef att sätta kaffet i halsen *fniss*. Hon fick mig iaf att tänka i lite nya tankegångar. En mening hon sa som jag använde mig av i mitt första inlägg var bl.a \"utvecklas inte barn ändå?\".. Hon sa att förr pratade man om de olika utv. stadierna hos barn och att man inte kunde gå in i nästa utan att vara \"färdig\" med det första, t.e x orala, anala, oidipopala faser som de kallades. Detta har man kommit på nu att det alls inte stämmer, man kan visst utvecklas ändå. Var och en på sitt unika sätt. Och visst finns vi pedagoger där och stöttar barnen i deras egna specifika utveckling hela tiden, oavsett vad som skrivs ned och arkiveras.. Kul med lite debatt! Vet sen innan att många ser olika på detta! Tack för ditt inlägg!
Skrivet av    Linda

Naturligtvis

har den det, men att man ska behöva skriva ner dem ... För ett barn i den åldern är varje dag en erövring och jag tror att så små barn mår bäst av att få utvecklas i sin egen takt och själv välja (på det sätt en ettåring kan välja). Låt barnen vara barn och inte behöva vara delaktiga i något som den inte förstår.
Skrivet av    Anonym

Så där

kände jag också när jag fick min sons IUP under utvecklingssamtalet. Den var så uppstyltad (personalen tyckte inte heller om den) och jag undrade också för vem den egentligen var till för. Där stod mest en massa \"fina ord\" Vi använde kommunens IUP och gjorde en egen förenklad variant. Den består av delar. Barnets sociala och (fin,grov)motoriska utveckling samt övrigt att ta upp. Efter varje del har vi en kolumn där vi tillsammans med föräldern fyller i , Om, med Vad och Hur barnet behöver extra stöd/hjälp med denna del. Slutligen har vi en kolumn med utvärdering \"Så här har det gått\". Där utvärderar vi IUP:n nästa gång vi har samtal, innan vi pratar om den nyskrivna. När det gäller den motoriska utv. skriver vi OK om det inte är något särskilt som vi vill ta upp, positivt eller negativt. Den sociala utvecklingen lägger vi störst vikt vid. Det är också den som föräldrarna är mest intresserade av. Under övrigt kan vi ta upp sånt som är mer av praktiskt karaktär ex.\"Duktig på att klä på sig \" etc. När vi gjorde vår IUP så tänkte vi : Vad är man själv mest intresserad av som förälder ? Vi kom fram till att det var om ens barn trivs, har kamrater att leka med, fungerar socialt i grupp, ligger inom \"normaliteten\" när det gäller motoriken, och känner sig delaktig i sin verksamhet på förskolan. Ps. Jag arbetar också på en RE-inspirerad förskola.....
Skrivet av    Irmelin fskl

Tillägg

Vi har en egen \"komihågmall\" att titta på ,men skriver i övrigt varje del fritt i berättandeform. Alltså inte \"kamrater: Intressen:\" etc.
Skrivet av    Irmelin fskl

Klart att de utvecklas ändå

Men jag vidhåller ändå att det är bra om de vuxna runt barnen (förskollärare i det här fallet) funderar ett varv extra kring barnen. Vad behöver just den här ungen hjälp med att utveckla? Hur gör vi det på bästa sätt? Och att sedan efter ett år eller ett halvår följa upp och se hur det har gått. Min erfarenhet är att det är så lätt att uppmuntra de starka (i betydelsen framträdande) sidorna hos barnen och kanske glömma bort det som inte är så framträdande, men som barnet skulle ha glädje av att utveckla för att bli en \"hel\" människa. Att man t ex bekräftar en unge som är tyst och kanske lite blyg och gillar att sitta och rita och klippa att göra just det istället för att lära honom/henne att ta för sig verbalt och fysiskt. Jag drar paralleller till Kajsa Wahlströms jämställdhetsarbete i förskolan där hon ju med hjälp av bland annat videokameror visade att personalen gärna förstärker barnens framträdande drag och \"glömmer\" att utveckla de svagare sidorna. Detta sker naturligtvis mer eller mindre omedvetet, för det är väl ingens mål att barnen _inte_ ska ha tillgång till ett fullt spektra av känslor och förmågor. Jag tror att det här gäller i allmänhet, inte bara när det gäller jämställdhetsarbete. Därför tror jag att det är bra att utgå från en mall. Den behöver naturligtvis inte se likadan ut, men grunden (\"styrkor\", \"svagheter\", \"åtgärder\") borde vara ungefär densamma. Jag tror att en av anledningarna till att den fungerar dåligt är att personalen inte gillar den och tror på den. Arbete blir sällan bra om någon tvingas genomföra något som h*n inte tror på. Lustigt att din chef, som uppenbarligen tror på IUP (?) valde att låta er gå på en föreläsning som sänkte idén. Varför gjorde hon så? Om jag vore chef och ville att min personal skulle arbeta efter ett visst arbetssätt skulle jag naturligtvis försöka sälja in idén (t ex genom ett föredrag), inte välja en föreläsare som sänkte idén. Känns lite ogenomtänkt.
Skrivet av    maisy

Jag tycker att den är både bra och mindre bra...

sJÄLVA iup\'N ÄR JU RÄTT KORT O HAR GANSKA TYDLIGA FRÅGOR. ( OJ förlåt, caps lock) Däremot kan jag tycka att många frågor i vårt samtalsunderlag är svåra att förstå, en del kan tolkas på mer än ett sätt o då är det lätt att köra fast. Jag hade gärna sett att det gjordes en IUP på vår egen son. Samtidigt så hade det väl kunnat finnas 100 och 1 olika sätt att göra det hrä på och en diskussion är ALLTID bra att ha
Skrivet av    Zirie

Är det inget krav???

Nu blev jag alldeles fundersam. Nog är det väl ett krav på Individuella utvecklingsplaner i grundskolan iaf??? Enligt regeringen.se är det det: \"Pressmeddelande 31 mars 2005 Utbildnings- och kulturdepartementet Individuella utvecklingsplaner för alla elever i grundskolan Regeringen har idag beslutat att alla elever i grundskolan från och med vårterminen 2006 ska få en individuell framåtsyftande utvecklingsplan. Vid utvecklingssamtalet ska läraren i en framåtsyftande individuell utvecklingsplan skriftligt sammanfatta vilka insatser som behövs för att eleven ska nå målen och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen och kursplanerna.\" Läs mer på http://www.regeringen.se/sb/d/5318/a/41570 På vår skola är det ett krav, helt klart. Jag tycker det är ett bra sätt för mig som pedagog att synliggöra för elev och föräldrar var eleven står, vilka mål som är uppfyllda och vad som krävs för att eleven ska kunna nå nästa mål så att säga. Utvecklingssamtalen blir mycket lättare att hålla, man har ju en \"röd tråd\" att följa iom IUP. När det gäller mina barns \"IUP\" på förskolan tycker jag det har varit ett bra sätt för mig som förälder att förstå hur barnet har det, hur den motoriska utvecklingen är etc. Jag är jättenöjd!
Skrivet av    AnnaSv

Artiklar från Familjeliv