Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag tror

Skrivet av Lottta
att det är som en insikt som växer lite över tiden, att ens barn är annorlunda. Känner igen det där med både glädje och sorg på en gång, såg en vuxen kille med ds på stan en dag, som gick hand i hand med en kvinna utan ds (som jag uppfattade som en assistent eller nåt inte en partner). Jag blev först alldeles varm och glad eftersom killen såg så nyfiken och glad ut, verkade tycka att det var jätteintressant att titta på alla människor och affärer. Sedan blev jag ändå ledsen när jag gick därifrån, liksom väldigt berörd och kände att det är så min lilla son kommer bli en dag. Det vet jag ´ju inte, alla är ju olika men jag blev ändå väldigt berörd. Hoppas dina fina döttrar mår bra, krama dem från mig och Emil!

Hälsningar
Lotta

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv