Vårt sociala umgänge (också långt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Emeli med Axel 0308 + Bf 25/4
Vårt sociala umgänge (också långt)
är väl helt enkelt inte lika stort som det är om man bor i exempelvis Stockholm eller någon annan större stad. Jag och min man har inte riktigt behovet av att bli bjudna på middag eller ha middagar hela tiden. Vi har ungefär fyra närmre vänner som vi träffar någon gång i månaden. Vi bor inom en radie av tio mil. Annars är det mycket av det egna som går före. Just nu har jag en person som jag träffar ungefär en gång i veckan. Vi gick på samma mammagrupp. Våra barn leker ihop och har skoj. Men skulle det bli någon vecka att vi inte ses så är inte det hela världen. Mina föräldrar kommer ibland och svärmor kommer ibland. Jag tycker att det är skönt att ha det lite lugnt och inte en massa "spring" hela tiden. Det kommer det nog att bli tids nog med kompisar hit och dit, skjutsar hit och dit. Det är just därför vi har valt landet. För att få det lugnt. Det är jättetrevligt att träffa folk då och då, vilket man ju gör varje dag på jobbet, men jag känner inte att det har så hög prioritet. Jag är ingen ensamvarg, långt ifrån, men det jag tycker är så underbart med att bo på landet är möjligheten till att varva ner. Med det menar jag inte att jag sitter och stirrar in i väggen hela dagarna. Vi har fullt upp med att sköta om Axel, gården, skogen, hundarna, umgås, egentid, förbereda jobbet etc. etc. Nu är ju du mammaledig, så det kanske är lite tråkigt att gå hemma hela tiden. Men du skriver ju att ni bjuder hem folk och att de gärna kommer. Varför inte visa tydligt att ni vill bli tillbakabjudna. Fråga rent ut när ni kan komma till dem. Var lite fräck. Det måste man vara ibland för att kunna få som man vill. Jag själv skulle aldrig i livet flytta till stan - jag älskar landet.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv