Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Gauss m.m.

Skrivet av Man
Alla är vi inte likadana. Vissa ligger närmare, andra längre ifrån medel.

Jag träffade under semestern kvinnor som själva hävdade att shoppandet är en del av deras sexualitet, deras djupaste drifter, precis som att dekorera hemmet och se och uppleva det som en förlängninag av kroppen, livmodern. Orden är inte mina, det var kvinnornas egna ord.

Vad gäller den svenska kvinnans förnekelse av identitet och sexualitet, så har jag en känsla av att här är inte en kvinna en kvinna om hon inte är en riktig karl. Att klara sig själv på eget arbete är viktigt för att vara fri och oberoende, för att inte känna sig fångad och försörjd. Då är det bekvämt att blunda för att mannen i bemärkelsen "försörjaren" kan ersättas av en skattefinansierad apparat för social omfördelning, ett intrikat bidragssystem som öppnar en alternativ karriärväg som "mamma", utan att man ser att man är lika försörjd och beroende som en hemmafru. Skillnaden kanske ligger i att man inte behöver säga "tack" eller pussa någon på kinden. Den svenska kvinnans/feministens oberoende är ett självbedrag, hon förblir en överbeskyddad och gnällig porslinsdocka.

Jag hade en riktigt trevlig resa ut i machismolandet där polariseringen mellan könen är intakt, och porslinsdockan erkänner att hon är en porslinsdocka, inser sitt eget värde som sådan, och ärligt väljer sitt sällskap ur sociala och ekonomiska hänsyn. Samhället kan verka cyniskt, och visst kan man dra paralleller mellan hypogami, att kvinnan tenderar att gifta sig uppåt, och prostitution, där den ekonomiska kompensationen är baserad på transaktion och inte på psykologiska kontrakt. Men jag föredrar cynismens uppriktighet framför den svenska varianten, där mannen har kvar alla krav på manlighet, produktivitet och försörjning över skattsedeln, men i tillägg görs till syndabock för medelålders kvinnors frustrationer och neuroser.


« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv