Säkerligen en pjäs

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Barbarella
Säkerligen en pjäs
som många skulle känna igen sig i. Däremot ställer jag min personligen frågande till detta med toleransnivåer. I mitt inlägg till Susanne m Viggo skrev jag om boken Det kallas Kärlek. Där tar det upp detta med att toleransnivåer, även om det ordet kanske inte direkt används. Oftast definieras toleransnivån utifrån vad mannen anser är skäligt. Tycker kvinnan att det städas för lite (oavsett hur mycket smuts som finns i hemmet) så beror det på att hon är pedantisk och det definieras aldrig som att det städas för lite för att _han_ är en slusk. När det gäller exemplet med mat är mina egna iakttagelser att förvånansvärt många väntar på att bli serverad mat även om det är dom som är mest hungrig. Att du tar upp barnen tycker jag kan vara problematiskt. Ett barn är alltid ett barn i mina ögon. Genom att de är barn har de inte hela bilden av verkligheten klar för sig och kan därför inte klandras för eventuellt ansvar för någonting alls. En vuxen individ kan se helhet i samhället/förhållandet men ibland blundar för hur saker ser ut och det ger i mina ögon ingen ansvarsfrihet. Många mammor kan nog känna igen sig i känslan av att de tar på sig ansvaret för att saker blir gjorda för att barnen inte ska behöva stå emellan. I ett för hållande utan barn går det kanske lättare att strejka, städar ingen är det iaf. bara två vuxna som lever i skiten, finns det barn med i bilden blir det helt plötsligt mer komplext. Hur stor chans har en kvinna då att stå upp för jämlikheten om hon vet att det är barnen som i förlängningen får betala priset för att hon vägrar göra allt?
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv