Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har också läst en massa inlägg

Skrivet av Barbarella
om kvinnor som känner att de är tvungen att kontrollera deras mäns handlande i olika situationer. Och visst kan jag tycka att vissa kvinnor ibland lägger sig i vissa av deras mäns handlande som är nästan direkt \'småaktigt\'. Vad spelar det för roll vad han har på sig eller om det är rent? Vill han vara skitig och gå i kalsonger måste han få göra det -det är hans bekymmer inte mina/kvinnans. På det viset kan jag tycka att den handlar om omyndighetsförklaring.

I mitt svar till Lingling skrev jag om defintionsmakt och att göra saker på \'sitt\' vis och där tycker jag att det ibland kan gå lite till överdrift att acceptera vilka beteenden som helst så länge som karl gör någonting (och man vill visa att man inte bara vill ha saker på sitt sätt). Där kan jag förstå att vissa kvinnor kan känna att de vill kontrollera vad karl i huset har för sig. Det finns pappor som inte orkar leta fram kalsonger till sina barn och sätter på dem badbyxor istället, som lagar samma mat varenda dag och som somnar och håller på att tappa babyn när den ska ha flaska på natten. Vid sådana tillfällen är det kanske inte konstigt om man känner att man är _tvungen_ att kontrollera den andre -inte för att den är man utan för att han beter sig oansvarigt. Då är det dock lätt för mannen att hävda att han gör saken på sitt sätt och accepterar hon inte det får hon göra det själv. Det handlar i sådana fall inte om att få saker och ting gjorda på sitt sätt eller inte acceptera hans sätt att göra samma sak fast på olikt sätt utan det handlar om att det inte är bra för barnet.

I de exempel som jag tagit upp skulle jag vilja vända på begreppen och säga tänk om det vore en mamma som gjort det omvända. Kan nästan lova er att det skulle bli snack på dagis om lilla Pelle-Stina hade badbyxor istället för underkläder och pappan skulle lite generat svarat att: "-Ja du vet det var ju Pelle-Stinas mamma som klädde på barnet imorse." Tänk vilken ansvarslös mamma Pelle-Stina har! *ve och fasa* Medan en liknande situation fast med en pappa som påklädare enklare skulle skrattas bort som; tänk vad tokig han kan vara ibland. Detsamma med maten, ingen normal mamma skulle erkänna (eller göra) att hennes barn bara får en och samma maträtt flera dagar i veckan, vecka in och vecka ut. Omgivningen skulle vara i uppror över vilken dålig mamma hon var medan en karl som betedde sig på samma vis skulle förklaras av omgivningen som att han endast kunde den rätten (det finns kokböcker) eller att det är ju så de är (och barnen får ju annan mat på dagis). Tänker bara på skillnaden mellan att flera män (i förhållanden)jag känner far hem till sin mamma de helger som han är ensam med barnet/barnen. Väl hemma hos mamma serverar hon mat och sitter barnvakt till barnen. Omgivningen ser inte något större fel på att han far till mamma. Däremot en kvinna som inte klarar av att ta hand om sina barn ensamma över en helg utan far hem till sin mamma för att bli serverad och avlöst värderas som en sämre mamma. "En riktig mamma ska väl kunna ta hand om sina barn själv?"
Var finns den egentliga skillnaden hur man ser på de olika sakerna?

Lite svamligt inlägg kanske men du förstår förhoppningsvis vad jag menar. Det finns dels en skillnad mellan värderingen av ansvar, samma beteende hos de olika könen bemöts med en olik syn på hur stort ansvar som tagits. Den andra vinkeln är att ett övergripande ansvarstagande av kvinnan i förhållandet behöver inte vara utifrån ett omyndighetsförklarande av honom utan av en ren \'överlevnadsinstinkt\' (om man nu kan kalla det så).

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv