Så gjorde vi

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Kerstin m. Elfrida-02 & Amandus-00
Så gjorde vi
Amandus var 2 år och 2 månader när Elfrida kom till världen. Vi hade inte alls lust att böka omkring med en syskonvagn i Stockholms buss- och trottoartrafik. Dessutom bor vi i ett gammalt hus med dubbeldörr som är jättebökig att öppna mer än ena halvan - och där går ju nätt och jämnt vår vanliga vagn igenom! Storebror stod jättebra och gärna på ståbräda de första månaderna. Sedan infann sig ett år av intensivt trots mot det mesta, så även mot ståbrädan... Då fick han sitta längst ner på vagnen, lillasyster var ju ändå så liten att hon inte nådde så långt ner. Först var det liggvagn där han satt och hängde med benen över kanten, sedan blev det fotstödet till sittvagnsdelen. Tyvärr höll inte vagnen för tyngden till slut. Efter ett år insåg vi plötsligt att fjädringen gett sig helt på ena sidan, och det går inte att laga enligt barnvagnsaffären. Då talade jag om för Amandus att barnvagnsdoktorn sagt att vagnen inte orkade med längre att ha två barn på, och fr.o.m. då så har det funkat utmärkt med ståbrädan. Om man hade kommit på det tidigare så hade kanske vagnen varit fräschare idag... Hela ekipaget lutar starkt åt ena sidan, men jag har slutat bry mig om det, den rullar fin ändå och så länge till ska vi nog inte använda den "stora" sittvagnen (vi flyttar till andra våningen i ett hus utan hiss i november och då är det ju slut med att ta in vagnen i lägenheten om vi inte byter till en mindre och lättare vagn). Jag kan tillägga att jag har varit ute väldigt mycket med mina barn i vagn och de flesta säger att det är tungt att manövrera dubbelvagnarna. Och om man t.ex. lämnar det stora barnet på dagis är det ju väldigt smidigt att bara lägga brädan under och vips ha en helt vanlig vagn i st. för att ha en halvtom syskonvagn!
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv