Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej Cecilia

Skrivet av Dina m Alice & Valdemar
Ja, verkligen tråkigt med missfallet, det är en sorg som är och kommer att vara tung att bära. Jag hoppas att utredningen ska ge något svar, sen får vi se när vi orkar försöka igen...känns ju så oroligt och jag måste nog reda upp mitt liv först innan jag orkar bära den oron.

Jag har läst om dig inne på annat snack, och haft jättemycket att säga egentligen men inte riktigt orkat/haft tid att skriva. Jag tänker mycket på dig, du verkar ha det väldigt tufft. Så bra att du har fått hjälp av bvc! Jag mådde ganska dåligt efter det att Valdemar föddes, har jag insett i efterhand, men för mig hade jag turen att min man gick på semester från det att han föddes vid midsommar ända till slutet av augusti. Och så var vi på långsemester hos svärisarna och sen mina föräldrar så vi hade ju avlastning. Utan det hade det nog varit tufft...

Men ändå så lämnar det inte en helt har jag insett nu, jag är en ganska emotionell människa och med allt som har ramlat över mig det här året så ska jag nu få en psykologkontakt, hoppas att det blir bra.

Jo jag känner igen känslan av att åka dalbana, ibland och ganska ofta är jag på topp, och känner mig så också, men vissa stunder och dagar är det bara mörker, t.ex när jag är ensam eller när det händer något som tar kraft ifrån mig. För dig är det ju jobbigt på ett annat sätt, eftersom du inte kan koppla av direkt utan är behövd i så stor utsträckning. Jag brukar känna att jag går till jobbar för att få avkoppling...helt sant är det ju inte, men jag kan iaf lite grand få vara "mitt jobb" alltså min yrkesroll och inte bara mig själv som person...

Nu blev jag lite utlämnande här men det fick bli så den här gången.

Jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig framöver, jag tänker mycket på dig. Vi hörs vid på en eller annan snacksida...

Många kramar!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv