Halloj! :)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Sannsi
Halloj! :)
Människor kan vara så dumma alltså! Tyvärr så är det ju så att många bemöter ett avvikande utseende med osäkerhet, undvikande och andra knasigheter som kan ta form av ren elakhet tyvärr!! :( Det är inte alltid lätt att ta ett beslut åt en annan liten människa! Än så länge är ju lilla Nea för liten för att kunna välja själv! Jag tycker mig kunna förstå vad både Du menar och hur "Pling m. Axel-00 (mikrotia) & Erik-04 " ser på situationen. Jag är själv född med en liten missbildning, men jag blev med åren mycket skicklig på att dölja den. När jag var 18 år gammal så hade jag samlat tillräckligt mycket mod för att söka upp en plastikkirurg som "rättade till" det hela så som jag ville! Tyvärr måste jag säga att jag led väääldigt under min uppväxt pga denna missbildning..jag var rädd att det var något allvarligt fel som tex cancer..jag skämdes inför andra och vågade inte visa mig naken sedan jag var ca 10 år gammal..(eller kanske var jag yngre ändå..!?) :( Jag lärde mig att ljuga för att slippa vara med på gympan och för att inte behöva dusha med de andra barnen m.m, läraren såg igenom det och blev arg på mig utan att jag kunde göra något.. Jag har varit bitter på mina föräldrar för att de inte opererade bort min missbildning redan när jag var bebis.. Inte pratade jag med vare sig med mina föräldrar eller någon annan ang min rädsla och mitt enoooorma komplex! Jag var för rädd och skämdes för mycket! :( När min mamma försökte prata med mig om detta fick jag vredesutbrott och blev livrädd, ledsen och arg..! :( Det känns tyvärr som om att detta har förstört en stor del av min uppväxt och kanske har det även bidragit till att jag lätt känner att jag vill dölja allt..är mycket "privat" av mig och skämms för allting i stort sätt...!!? :( När jag blev ca 17-18 så visade jag upp det för några goda vänner som reagerade stört posetivt och tyckte att det var "asballt" och de tyckte absolut inte att jag skulle ta bort min "avvikelse"!!! ;) Dessa reaktioner gjorde att jag kände mig mindre "freaky"..!!! ;) Men jag valde ändå att "rätta till det" så gott jag kunde. Men som sagt var..jag kunde ju dölja det så länge just för att missbildningen satt där den satt.. Hade den alltid varit synlig så vet jag ju inte hur det hade blivit..det kanske hade varit bättre!!? Vad vet jag!? Varför berättar jag då detta!? Tja..dels så kanske detta visar hur det ivärsta fall kan gå när man "döljer" en avvikelse på kroppen...eller om man vill tolka det på ett annat sätt..så "hur viktigt det är att försöka göra sitt bästa för att barnet inte ska behöva känna sig avvikande utseendemässigt.."! Jag vet inte!\'suck\' Det är ju så olika från fall till fall och alla gör ju sitt bästa.. Om min lillskrutt haft något som sett "annorlunda" ut i annsiktet som ibland väckte otrevliga reaktioner när vi var ute som kunde göra mitt barn osäkert och ledsamt.. då hade jag nog oxå satt på min lillbebbe en mössa för att hon/han skulle slippa ifrån oförtjänta otrevliga kommentarer och uppståndelse...och även för att slippa det själv..tror jag..det är svårt att veta!! :/ Som jag har förstått det så är dock barn upp till skolåldern iaf väldigt mycket mer accepterande av varandras olikheter än vad barn är fr.om de börjar i skolan.. Så när Din lilla tjej blivit ca 6 år gammal så kan hon ju iaf själv välja om hon vill ha en protes, om hon vill dölja det osv eller inte bry sig om det alls kanske! :) Det är svårt då man vill skydda sina barn i från elakheter..men samtidigt vill man ju inte att de ska skämmas för sig själva..! Jag tror på var förälders omdöme när det kommer till detta! Det är oerhört svårt att veta vad som är bäst för någon annans barn som man inte känner eller aldrig ens har träffat! Vänliga hälsningar/ Sannsi :)
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv