Känns skönt att höra att man ändå tillåts att sörja det barn man går miste om...
Även om jag har turen att i slutänden få 1 barn, vilket de allra flesta får...så har jag också förlorat ett...som vi sett fram emot med glädje...
Om nu allt går bra med den lill* som såg ut som om den ville stanna, så kommer den naturligtvis vara en påminnelse om sin syster eller bror som den delat rum med i livets gryning...
Visst kommer vi att orka vidare, men just nu känns det som om vi behöver sörja den lill* som inte fick chansen. Därefter kommer vi naturligtvis att glädjas åt att vi hade turen att få behålla en...
Tack för dina värmande ord.
Kramis |