...det känns verkligen svårt att både sörja och glädja sig samtidigt...
Du har alldeles rätt i att vi fortfarande ska ha barn, precis som ni andra i denna grupp, och det är vi naturligtvis jätteglada över...och även om den känslan trängs undan av förlusten av den andra i nuläget, ¨så är det säkert LYCKAN över att ha turen att få ha kvar en , som kommer att ta över i slutänden.
Men ....vi tar en dag i sänder och ser vi bara att allt verkar gå bra med den lill* i magen, så kommer säkert sorgen och oron att lägga sig.
Naturligtvis så kommer vi a l d r i g att glömma den lill* som vinkade så glatt åt oss i vecka 10, men som nu låg helt stilla i sin alldeles för stora fostersäck..., men den får "leva vidare" i sin syster eller bror, som förhoppningsvis blir kvar hos oss.
Tack för dina värmande ord,
Kramis |