Var det ett fördömmande eller förstående svar?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Jessie
Var det ett fördömmande eller förstående svar?
Jag har lite svårt att förstå ditt svarsinlägg. Att begära växelvis boende för min dotter är inte på något sätt en sak jag gör för att såra mitt ex. Jag har sedan separationen försökt att vara trevlig mot honom, tillmötesgående, civiliserad och låtit sunt förnuft och vanligt folkvett råda. Vi har ett barn ihop och måste finna oss i att den andra finns där, för barnets skull. Mitt ex är spydig och kort mot mig i vår dotters närvaro, han tilltalar mig knapp. När vi pratar i telefonen avslutar han samtalet abrupt när han märker att jag inte verkar ha något mer att tillägga. Inte som vanligt folk gör genom att säga hejdå, utan genom att bli tyst och lägga på luren. När jag ringer hem till dem lämnar han luren direkt till dottern utan att ge mig möjlighet att meddela mig med honom. Tänk om det hänt mig något!!! Om hon försöker lämna luren till honom säger han att han inte vill prata. Och hon är lite över 2 år gammal. Visst hon pratar bra, men inte riktigt så bra. Man kan inte lägga det ansvaret på ett barn. Jag har aldrig försökt ta pappan ifrån min dotter, hon har lika stor rätt att träffa honom som mig. Jag pratar mycket om hennes pappa med henne och hans nya och bara i snälla ordalag. Det som irriterar mig är att han inte gör som jag, dvs rättar henne när hon kallat Mia för mamma. Jag har ju rättat henne hemma hos mig. Jag har märkt att hon behöver mer tid hos mig och en möjlighet att skapa en vardag tillsammans med mig och min kille. Vi har bara helgtid med henne som det är nu. Om man ska se till barnets bästa borde väl lika tid vara bra? Och vad då för sago-historia, tycker du att det är det jag kör med nu?
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv