Nja

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Erika
Nja
Nu har jag ju inte några som helst vetenskapliga fakta bakom mina påståenden men jag tycker nog inte att allt du skriver stämmer. Jag tror att det genetiska spelar en stor roll, både vad gäller övervikt och låg vikt. Jag har lätt för att gå upp i vikt, liksom min pappa, hans mamma osv. Min sambo får kämpa som en gris för att försöka öka på några kilon (har väl lyckats öka typ 5 kg på 15 år), samma som hans bror, deras mamma, hennes mamma i sin tur osv. osv. Sedan spelar även matvanor in, men olika mycket beroende på anlag. Har man anlag för att öka i vikt så går man lättare upp vid en fet kost, har man anlag som gör det svårt att gå upp i vikt så spelar inte kosten så stor roll, man är antagligen normalviktig ändå. Har man lätt för att bli/vara smal så blir man antagligen ganska så spinkig om man bara äter lightmat rakt igenom medans en med anlag för övervikt skulle vara normalviktig. Så anlag och matvanor går väl lite hand i hand. Jag håller fullständigt med om att övervikt inte är bra för hälsan och att man borde ge sina barn bra matvanor, åt båda hållen (jag tror inte på att bara använda lightprodukter). Och visst, feta och onyttiga matvanor hemma torde ju utan tvekan öka risken markant för att barnen oxå blir överviktiga, vilket inte är hälsosamt. MEN: Det behöver inte vara så att sötsuget är borta bara för att man inte äter söta saker. Jag själv kan hålla mej från det, med envishet, i några månader men det innebär inte att jag inte är sugen på sötsaker och inte skulle vilja kasta i mej massor av godis. Så det är ju knappast så lätt som att om man inte serverar söta saker hemma så vill barnen heller inte ha sötsaker. Det är så individuellt det där med sötsuget. När jag väntade vårt första barn så förstod jag för första gången hur "normala" människor kunde ha det. Jag tappade allt sötsug och kände inte något som helst sug efter godis, efterrätter eller annat sött, jag kände snarare en avsmak för söta saker. Jag insåg då hur olika det är när det gäller sötsug. Dessvärre så kom sötsuget tillbaka när barnet väl var fött men det var som att leva i himmelsriket i 9 månader. Och visst, har man massor av grädde, socker osv. så är det väl själklart att risken för att barnen oxå blir/är överviktiga ökar. Eftersom jag själv är överviktig så reagerade jag dock lite över det du skrev "borde tänka mer på dem än på att det ska vara grädde och smör i allt, och socker(stora boven)". Jag tror att det sällan är så att man känner att det "ska" vara grädde i maten utan det handlar nog snarare om andra saker. Man är van vid det vilket gör att maten inte smakar lika gott utan, det går så snabbt och sätter piff på nära på vilken mat som helst med lite grädde, man mår dåligt av andra orsaker vilket gör det svårt att bryta den dåliga vanan osv. osv. Men visst, nyttigt är det inte och med tanke på barnen, deras hälsa och att de själva ska slippa gå igenom en övervikt som en själv så borde man kanske tänka till lite mer. Jag fick mej själv en spark i baken när jag såg att min dotter började öka i vikt i snabb takt, från att alltid ha varit liten och tunn till att börja bli lite rund. Men det krävs en ändock en järnvilja (och i mitt fall hjälp av en medicin) för att ändra kostvanorna. Att dock argumentera för "klädsamheten" när det gäller övervikt aktar jag mej dock noga för när det gäller barn. Alla är lika mycket värda oavsett utseende (inklusive övervikt). När min dotter frågar varför jag äter medecinen så nämner jag just hälsorisken med att vara överviktig även om jag också vill bli smal för att jag tycker att det är snyggare på mej. Så visst, det kan nog stämma med tjocka barn - tjocka föräldrar, smala barn-smala föräldrar. Fast jag tror att det i dessa fall handlar mer om det genetiska bakgrunder än enbart kostvanor. Tjock mamma = har antagligen lätt för att gå upp i vikt och tycker om sötsaker vilket hennes tjocka barn har ärvt genetiskt från henne. Smal mamma= hennes smala barn kanske har haft turen (i mina ögon) att ärva hennes gener och förkärleken till det mindre onyttiga. Jag hoppas att våra barn får en mix av mina och min sambos gener och hamnar på ett mellanting. Men så lätt är det nog inte utan några får väl mina gener och en del får väl hans, that\'s life.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv