Känner igen mig

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	Jessica
Känner igen mig
i det du skriver om att det finns minnesluckor. Jag försökte att inte tänka alls på vad det var som hände för hade jag gjort det så hade jag nog inte klarat av det. Jag tror att det tar lång tid att bearbeta vad som har hänt, just nu så känns det som att det är alldeles för mycket. Igår ringde hans läkare ifrån Östra och sa att det var extra bakterier i hans urinprov så att vi skulle ta ett nytt prov idag när vi skulle till Borås. Självklart var det något nytt problem kändes det som, men det nya urinprovet visade inte något så förhoppningsvis så var det inget annat än lite hudbakterier i det första provet. Infektionsprovet visade inte heller någonting och stygnen är nu borta. Huvudet hade samma mått som i Onsdags när vi blev utskrivna så det var ju bra. 49,5cm har han i huvudmått. Nu är det bara magen kvar att brottas med. Han är fortfarande riktigt dålig där och han vill inte gärna äta och dricka riktigt. Som tur är så ammar jag fortfarande och det är nästan det enda som han vill ha så nu håller produktionen på att öka igen, men det är ju tur att han vill äta något. Vi fick också rekommenderat att han kunde få äta gräddglass så att han fick i sig någonting och det slank faktiskt ner en ganska så stor bit när jag försökte. Är man lika orolig om några månader som man är nu i början? Jag har alltid haft stor koll på honom och nu har det ju inte blivit bättre precis. Enda gångerna som jag inte ser honom hela tiden är när jag sitter här vid datorn för då ligger han i rummet brevid och sover eller så sitter han i sin Pappas knä då. Ligger han själv så måste jag springa dit och kolla hela tiden så att han andas. På nätterna vaknar jag ofta och kollar på honom mellan det att jag ibland drömmer mardrömmar om att jag tar livet av honom. Hemskt. Hoppas att det blir bättre annars blir jag nog ett levande vrak :) Jag tror att ni har skrivit att shunten går innanför huden för det hade jag fattat, men på något sätt så hade jag fått för mig att just uppe på huvudet så var den synlig. Det blev ju en väldig lättnad ialla fall när jag fick reda på att ingen del var synlig. Ni här inne är mitt största stöd, en riktig livlina. Kram
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv