Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Så gör vi

Skrivet av Nenne med Lucie
Jag har ju jobbat i två månader nu och hade samma ångest som du innan. För mig blev dte så att jag fortsatte att nattamma, framför allt pga av lättja och oförmåga att ta tag i det hela på allvar. Jag trodde aldrig jag skulle orka jobba, men det går jättebra. Alternativet till nattamning skulle ju vara att kånka runt med henne på nätterna, åtminstone en period, och då får man ju inte heller sova. När jag började jobba gjorde jag dessutom upptäckten att det är MYCKET arbetsammare att vara hemma med bebis än att jobba. Jobba är semester i jämförelse.
Men - snart börjar jag ändå att få mnog av nattsnuttandet. Jag inser att Lucie nog inte kommer att sluta med detta privilegium av egen maskin (jo, men då först när hon typ är 2 år...) och jag vill snart bli gravid igen. Och så är det ju rätt tröttsamt att det alltid är jag som måste söva om henne på nätterna. Så snart ska vi ta en helg då jag sover borta och då Lucies pappa får ta nätternas uppvaknande. Många jag har pratat med har gjort just så, och det ska tydligen inte ta så lång tid innan de glömmer bort att de måste snutta för att kunna sova. Kanske kan detta vara något för er? Annars tycker jag gott att du kan fortsätta nattamma fastän du börjar jobba - det kan ju funka. Det gjorde det för mig, trots att Lussan vaknar säkert 3-4 gånger varje natt och vill ha ett bröst i munnen. Lycka till!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv