Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Oj oj oj!

Skrivet av ECMO-mamman
Kommer man nånsin över den helt och hållet? Det har gått över 6½ år sedan min son föddes och jag tycker fortfarande att det är jobbigt emellanåt. Inte så att jag går och tänker på det varje dag, utan ibland ploppar minnena upp när man ser på nyheterna eller träffar på nyfödda bebisar och så. Men för varje år känns det mindre jobbigt och jag har helt accepterat att det som hände hände. Jag är trots allt så oerhört glad åt att min pojke fick den hjälp han behövde och jag har nästan bara positiva minnen av tiden på BIVA (men inte från Neo), för trots att det var det värsta jag någonsin varit med om hade vi turen att ha helt underbara människor omkring oss som stöttade oss. Det jobbiga kom efteråt, när vi skrevs ut och skulle klara oss på egen hand. I princip alla band till sjukhuset klipptes av och vi hade ingen att vända oss till. :-( Men det är en annan historia....

Det som hjälpte mej väldigt mycket när vi kom hem från sjukhuset var att söka information om sonens sjukdom på nätet och online kontakt med olika stödgrupper. Jag har fortfarande kontakt med ett gäng ECMO-mammor i USA. Jag har också gjort en hemsida om min son och hans sjukdom. Jag har en mailinglista för ECMO-föräldrar. Jag känner mej faktiskt rätt "klar" med min sons sjukhustid, men det tog flera år att komma dit jag är nu.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv