Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Riktigt bra, tack!

Skrivet av Suz
Av någon underlig anledning klarade jag mig igenom de där veckorna efter 26 december utan att känna svår stress. Det var EN dag som jag hetsade, typiskt nog den dagen jag skulle på mvc-kontroll. Fick förstås skäll för högt blodtryck.

De första dagarna med katastrofen var tuffa rent psykiskt. Jag sprang nästan hem från jobbet och kramade Anna hårt hårt hårt hela kvällarna.

Nu känns det overkligt avlägset, alltihop. Utom på nätterna. Då drömmer jag ruggiga historier som alla går ut på att jag och Anna förlorar varandra på olika sätt.

Järntabletterna har nog gjort susen på kroppen i alla fall. Inget ont, ingen trötthet, och orken är tillbaka på topp! Och jag längtar som en tokig efter våran Johan Sven Sture, som jag tror bor där inne.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv