Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Dito.

Skrivet av C&Älsklingarna
Det var just det som var poängen. Du har åsikter om att det framförs kritik av regerings handlande istället för att man gör något konstruktivt, eller hur? Därför påstår jag också att det lika gärna går att vända på det resonemanget. Så m a o: du vet lika lite om vad vi andra gör praktiskt som vi vet om dina insatser, eller hur? Jag har inga åsikter om att du sitter här och diskuterar detta istället för att åka ner till Thailand. Det var du som kritiserade oss som kritiserar. Som redan nämnt kan jag inte se någon som helst anledning till att utgå ifrån att det ena utesluter det andra. Och, som sagt, jag tycker att det är viktigt att kritiken får höras.

Du bemöter inte ett enda av mina argument och samtidigt framhärdar du i att fälla hånfulla kommentarer om mitt och andras resonemang, men om du vägrar gå med på att det inte är särskilt snyggt är det ju inte mycket att göra åt, tyvärr.

Det är synd, dock, att du inte vill motivera dig för jag skulle fortfarande tycka att det vore extremt intressant att veta vad du tror att utrikesministern gör mer på plats på katastrofområdet än vad kungen skulle göra. Det här handlar inte om diplomati utan om praktiskt räddningsarbete och medmänsklighet. Tycker du att en lämplig minster vore bättre på sjukbesök på sjukhusen också, då? Med tanke på nyhetssändningarna igår är jag knappast ensam om att tycka att utrikesministern borde stannat hemma och lett sitt departement i den här situationen.

Man låter chefen för UD åka till Thailand NU och inte nog med det: man avsätter en plats åt henne istället för att skicka en läkare eller psykolog. Kan tänka mig att t o m en volontär som är villig att gripa sig an uppröjningsarbetet skulle göra en bättre insats. Men det är ju viktigt att bli omvald, såklart, och tyvärr är det alldeles för ofta det absolut viktigaste. Långt viktigare än att säkra människors hälsa och välmående i ett system där man gör karriär genom att lyckas ha en så tight budget som möjligt och säkra sin existens genom att omge sig med likasinnade. Inte heller där tror jag att våra politiker inte har empati med gamla och sjuka. Men gång på gång får vi ju se att det är viktigare att få stanna kvar vid makten.

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv