Välkommen, trött

Skrivet av	Mammuten
Välkommen, trött
Jag tror att Mitzu satte fingret på den viktigaste punkten - pojken lever i ett fullkomligt obegripligt och nyckfullt universum. Han förstår inte er och ni inte honom. Våldet mot lillebror känner jag tyvärr igen allt för väl. Att man behöver en barnvakt om den ene föräldern ska vara borta i mer än en timme känns absurt. Kanske kan det i alla fall vara en tröst att fler familjer har det så. Och att det flör de flesta blir bättre med tiden. För oss har framför allt det fak´tum att lillasyster gått från att vara en bebis, till att bli en liten människa som pratar, leker och springeromkring gjort väldigt mycket. Men projektet att få henne att överleva storebrors attacker under bebisåren höll på att ta knäcken på oss. Sök vårdbidrag! Eftersom sonen har knapp, antar jag att ni redan har bidrag, men om inte det extra omsorgsbehov som ni har i och med att en vuxen inte klarar båda barnen finns med, måste ni ta med det! Skicka in ansökan nu och komplettera när diagnoisen är klar. Ett till praktiskt råd är "dela på barnen". För allas skull. Gärna om ni kan involvera ytterligare en vuxen - storkusinen kanske kan ta lillebror på en vagnspromenad, faster Karin kanske kan ta med storebror ut och åka pulka? Och dela på dem själva med. Samt ge varandra lite egentid. En halvtimma för sig själv i badet när barnen sover är väldigt väl investerad tid.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar