Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Svar till Lene

Skrivet av Jennys mamma
Min dotters sociala behov har kommit mer och mer det senaste året.Utvecklingsmässigt sett så mognar hon lite senare än många av sina jämnåriga.För henne kanske ensamheten blir ännu mer kännbar,när hon inte tar sej nånstans pga sin enorma värk i lederna.
Det onda kombinerat med övriga svårigheter,bl.a att hon just nu inte har något specialintresse,såsom hon hade för bara något år sedan.Ensamheten har slagit rot i huvudet på henne,och är svårt att få bort.De
gånger som hon har någon att vara med blir det mycket på hennes villkor.Åven om hon " vill va" som dom uttrycker sej tröttnar hon relativt fort.En tjej som Jenny brukade vara med är så fruktansvärt blyg och tillbakadragen,så Jenny lärde sej ett sätt att vara som helt enkelt inte är Jenny.Hon blev sirapslen på
rösten,så fort hon pratade med denna flicka på telefonen.Jenny medgav själv att det var skitjobbigt,
men tror själv att hon måste vara så onaturlig,för att inte skrämma iväg henne.Flickan ifråga ringer heller aldrig till Jenny även om hon har lovat,så där har jag faktiskt sagt ifrån.Jenny mår så fruktansvärt dåligt varje gång när hon har pratat med denna flicka.Detta nöter vi varje dag."Du är värd nån mycket
bättre" konstaterar jag,men hur ska min lilla unge tolka det som inte har någon annan. Ha det gott

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv