Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lider med dig... (blev visst jättelångt)

Skrivet av Katarina med Ludvig 020207
då jag själv blev akut snittad (sövd) pga havandeskapsförgiftning, fick ligga på intensiven i 17 timmar innan jag fick träffa men Ludvig ordentligt. Pappan var upp med honom på natten men då var jag bra groggy. Vet inte hur du känner det men jag känner mig såååå lurad, jag var ändå till viss del inställd på snitt, men trodde aldrig jag skulle sövas. Att avbryta en förlossning som du behövde göra måste vara fruktansvärt om man inte alls är förberedd på snitt. Jag har ältat allt från varför jag blev så sjuk till varför vi inte fick någon firarbricka som alla andra (kan tyckas vara ovesäntligt, men det känns som om vi inte var värda att firas!)För att bearbeta har vi pratat och pratat samt läst i boken Kejsarsnittsboken av Malin Alfvén, den kan jag varmt rekomendera. Det jag bär med mig från boken är att vi är Kejsarrinnor som fött barn med snitt - inte att barnet är taget med snitt som man så ofta säger. Många i omgivningen säger att nu har ni en underbar son, lägg förlossningen bakom er, men boken bekräftar även att bearbetningen är en lång process som måste få ta sin tid. Det kändes skönt att läsa. Nu efter 1 månad så tänker jag på det som hänt dagligen men mår bättre. Hoppas också att du gör det snart. Bara det att mitt svar blev så här jättelångt visar att man behöver älta och skriva av sig kring sina upplevelser.
Tänker på dig - lycka till med din tös!

« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Familjeliv