snittad med första

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skrivet av	K & C
snittad med första
Jag snittades för 10 månader sedan pga sätesbjudning. Det var mitt första barn och snitt var nog bland det sista jag ville, så för mig var det väldigt viktigt att ha försökt allt för att undvika snitt. Så jag gjorde vändningsförsök och när det inte gav resultat kollades också mina bäckenmått. Därefter så sade läkaren att de "inte kunde erbjuda mig vaginal förlossning", och då insåg jag att det var dags att ge sig och utnyttjade den tiden som återstod till att försöka ställa in mig på snitt. Själva snittet gick väldigt bra. Jag lämnade sjukhuset efter en natt, och slutade även ta smärtlindrande medel (inte ens panodil) innan jag åkte hem på dag två. För min del var det den känslomässiga biten som var jobbigast med snittet - sonen vägde knappt under 3 kg och jag tyckte bl a att det var så synd att han inte fick växa "klart" i magen. Ca två veckor efter snittet, vid BF, kunde jag äntligen börja förlika mig med tanken att sonen fötts med snitt. Vet inte riktigt varför det var så jobbigt - det blev ju inga som helst komplikationer, sonen behövde inte sugas rent, amningen fungerade rätt ok (det som var jobbigt hängde nog inte ihop med snittet i alla fall), så egentligen har jag ingen anledning att klaga alls, men det kändes ändå väldigt jobbigt ett tag. Jag hoppas att det, om det blir ett barn till, inte blir snitt igen - trots att det gick så bra. Detta är alltså mina erfarenheter. Vet inte om detta är till någon hjälp för dig.
« Tillbaka till trådstarten

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv